måndag, november 26, 2012

Olika stabiliseringspolitik i USA och Europa

Stabiliseringspolitiken i USA sänker budgetunderskottet från 13 till 5 procent. Samtidigt är tillväxten halvbra. I Europa sänker man ett hälften så stort budgetunderskott genom åtstramningspolitik som i stort sett utraderar tillväxten.

Tillväxtutsikterna är nu mycket bättre för USA än för Europa enligt EC (kommissionen) och SEB, vilket jag skrev om 7/11 resp 21/11. De enkla siffrorna enligt SEB är 7,3 resp 0,2 procent 2012-14. Orsaken är rimligtvis skillnaderna i hur man bedriver stabiliseringspolitik i USA och Europa. Detta uppmärksammades av DN igår 25/11 där den politiske chefredaktören Peter Wolodarski hänvisade till min blogg. Udden var riktad mot den ekonomiska politik som bedrivs av Angela Merkel och som har fått stöd av Fredrik Reinfeldt.

I USA mötte man den finansiella krisen efter kraschen i Lehman Brothers med ett finansiellt motverkansprogram (TARP) beslutat i oktober 2008 som förhindrade en svår "credit crunch". Det följdes av ett finanspolitiskt stimulanspaket (ARRA) på $700 i februari 2009. Ytterligare stimulanser gjordes därefter. Genom en kombinerad effekt av krisen och räddningspaketen blev budgetunderskottet 2009 enligt SEB 13 procent av BNP. Några stora prisstegringar blev inte följden av underskotten och inte heller av de kvantitativa lättnader som vidtogs av Fed, vilket hade befarats av vissa ekonomiska skolor. Inte heller framöver ser SEB någon fara för ökad inflation (diagram). Även budgetunderskottet förutses fortsätta att minska för att bli 5 procent av BNP 2014 enligt SEB.

Det förefaller som om USA skulle klara sig hyggligt trots alla svårigheter. Vi känner dock inte igen denna bild från massmedias rapportering om USA:s krispolitik. Ibland kan man tro att det skulle gå bättre för Europa utom för några krisländer.Trots att EMU inte fick mer än hälften så stort budgetunderskott som USA har regeringarna vidtagit åtstramningsåtgärder som nu ser ut att väsentligt hämma tillväxten och ge fördel åt USA. De automatiska stabilisatorerna bidrar till att öka budgetunderskottet i EMU och regeringarnas åtgärder sätter nu deras effekter ur spel i syfte att snabbt uppnå budgetbalans.

Kan man se avvisandet av de automatiska stabilisatorerna som en anslutning till den österrikiska teorin om att en kris alltid är orsakad av finansiella överdrifter och felinvesteringar, som nu måste "avvecklas" under en reningsprocess som varar många år? Vad vi nu ser skulle alltså vara något i grunden positivt. Europa undgår genom recessionen en mycket värre kris genom att inte vidta stimulansåtgärder enligt denna teori.

I analogi med detta förutser den österrikiska teorin rimligtvis att den amerikanska ekonomin går mot en katastrof. Paradexemplet är bostadsbyggandet som bl a stimuleras med Ben Bernankes QE3. Det förhindrar en återgång till en stabil utveckling så småningom. Andreas Cervenka i SvD uttryckte detta extra vältaligt 15/9:
"Istället för att låta vansinnig kreditgivning, felaktiga investeringar och uppblåsta värden korrigeras tillåter Federal Reserves ständiga allmosor hela härligheten att flyta vidare som en gigantisk drivmina. Under tiden hotar hela det finansiella systemet att klappa ihop eftersom nollräntorna gör att det inte längre finns någon anledning att spara i banker eller för dessa banker att låna ut."
 Om vi tittar på bostadsbyggandet förefaller denna syn komma alldeles för sent. De felaktiga investeringarna i bostäder har rimligtvis redan korrigerats under fyra, fem år:


