Guldprisets fall visar att den tyska ekonomiska teorin har fel

När centralbankerna "trycker alltmera pengar" skulle det bli både inflation och stigande guldpris. Inflationen har dock uteblivit och guldpriset har sjunkit. Måste inte denna nationalekonomiska teori vara fel?

Guldpriset står nu i 1223 $ per uns. Det är 32 procent lägre än de 1 800 $ som priset var uppe i hösten 2012. Enbart på ett år har priset sjunkit med 25 procent, se nedanstående diagram:

Guldpriset har på ett år sjunkit med 25 procent

Fram till slutet av april förra året hade guldpriset stigit med 67 procent på fem år vilket användes som argument för att allmänheten skulle köpa guld. Strax före det stora raset i slutet av april 2013 producerade företaget Tavex, som säljer guld, en åttasidig bilaga till Dagens Nyheter (Guldbladet nr 3, våren 2013) med argument och råd för investering i guld. Av den framgår exempelvis att finansmagnater som John Paulson och George Soros hade placerat stora summor i guld. Man anförde att rådgivaren Marc Faber rekommenderade att man borde ha 25 procent av portföljen i guld. Och man noterade att f presidentkandidaten Ron Paul, libertarian och anhängare av den Österrikiska skolan, hade placerat 64 procent av sin portfölj i guld.

 De som investerat i guld nyligen har förvisso anledning att vara missnöjda över att de fallit för argumenten att köpa guld.  Igår kom dessutom en auktoritativ prognos (Ekonomiekot) om att guldpriset i genomsnitt kommer att ligga på 1 100 $ per uns under 2014. Men prisproblemet har större bäring än så. Det är inte bara frågan om felslaget önsketänkande. Guldprisets utveckling ingår i en nationalekonomisk teori som fokuserar på de senaste årens ekonomiska politik som i stabiliseringspolitiskt syfte strävat efter en ökning av penningmängden. Denna politik är farlig enligt den alternativa teorin. Det kommer att bli inflation, menar man.

Inflationsteorin bygger på en mytisk föreställning att en ökning av mängden pengar alltid leder till inflation. Det förefaller som om man gör en rigorös tolkning av kvantitetsteorin med bytesekvationen MxV=PxT. Med Feds QE och ECB:s billiga utlåning till bankerna mm kommer det att bli inflation. Det är denna rädsla i kombination med det inadekvata minnet av hyperinflationen på 20-talet som gjort att tyskarna bromsat ökad penningmängd som medel för att stimulera ekonomin.

Tavex citerar Deutsche Bank under rubriken "penningtryckning för upp guldpriset till 2000 dollar". Det är Raymond Key, chef för metalltrading vid Deutsche Bank, som menar att penningtryckningen för stödpaket kommer att få guldpriset att "nå rekordhöga 2000 USD/oz år 2013":

"Vi kommer att nå 2000-dollarsgränsen och gå ännu högre", sade Key i sin intervju till Bloomberg. Uttalandet baseras på det faktum att centralbankerna fortsätter att trycka pengar.

Mindre än ett år senare kan vi utvärdera denna prognos och konstatera att den är totalt felaktig. Och då borde det också vara något fel på den "tyska ekonomiska teori" som ligger till grund för den falska prognosen. Det vore klädsamt om anhängarna till teorin kunde förklara hur de ser på ekonomin efter denna konfrontation med verkligheten.

Intressant att notera är att guldprisets nedgång istället för uppgång också falsifierar den hypotes som ibland använts för att rädda den enkla kvantitetsteorin. Man har ansett att frånvaron av inflation för varor och tjänster istället har lett till prisstegringar på tillgångsmarknaderna där guld är ett viktigt inslag. Den stabiliseringspolitiska teorin ser ut att vara i behov av renovering.

Läs även andra bloggares åsikter om guld, guldpriset, inflation, penningmängd, stimulanspaket, trycka pengar, Österrikiska skolan, nationalekonomi, stabiliseringspolitik, ekonomi, politik på intressant.se