Smygsocialism bland liberaler?

Att försöka utjämna människors ekonomiska slutresultat är inte liberalt utan ganska socialistiskt. Socialliberaler har istället talat om "lika förutsättningar" och accepterat olika resultat. Riktiga liberaler vill inte ens gå så långt.

I ett liberalt borgerligt idéprogram står följande att läsa i portalparagrafen:

"Vi tror på varje människas rätt och förmåga att själv forma sin egen framtid. Det är därför vi vill att makt ska finnas så nära människor som möjligt. --- Det är därför vi tror på ett gemensamt ansvar för att ge alla människor möjligheter att förverkliga sina liv och sina drömmar och utjämna de orättvisor som arv och uppväxt skapat."

Är detta bara politisk varmluft? Eller finns det någon konkret substans i formuleringarna? Jag ska visa hur man kan konkretisera den tredje meningen i citatet. I den socialistiska diskursen om fördelningspolitik (blart-07) har man sedan 1980-talet diskuterat problemet med hur man ska förhålla sig till skillnader som arv och uppväxt skapat. John Rawls' teori om rättvis fördelning tar ingen hänsyn till skillnader i potential mellan individer. Där är enbart skillnader i inkomster relevanta, vilket irriterat vänstern.

Rawls' teori tillåter stor ojämlikhet om det är till fördel för de sämst ställda. Moraliskt oförtjänta egenskaper (t ex hög intelligens) skulle då belönas för att de sämst ställda kan få ansenliga bidrag från dem med dessa egenskaper genom beskattning. Samtidigt kommer oambitiösa men kompetenta personer med Rawls att få kompensation för att de tjänar dåligt. Helst skulle vänstern vilja införa utjämnande skatter på ärftliga talanger samt på kompetens förvärvad under uppväxten. Endast skillnader i ambition skulle tillåtas ge ekonomiska differenser. Den moralfilosofiska motiveringen för denna ståndpunkt är oklar och jag har därför kallat den för teori X.

Efter denna korta moralfilosofiska bakgrund till kravet på utjämning i programmet kommer vi till hur utjämningen ska ske konkret. Där har vänsterfilosoferna (t ex Ronald Dworkin) inte klarat att ge en konkretisering. Det går inte att särskilja ambitioner från talang och kanske inte heller från utbildning.  Så vad återstår? Rimligtvis blir resultatet en tämligen trist nivellering med progressiv beskattning och marginalskatter på 90 procent kombinerat med en kraftfull subventionspolitik för de individer som har svårt att utan hjälp "förverkliga sina liv och sina drömmar".

Medelmåttan enligt Google

Detta brukar kallas "utjämning av slutresultatet" och anses bygga på en socialistisk jämlikhetsuppfattning. En socialliberal jämlikhetsidé är istället att försöka utjämna individernas förutsättningar. Alla ska få gå i likvärdiga skolor och studiesociala inrättningar ska motverka att ekonomiska skillnader för föräldrarna ska påverka studiemöjligheterna. Ärftliga egenskaper (dit rimligtvis även autonom ambitionsnivå hör) kommer då att leda till inkomstskillnader som får tolereras. Det är enbart vissa, genom utbildning förvärvade, egenskaper som kan utjämnas. Och i praktiken är det svårt att nå ända fram, vilket dagens läxhjälpsdebatt illustrerar. Riktiga liberaler inser att människor är olika och kanske inte kan ges exakt lika förutsättningar på administrativ väg.

Men det "liberala" parti som formulerat sitt idéprogram enligt det inledande citatet verkar vara obekant med den filosofiska jämlikhetsdiskursen. Man anammar aningslöst en socialistisk formulering som vid närmare granskning dessutom strider mot den inledande meningen. Där slås individens "rätt och förmåga att själv forma sin egen framtid" fast. Hur går det ihop med att man strax därefter hävdar att man tror på "ett gemensamt ansvar för att --- utjämna de orättvisor som arv och uppväxt skapat"? Ett gemensamt ansvar betyder ju att staten ges rätt att med tvång ta resurser från vissa individer för att ge dem till andra.

Centerpartiet, det är detta parti det gäller, har alltså smugit in en formulering som legitimerar en utjämning av alla individers slutresultat i samhällslivet. Det är något som endast ganska radikala socialister tidigare förordat. Vad har en karriärinriktad person i det privata näringslivet att vänta av ett parti som klassar hans/hennes framgångar som en orättvisa byggd på arv och uppväxt? Och vad har en driftig småföretagare att vänta av ett parti som klassar hans/hennes framgång som oförtjänt och beroende av "valet" av rätt föräldrar?

Slutfrågan blir rimligen: Kan riktiga liberaler stödja detta parti i fortsättningen om inte denna formulering rörande "orättvisor" tas bort ur idéprogrammet?

Läs även andra bloggares åsikter om jämlikhet, socialism, lika lön, utjämning, fördelningspolitik, centern, ideprogrammet, liberalism, frihet, tvång, rättvisa, skatt, nivellering, moral, ideologi, politik på intressant.se