Med en befolkningsökning på knappt en procent om året är det grovt sett motiverat att bygga ca 1,3 miljoner bostäder per år. Men de senaste åren har det bara byggts 0,5 miljoner. Det betyder att omkring fyra miljoner bostäder inte har byggts. Det är en mycket betydande korrigering. Om nu bostadsbyggandet kan öka genom stimulanser borde väl inte detta kunna avvisas med att det återigen skulle orsaka en period av överinvesteringar i bostäder. Ser vi här ett exempel på den österrikiska teorins svaghet genom att vara alltför abstrakt och därmed ha svårigheter att ta in impulser från den konkreta verkligheten?

Om inte annat så kommer den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren att visa vad den österrikiska teorin går för i praktiken. Frågan för Europas politiker är dock om den teori man agerar utifrån är tillräckligt välunderbyggd för att man ska fortsätta på den inslagna åtstramningsvägen.

Föreg: USA ökar penningmängden men inte Europa 21/11-12  Forts: Grekland räddas till priset av recessesion i Europa 29/11-12

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

13 Comments:

At 26 november, 2012 21:21, Anonymous Per said...

De enkla siffrorna enligt SEB är 7,3 resp 0,2 procent 2012-14. Orsaken är rimligtvis skillnaderna i hur man bedriver stabiliseringspolitik i USA och Europa.
Baltikums siffra är 11,9%, så deras stabiliseringspolitik måste ha varit mycket bättre än USA:s?

I USA mötte man den finansiella krisen efter kraschen i Lehman Brothers med ett finansiellt motverkansprogram (TARP) beslutat i oktober 2008 som förhindrade en svår "credit crunch"
Om en "credit crunch" med allvarliga konsekvenser förhindrades är ju svårt att säga i efterhand, men kreditgivarna fick iallafall en väldigt generös present

ARRA kan väl inte ha någon effekt på BNP-tillväxten nu och framöver? 773 biljarder av 840 har gått åt hittills..

Återhämtningen i USA har väl varit ovanligt svag?

 
At 27 november, 2012 07:57, Blogger Atta Rehman said...

Pretty good post. I just stumbled upon your site and wanted to say that I have really enjoyed
reading your site. Any way I'll be subscribing to your feed and I hope you post again soon.
Architectural Walkthrough
Architectural Visualization
Architectural Rendering
3D Animation
Product Animation
3D Modeling
Corporate Presentation
3D Images
Real Estate Publicity
Multimedia Presentation

 
At 27 november, 2012 08:40, Anonymous Anonym said...

Jolly good indeed!
Gissar att EUs kräftgång kan ha att göra med en skillnad i solidaritet mellan stater och länder.
Rörligheten i USA är trots allt mycket större än i EU.
Men det pågår nog en USAfieringsprocess i EU.
Glädjande att Grekland slipper låna på SMS marknaden från och med idag.

 
At 27 november, 2012 19:56, Blogger Danne Nordling said...

Per, vi måste bedöma Baltikums tillväxtutsikter 2012-14 utifrån vad som är "normalt" för länderna. Åren 2003-07 var de tre ländernas tillväxt tre gånger så hög som USA:s.

Därtill kommer att Baltikum ännu i år ligger ca 5 procent under nivån 2007. Så det finns en del fortfarande att ta igen. USA och eurozonen har däremot ökat med 3 procent. Men USA går nu mycket bättre än EMU som nästan står stilla.

USA:s stabiliseringspolitik verkar vara mycket bättre än EMU:s och man kan inte säga att Baltikums stabiliseringspolitik skulle varit bättre än USA:s.

I USA blev det en viss "credit crunch" trots TARP. Finns det någon ekonomisk teori som säger att TARP inte skulle ha bidragit till att förhindra en mycket värre kreditåtstramning? Att kreditgivarna eventuellt fick ett generöst stöd kan inte hjälpas i en nödsituation. Men jag är inte säker på att det blev så mycket. I slutändan blev kostnaden inte 700 mdr $ utan tydligen 32 mdr $ enl CBO. Något liknande såg vi efter det svenska bankstödet i början av 90-talet.

