Kraven på socialism börjar med kritik av vinsten

Ett socialiseringsförslag som ska lyckas måste inrikta sig på något som socialisterna kan framhålla som skadligt - företagens vinster. Därefter skapar man ett system som långsamt tar hand om en del av vinsterna och samtidigt också i förbigående får allt större inflytande.

Jag var på presentationen av boken Sista försöket att socialisera Sverige? utgiven av Svensk Tidskrift igår (red Maria Eriksson). Det är en antologi som till stor del handlar om försöket att socialisera  med hjälp av löntagarfonder. Till den har jag lämnat ett bidrag (ej tidigare publicerat) som handlar om kampen mot de första förslagen från Rudolf Meidner och Anna Hedborg. Jag berör också Folkpartiets och Erland Waldenströms aktiviteter för att åstadkomma en kompromiss med LO och Socialdemokraterna, samt mina strävanden att förstöra denna lätt förrädiska aktivitet.

Presentationen av boken följdes av en paneldebatt som bl a berörde riskerna för att det ännu en gång skulle uppstå en opinionsrörelse för att införa socialism i Sverige.

Från vänster ser vi Anna Kinberg Batra, ordf i finansutskottet, Jens Spendrup, ordf i Svenskt Näringsliv, Stig-Björn Ljunggren, fil dr i statsvetenskap samt moderatorn Anders Ydstedt, ordf i SvT. Panelen var allmänt sett överens om att riskerna inte kunde negligeras. Det kan bli så att man försöker använda fonder med ursprungligen andra syften till att skaffa sig inflytande över näringslivet. Ljunggren noterade f ö att den stora fondstriden med början för 35 år sedan medförde att det aldrig blev en borgerlig revolt mot skattesystemet. Uppslutningen kring 4 oktober 1983 tog över.

Min egen erfarenhet av opinionsbildning mot vänsteridéer leder mig till en något annan slutsats. Det var ju inte så att socialisering motiverad med ökat löntagarinflytande fördes fram från ingenstans. Hela fondkonceptet var istället under många år motiverat med missnöje med företagens vinster. Dessa vinster lyckades LO dessutom få opinionen att uppfatta som ett resultat av LO:s eftergivenhet i "solidaritet med de lågavlönade". Egentligen skulle LO kunnat förhandla fram löneökningar som hade eliminerat det mesta av vinsterna, förklarade man. Istället gick vinsterna ner i aktieägarnas fickor och bidrog till att förstärka den rådande, skadliga maktkoncentrationen inom näringslivet.

Redan på 1960-talet hade kommunistledaren C-H Hermansson kartlagt storfinansens 15 familjer. Monopolkapitalism kom att bli ett nästan rumsrent begrepp. Regeringen tillsatte den s k Koncentrationsutredningen. Olof Palme slog 1975 fast "att ingen längre bestrider de arbetandes rätt till del i förmögenhetstillväxten". Löntagarfonderna syftade länge till att omfördela förmögenhetsbildningen och bryta "den privata maktkoncentrationen". Det skulle ske genom ett angrepp mot företagens vinster vilka inte bara sades berika ett fåtal kapitalägare utan också styrde företagen i fel riktning. Första delen i detta budskap gjorde intryck på politikerna i alla partier och på en del storföretagsledare.

Det var denna samsyn som blev grogrunden för löntagarfonder som syftade till att korrigera förmögenhetsbildningen. Den juridisk-tekniska lösningen var att företagen enligt lag skulle utge "riktade fondemissioner" av aktier till fonder med styrelser befolkade av fackföreningsfolk, statstjänstemän och näringslivsrepresentanter. När Meidner kom med sitt förslag valde han av någon anledning också att betona att det var makten det gällde. Detta kunde tyckas skulle försvåra en uppgörelse med näringslivet och Folkpartiet. Men underligt nog blev det ingen riktig debatt om detta förrän LO kom med sitt definitiva förslag som fastställdes på kongressen i juni 1976.

Inte heller blev det någon egentlig debatt om den rättsligt tvivelaktiga effekt som "obligatoriska riktade fondemissioner" av aktier skulle innebära. I praktiken skulle de ganska omedelbart orsaka en kraftig kursnedgång på aktiebörsen. Detta var sannolikt en helt förbisedd konsekvens både för Meidner, Folkpartiet och näringslivets s k vinstandelsgrupp ("Waldenströmgruppen"). I varje fall avstod Waldenström att lägga fram ett kompromissförslag med ett alternativt fondsystem i maj 1976. Det som då presenterades var s k investeringslön - en del av löneökningarna skulle sättas av för individuella aktieköp. Detta ofarliga förslag var snart bortglömt.

Min bedömning är att Meidner och Hedborg begick ett strategiskt misstag genom att erkänna och senare betona att det var makten över de större företagen det gällde. Det gav en möjlighet för näringslivets mera militanta krafter att mobilisera både ekonomiska resurser för motkampanjer och en småföretagaropinion som kunde känna sig personligen hotad. Men ännu i oktober 1977 höll Olof Palme fram det socialistiska målet:

"Kapialismen är oförmögen att lösa de stora framtidsuppgifterna. Därför är det nödvändigt att ersätta kapitalismen med ekonomisk demokrati. Löntagarfonderna är ett steg på vägen mot en begränsning av kapitalismen. --- Det är i hög grad den demokratiska socialismens mål att avskaffa kapitalismen." Olof Palme i AB 1977-10-02

 Att döma av detta trodde Palme att han skulle införa löntagarfonderna utan stöd från andra i Riksdagen. Det är svårt att tro att FP skulle varit med på att "avskaffa kapitalismen". Men någon sorts kompromissförslag som ett första steg kanske han ändå skulle kunna hoppas på i den statliga fondutredningen, som arbetade på med FP:s goda minne. Detta torde ha omintetgjorts när SAF i november 1977 påbörjade sin första landsomfattande kampanj mot fondsocialismen (bloggart sep-12). Kampanjarbetet fortsatte med kulmen 4 oktober 1983.

Frågan om huruvida ett nytt socialiseringsförsök kan komma att göras någon gång i framtiden kan alltså besvaras om man kan bedöma sannolikheten för att det går att hetsa fram en vinstfientlig opinion som vill komma åt vinster och maktkoncentration med hjälp av något som senare visar sig leda till socialism. Den misslyckade attacken med löntagarfonder kommer då att finnas som åskådningsexempel. Motståndarna till socialism kommer förhoppningsvis inte lika lätt att låta sig luras som 1975.

Läs även andra bloggares åsikter om socialism, löntagarfonder, vinster, maktkoncentration, Olof Palme, Meidner, fondemissioner, Svensk Tidskrift, politik på intressant.se