Vad har ekonomipristagarna gjort för nytta?

Kungliga Vetenskapsakademien gav Nobelminnespriset i ekonomi till tre amerikanska ekonomer med inriktning på prisutvecklingen av "tillgångar" som fastigheter, bostäder och aktier. Dessa priser kan ha en destabiliserande inverkan på samhällsekonomin. Men har forskningen gett någon stabilisering i praktiken?

Det är Eugene F. Fama, University of Chicago, IL, USA, Lars Peter Hansen, University of Chicago, IL, USA och Robert J. Shiller, Yale University, New Haven, CT, USA som får dela lika på ekonomipriset för forskning med empirisk inriktning rörande förståelsen av tillgångspriser. (Pressrelease)

Ett resultat är att aktiepriser inte kan förutses på kortare sikt. En slutsats är att det är bättre att satsa på index-fonder än på aktivt förvaltade fonder eftersom de senare har högre avgifter och lyckas inte bättre i det långa loppet. De korta kursrörelserna är slumpmässiga. Aktiemarknaden skulle inte vara "effektiv". Med det menas att prissättningen beaktar all känd information.

Det verkar dock vara mest en ontologisk fråga. I princip är all fundamental information känd på aktiemarknaden. Det finns inte aktörer som har tillgång till information som andra har förhindrats från att ta del av. I den meningen har aktiemarknaden "rätt". Men om det finns känslomässiga tendenser (optimism eller pessimism) som påverkar kurserna är det då fråga om exklusiv information som alla inte kan få del av? Eller om aktiemarknaden präglas av konformistiska tendenser - t ex genom att många är beredda att betala mera idag eftersom många betalade mer igår?

Jag kan tänka mig att man istället ska konstatera att aktiemarknaden inte helt styrs av fundamenta. Den är i en mening irrationell - dvs i ögonen på dem som anser att aktiepriser enbart borde få påverkas av fundamenta.

En annan effekt av för mycket tro på slumpfaktorernas betydelse kan bli att all aktieanalys kommer att betraktas som dyr och egentligen onödig. Det betyder att fundamenta inte tillmäts just någon betydelse. Jag kan inte tro att det skulle vara sant. Fundamenta spelar en stor roll och i det långa loppet är de avgörande för kursutvecklingen. Indexfonder eller andra sätt att sprida riskerna och få ner förvaltningskostnaderna är egentligen ett sätt att åka snålskjuts på dem som lägger ner ansenliga kostnader på att få fram vad fundamenta säger.

Den viktiga frågan är dock huruvida pristagarnas forskning gjort någon nytta? Har den kunnat lindra finanskrisen i USA? Det sägs att Shiller förutsåg bostadskraschen i USA på 00-talet. Men om det vore sant borde vi ha hört någon diskussion om varför man inte vidtog motåtgärder för att förhindra eller lindra kraschen. Eller var det så att Alan Greenspan verkligen gjorde något - nämligen höjde räntan  snabbt och kraftigt? Kanske var det detta som utlöste den riktigt omfattande bostadspriskraschen. Men det var kanhända inte Shillers fel?

Vad som har rapporterats är att Shiller 2005 vaarnade för att bostadspriserna stigit farligt mycket. Det är också vad han sade om de svenska bostadspriserna i början av året när han var i Sverige. Vi som känner till hur komplicerad frågan om en svensk bostadsprisbubbla är, kan inte lika lättvindigt instämma i varningarna för en bubbla (bart sep-13). Drastiska åtgärder som kan utlösa en kris borde i varje fall undvikas. Det gäller att i försiktiga steg på flera olika områden normalisera den svenska bostadsmarknaden. Samma sak borde man ha tänkt på i USA. Men bidrog Shillers forskning till besinning?

Läs även andra bloggares åsikter om bostadsbubbla, ekonomipriset, Shiller, bostadspriser, tillgångspriser, ekononomi, stabiliseringspolitik, nationalekonomi, politik på intressant.se