Det går förvisso litet knackigt med återhämtningen i USA trots att det går bättre än för EMU. Orsaken till denna "halvbra" expansion beskriver Konjunjukturinstitutet i sin senaste rapport med orden: "En åtstramande finanspolitik, svag omvärldsefterfrågan och en starkare dollar håller tillbaka tillväxten. Till detta bidrar också att hushållen fortsätter att öka sitt sparande något."

Är det något av detta som du skulle vilja se förändrat?
/DNg

 
At 27 november, 2012 21:00, Anonymous Per said...

Per, vi måste bedöma Baltikums tillväxtutsikter 2012-14 utifrån vad som är "normalt" för länderna. Åren 2003-07 var de tre ländernas tillväxt tre gånger så hög som USA:s.
Så prognoser över tillväxt är inte tillräckligt för att bedöma stabiliseringpolitik? Håller med om det. Det kanske är lite väl enkelt att jämföra t.ex. USA och EMU genom att bara titta på tillväxtprognoser.

Finns det någon ekonomisk teori som säger att TARP inte skulle ha bidragit till att förhindra en mycket värre kreditåtstramning?
Det har väl inte så mycket med teori att göra utan mer med att det krävs en noggrann utredning över vad som gjordes och försöka konstruera det kontrafaktiska fallet.

 
At 28 november, 2012 07:08, Blogger shangrila farm house said...

I have found your blog to be quite useful. Keep updating your blog with
in valuable information... Regards
Polished concrete sydney
floor levelling
concrete repairs
epoxy coatings
glue removal
concrete coatings
Atta ur rehman

 
At 28 november, 2012 09:34, Anonymous Anonym said...

1.) Att jämföra underskottet 2009 (inkl. utgifter för stabiliseringspolitiken) med dagens underskott bakar (som du korrekt påpekar) in kostnaden för stabiliseringspolitiken i ditt utgångsvärde.

Att sedan använda minskningen av underskottet som ett mått på hur framgångsrik stabiliseringspolitiken varit är därför nog inte så lyckat. (Ett hypotetiskt enårs stabiliseringspaket på 10 procent av BNP som inte hade någon positiv effekt på ekonomin skulle med den metodologin året efter "förbättra" underskottet med... 10 procent av BNP.)

2.) Viktigare: Du anför inga egentliga bevis för att det är USA:s stabiliseringspolitik som varit överlägsen, förutom att observera skillnader i utfall.

Det gäller särskilt som den mest spektakulära skillnaden i politik mellan Europa och USA är valuta- och skuldkrisen inom Eurozonen, inte den finansiella delen av stabiliseringspolitiken. I praktiken har det under långa tider inte funnits någon sammanhållen europeisk krispolitik, och den som sedan skrapats ihop har varit försenad och ad hoc.

USA har t.ex. haft en samanhållen valutapolitik, där man hållt penningmängden uppe, medan Europas katastrofala krishantering på valutaområdet knappast behöver påpekas.

Spontant skulle jag gissa att TARP och pengatryckandet i USA var viktigt, och att resten var ganska bortkastade pengar. Men att bara jämföra utfallen ger oss inte särskilt mycket policyrelevant information bortom det uppenbara: Krishanteringen i Europa har varit något av en fars.

/Ekon

 
At 28 november, 2012 10:02, Anonymous Anonym said...

Dock håller jag helt med om att "Österrikarna" är ute och cyklar när det gäller deras överdrivna rädsla för att "låta sedelpressarna rulla", etc. etc.

/Ekon

 
At 28 november, 2012 17:55, Anonymous Per said...

Enligt eurostat ökade euroländernas primärutgifter med 8% mellan 2008-2011. Låter inte som drakoniska nedskärningar?

 
At 29 november, 2012 00:32, Blogger ekvationsteorin said...

