Olof Palmes karriär ett verk av Assar Lindbeck

Det var socialdemokraten Assar Lindbeck som gav Palme möjligheten att bli socialdemokratisk toppolitiker. Han var först socialliberal men blev senare vänstersocialist. Var detta en följd av opportunism eller genuint maktbegär och revanschlystnad?

Olof Palme

Det första avsnittet av tre i dokumentären om Olof Palme (1927- 1986) visades i SVT igår. Serien är en utbyggd version av filmen (2 tim) som hade premiär i höstas. Jag såg den då och tyckte att den gav en ofullständig bild av Palme. Nu när ytterligare en timme lagts till kan det konstateras att det är en tillrättalagd bild som presenteras. Jag har nu också läst större delen av nationalekonomen Assar Lindbecks memoarer, Ekonomi är att välja, som ger intressanta inblickar i de två vännernas förehavanden.

Inledningsvis säger man i TV-programmet att det kommer att handla om "människan som satte allting i rörelse". Det är enligt min mening en våldsam överdrift. Palme satte visserligen mångas känslor i rörelse - såväl anhängarnas som motståndarnas. Men i sakpolitiken verkar det tvärtom ha varit så att han utgjorde en broms på de krafter som ville röra sig längre bort från det etablerade samhället. Detta skymdes av Palmes bombastiska retorik, som tidvis gav honom själv avsevärda svårigheter.

I det första avsnittet får tittaren bilden att Palme blev socialdemokrat (partimedlem) något år efter fyllda tjugo. Bidragande var att han liftat tre månader runt om i USA efter sin där avlagda examen 1948. Inget nämns om skattedebatten i Konserthuset 1947 mellan Ernst Wigforss (S) och Jarl Hjalmarsson (H) mfl, som han själv nämnt tillsammans med en resa till Asien 1953. I varje fall var han i maj 1953 så intresserad av Socialdemokraterna att han reste till Uppsala för att åhöra en studentdebatt där socialdemokraten Assar Lindbäck uppträdde.

Assar Lindbeck

En sak är att åsiktsmässigt sympatisera med S, en annan är att engagera sig i partiets arbete. De flesta beskrivningar av Palmes partipolitiska karriär tycks utgå från att det nästan är samma sak. Men Assar Lindbeck ger en beskrivning som visar vilken ödesdiger roll han själv spelade. Vid den nämnda studentdebatten blev han närmare bekant med Palme som var ordförande i Sveriges förenade studentkårer, SFS.

När Lindbeck senare i maj 1953 deltog i en konferens med Socialdemokratiska studentförbundet på Tollare folkhögskola i Nacka där statsminister Tage Erlander var huvudtalare angrep han Erlander i debatten efteråt. Trots detta kontaktade Erlander Lindbeck vid den efterföljande lunchen med en förfrågan om denne kunde tänka sig att arbeta för honom i kanslihuset med att granska folkpartiets ideologi och politik. På detta erbjudande svarade Lindbeck att han dessvärre måste rycka in i militärtjänsten dagen därpå.

Men Lindbeck nämnde också att han hade en bekant "som var som klippt och skuren för jobbet" vid namn Olof Palme. -Å fan, är han socialdemokrat, sa Erlander enligt memoarboken (s 60). I ett brev till Erlander i mitten av juni 1953 upprepade Lindbeck sitt förslag och skrev också att Erlander kunde ta referenser från Ragnar Edenman, som kände Palme från hans arbete inom SFS.Palme blev mycket riktigt anställd på deltid i Statsrådsberedningen hösten 1953 parallellt med sin befattning som byrådirektör på Försvarsstaben.

 "Detta var början på Olof Palmes politiska karriär" skriver Lindbeck.

Lindbeck menar att Palme vid denna tid hade liknande socialliberala värderingar som han själv. Ett exempel på detta var den skrift om den "starka staten" som Erlander gav ut 1962 med titeln Valfrihetens samhälle.

De tre sista kapitlen hade skrivits av Olof Palme och Lindbeck kände igen resonemang som han och Palme hade diskuterat under en sommarvistelse på Fårö 1962. Här betonades individuell valfrihet på socialliberal grund och inte socialism, enligt Lindbeck. Bertil Ohlin blev så upprörd över över denna åsiktsförändring att han utbrast att Erlander under sommarledigheten "stulit den liberala oppositionens kläder medan oppositionen badade".

Om vi tar fasta på denna beskrivning reser det frågan hur Palme senare kom att betraktas som allt annat än socialliberal. Var det för att de nya vänstervindarna fordrade en anpassning som en opportunistiskt lagd politiker inte var sen att utnyttja? Eller var det så att en i grunden kommandofascinerad och revanschlysten individ såg chansen att flytta fram positionerna mot t ex sina gamla pennalister på Sigtunaskolan där han hade vantrivts under sju långa år?

Filmen gav inget tydligt svar. Kan vi hoppas att dokumentärserien ger mer underlag? Del två sänds torsdag kl 21.

Läs även andra bloggares åsikter om Olof Palme, Palme, Assar Linbeck, socialliberalism, socialism, makt, vänstern, revaschlystnad, ideologi, politik på intressant.se