Vad vill kapitalismens kritiker?

Vänsterdebatten om dagens marknadsekonomi har tagit sig in i centrum av samhällsdebatten. Men den nimbus av systemförändrande idéer som omger den håller inte för en närmare granskning. Det finns inga konkreta krav - bara löst prat om ökat ansvarstagande.

På DN-debatt pågår en debatt om kapitalismen. Tre debattörer har sedan mitten av januari lagt fram sina förslag till hur kapitalismen ska reformeras. Den förste var Klas Eklund på SEB, som väl fortfarande är socialdemokrat men som i sin ungdom stod mycket längre ut på vänsterkanten. Han skrev en artikel 14/1-12 rubricerad "Vi behöver en ny kapitalism som är mer ansvarstagande". Han erkänner att den västliga kapitalismen inte är hotad som system men frågar hur nästa fas ser ut. Eklund skriver:

"Den västliga kapitalismen har gått igenom tre stadier: Laissez-faire-kapitalismen (som havererade efter kraschen 1929), keynesianism med stabiliseringspolitik (som stelnade i stagflation under 1970-talet), och avreglerad finanskapitalism (som inledningsvis gav dynamik men ledde till kraschen 2008). Anatole Kaletsky har med dagens mjukvaruterminologi kallat dem ”Kapitalism 1.0”, ”Kapitalism, 2.0” och ”Kapitalism 3.0”."

Denna nästa 4.0-version ska kunna stabilisera finansmarknaderna men också vara mer miljövänlig. Företagen ska ta mera samhällsansvar genom att ta ansvar för sin sociala närmiljö, skapa nya instegsjobb, driva på teknisk utveckling, energieffektivisering och långsiktigt miljöarbete. Bankerna måste öka sina kapitalbuffertar och penningpolitiken ta större ansvar för den finansiella stabiliteten. Någon återgång till hårda nationella regleringar ska det dock inte vara fråga om. Så vad är det konkreta budskapet? Det verkar mest vara snömos.

Nästa debattör var Bror Perjus, tidigare redaktör för Livsmedelsarbetarförbundets tidskrift, som 24/1-12 skrev en artikel under rubriken "Utvecklad blandekonomi är svaret på den globala krisen". Han vill att tongivande länder höjer skatterna till 50 procent av BNP. Det är sann blandekonomi: hälften marknad - hälften demokrati. Dessutom skulle dessa högre skatter eliminera budgetunderskotten. Det verkar feltänkt. Skattepengarna ska ju användas för "gemensamma" ändamål: vägar, järnvägar, skolor, sjukhus, äldreomsorg, sociala försäkringar, pensioner. Någon krislösning lägger Perjus inte fram. Däremot menar han att en "stabilisering av världsekonomin kräver en radikal nedskärning av mängden spekulationskapital". Hur detta ska åstadkommas säger han inte. Men skatterna ska höjas mest för de rika.

Den tredje debattören var Vänsterpartiets förre vice ordförande Johan Lönnroth. Han skrev 6/2-12 en artikel med rubriken "Utvecklingen går åt det håll som Karl Marx talade om". Observera den deterministiska formuleringen. Artikeln hänvisar till "Det kommunistiska manifestet" och är en exposé över den marxistiska beskrivningen av industrialisering och utveckling av marknadsekonomin. Kapitalismen är dömd att gå under av någon oklar orsak. Men Lönnroth vill ändå att kapitalismen "bör avvecklas med förnuft och ersättas med den frihetligt demokratiska socialismen". Det kommer att ta något sekel, anser han.

Samma dag (6/2-12) skrev IKEA:s förre koncernchef, Anders Dahlvig, en debattartikel i Dagens Industri med rubriken "Vägen mot en ny kapitalism". Den börjar också med kritik av nuvarande förhållanden och påpekandet att det råder misstro: "Allt från bedrägerier (Enron, Madoff), miljöförstöring (BP, Exxon), oansvarigt företagande (huslånen inför ­finanskrisen, Carema) till excesser i belöningssystem till företagsledare." Lösningarna "är dels generella uppmaningar till ­näringslivet att ta ett större samhällsansvar, och dels krav på ökad reglering".

Dahlvig tror dock inte långsiktigt på mera tvång. Så vad återstår? Han nämner Ikeas åtgärder för att skapa motivation och lojalitet hos medarbetarna. Ska vi tolka den nya kapitalismen som ett samhälle bestående av Ikea-liknande företag över hela fältet? Jag skulle inte tro att ens en sådan utopi skulle kunna lösa problemen med ekonomiska obalanser. Och är det inte litet blåögt att tro att kriminalitet och egoism kan botas med rop på samhällsansvar?

Slutligen bör nämnas den anti-kapitalistiska strömning som går under namnet Occupy Wall Street-rörelsen. Den uppstod i september 2011 som en protestaktion mot de amerikanska bankernas "rovdjurskapitalism" och den enda procent av befolkningen som ansågs stå bakom kapitalismen. Man byggde ett tältläger i Zuccotti Park på nedre Manhattan. Det är nu rivet men rörelsen har spritt sig över hela industrivärlden. Rörelsen har ofta kritiserats för att inte ha någon agenda. Jag kan inte heller erinra mig några konkreta krav på ekonomiska förändringar.

Så vad vill kapitalismens kritiker idag? Var finns motsvarigheten, åtminstone i mer urvattnade former, till de gamla socialistiska kraven på den privata äganderättens avskaffande, socialisering av större företag, införande av planhushållning och avskaffandet av lönearbetet?

Redan i april 2009 noterade jag att vänstern efterlyste försvaret av kapitalismen i debatten. Men det var naturligt att något systemförsvar inte var motiverat eftersom kritiken var så kraftlös. Idag omges kritiken av en mer kraftfull nimbus. Men innehållet verkar vara lika tunt.

Läs även andra bloggares åsikter om kapitalism, socialism, ansvarstagande, ekonomisk kris, finanskris, banker, äganderätt, planhushållning, marknadsekonomi, demokratisk socialism, ekonomi, ideologi, samhälle, politik på intressant.se