Är det för sent att avveckla euron?

Den europeiska gemenskapen kan överleva utan att ha kvar euron. Men de som vill ha en överstatlig utveckling kommer att försöka rädda euron eftersom detta syfte kan åberopas för nödvändigheten av allehanda överstatliga reformer.

Barry Eichengreen, professor i ekonomi vid Berkely, skriver återkommande kolumner i DN. Idag tar han upp frågan valet mellan att gå bakåt med mer nationell suveränitet i Europa eller att gå framåt mot djupare integration. Rubriken för artikeln är "Vådan av en union utan euron" (ej onl) och den börjar med konstaterandet att Europas kris gått in i en mera stillsam fas.

Eichengreen antyder att det är Tysklands förbundskansler Angela Merkel som ligger bakom. Hon vill bli omvald i september 2013 "som kvinnan som räddade euron". Är det verkligen så? Mina sporadiska intryck av tysk inrikespolitik är att väljarna högaktningsfullt struntar i euron - några ser den tvärtom som något man förlorat på. Däremot har Merkel anledning att lägga band på sina destruktiva åtgärder för att "rädda euron" med så liten kraft som möjligt. Fortsatt osäkerhet i samma stil som hon utsått åtminstone under ett par år riskerar att öka arbetslösheten i Tyskland så mycket att hon inte blir omvald (bart 3/12-12).

Krisen i Europa kommer tillbaka, förklarar Eichengreen. I syd har man inte lyckats förbättra konkurrenskraften tillräckligt och i norr har man inte gjort tillräckligt för att öka efterfrågan. Tyskland kanske hotar att lämna euron. Grekland eller Spanien kanske gör det. Det skulle leda till kaos och länderna skulle införa tillfälliga regleringar av kapitalflöden mm, menar han. Däremot nämner han inte att det innebär att euron avvecklas. Han hoppar över detta led och frågar sig om EU kan överleva.

En hel del av EU kommer att finnas kvar: Europakommissionen, Europaparlamentet och Europadomstolen. Den inre marknaden skulle störas allvarligt på kort sikt. Men lagen från 1986 skulle finnas kvar och medlemmarna skulle vara skyldiga att återställa rörligheten för varor, kapital, tjänster och arbetskraft. Eurovännerna skulle hävda att detta vore omöjligt om euron skulle bryta samman. Eichengreen har inget svar utan menar litet olycksbådande att vi kan få anledning att konstatera om vännerna "har rätt eller ej".

Även acquis communautaire (den hittills gemensamt uppnådda lagstiftningen) skulle kunna överleva, spår Eichengreen. Men mycket av kraften skulle gå förlorad i strider om vilket land som bär skulden för de förödande finansiella störningar (som skulle bli följden).

Argumenteringen i artikeln är inlindad och därför oklar. Är det vådligt att avveckla euron (låta samarbetet bryta ihop oorganiserat)? Kan EU inte fungera utan euron? Mycket av framställningen går emot rubrikens formulering. EU kan visst fungera utan euron. Men om euron finns kvar kommer EU inte att fungera utan en fungerande bankunion och en sådan kräver åtminstone några inslag av en finanspolitisk union och en politisk union.

Det är tydligen nu som en avveckling av euron borde beslutas, enligt Eichengreen - även om han inte uttrycker sig så explicit. Men just nu är det enligt min bedömning många som invaggats i falsk säkerhet och blivit mindre intresserade av att ta itu med (den latenta) eurokrisen. Det kanske är just vad de som utnyttjar kriserna till att etablera Europas förenta stater i själva verket åsyftat. När de låter krisen blomma ut igen kan de hävda att räddningen av euron kräver en plan för etablerandet av USE.

Läs även andra bloggares åsikter om Europa, Europas förenta stater, EU, EMU, euron, eurokrisen, Merkel, ekonomi, politik på intressant.se