Det går att förutsäga hur slutet för Europa kan se ut.

Snart så kommer det en riktigt allvarlig credit crunch och då får företagen inga krediter, folk sägs upp alla får panik och bostäderna faller i värde, då går flera banker i konkurs för staten kan inte av politiska skäl bara ge bankerna mer pengar.
Blanka bankaktier kan bli lönsamt men vad ska man med pengar till när det blir inbördeskrig eller ett nytt stor krig i Europa?

Det kan vara början på slutet vi ser nu.

Kollapsen kan undvikas men då måste vi stimulera ekonomin med mer pengar, enda lösningen är att riksbanken ger staten nya pengar, det är gratis.
Alternativet är skuldavskrivning där bankerna går i konkurs och tas över av staten för en krona.

Sedelpressning i högkonjunkturer leder oftast till inflation men i en depression med deflation så får vi ingen inflation för lönekraven håls nere av arbetslösheten.
SAS var bara början på lönesänkningarna.

Lösningen på krisen är enkel inga lönesänkningar men väl lönestopp och QE men krisen har gått så långt att det kan vara nödvändigt att trycka lite pengar och bara dela ut till alla medborgare varje månad.

Med journalister och politiker som tror att stimulanser är skattepengar så kan krisen bli slutet för Europa.

Danne vi är fem i tolv från en allvarlig credit crunch.
Det vi ser nu är en upprepning av 30talsdepretionen.
Samma misstag upprepas en gång till.

 
At 29 november, 2012 14:02, Blogger Danne Nordling said...

Per 17:55, euroländerna har utsatts för både en penningpolitisk och finanspolitisk åtstramning.

Inflationen 2008-11 var 4,2 procent. De 8 procenten blir nedräknat med denna siffra drygt 3 procent i ökade offentliga utgifter. Det indikerar viss finanspolitisk åtstramning.

Den reala offentliga konsumtionen har också börjat sjunka. Serien med förändringstal from -08 till -13 enligt EC ser ut så här:

2,3 2,6 0,7 -0,1 -0,2 -0,4 %

Stabiliseringspolitiken plus konjunktureffekter (fr USA?) har för EMU gett ett produktionsgap som gått från +1,6 proc av BNP -08 till -1,5 proc -11 och -2,7 proc -13. Det kan knappast till någon avsevärd del ha berott på konjunkturen utanför EMU.

Per 21:00, att Baltikum inte är jämförbart med USA vad gäller tillväxtprognoser medför inte att USA och EMU inte skulle vara jämförbara. Dessa två områden består av mogna länder som inte kan uppnå stark tillväxt med enkel strukturomvandling.

TARP: om vi kan vara överens om att det svenska bankstödet på 90-talet förhindrade åtminstone en våldsam "credit crunch" blir frågan huruvida TARP var något helt annat. Om vi anser att TARP ändå hade likheter med bankstödet följer att TARP hade positva effekter i hindrandet av en våldsam "credit crunch".
/DNg

 
At 29 november, 2012 18:36, Anonymous Anonym said...

"Amerikanska handelsdepartementet skriver upp BNP-statistiken för tiden juli till september, från två procent i årstakt som man trodde för en månad sedan till 2,7 procent, en ganska respektabel tillväxtsiffra."
SR

 
At 30 november, 2012 10:05, Anonymous Per said...

Inflationen 2008-11 var 4,2 procent. De 8 procenten blir nedräknat med denna siffra drygt 3 procent i ökade offentliga utgifter. Det indikerar viss finanspolitisk åtstramning.
Men fortfarande inte drakoniska nedskärningar alltså?

Per 21:00, att Baltikum inte är jämförbart med USA vad gäller tillväxtprognoser medför inte att USA och EMU inte skulle vara jämförbara.
Borde inte stabiliseringspolitik ge lägre tillväxtsiffror efter krisen har slagit till? (från en högre nivå)

 

Skicka en kommentar

<< Home