lördag, januari 11, 2014

Räntepolitiken inte viktig för skuldsättningen

Hushållens höga skuldsättning uppstod redan före finanskrisen och Riksbankens låga räntor. Det finns andra medel för att motverka en bostadsbubbla, menar Ekholm på Riksbanken.

Karolina Ekholm
Vice riksbankschefen Karolina Ekholm var gäst i Ekots lördagsintervju 11/1-14. Hon utfrågades av Johan Pranö. Programmet var i huvudsak en dekriptiv sammanfattning av vad penningpolitik är för något med några allmänna interiörer från beslutsfattandet. Dock fick vi inte reda på något om de beryktade "grälen" om röntans höjd som sägs ha förevarit tidigare. Nu var direktionen enig om att sänka räntan med 0,25 procentenheter till 0,75 procent i december.

Det är två problem som räntepolitiken brukar förknippas med: risken för deflation och risken för en bostadsprisbubbla. Visserligen har KPI visat deflation men det beror på att Riksbankens egna räntesänkningar gjort boendekostnaderna billigare. Ekholm pekat på att rensat för räntesänkningarna har vi fortfarande en inflation på 0,6-0,7 procent. Det är dock inte någon stor fallhöjd om det skulle inträffa något oväntat som pressade priserna ytterligare. Men Ekholm verkade inte orolig.

Att deflation bör undvikas stod helt klart. Med allmänna prissänkningar skulle både konsumtion och investeringar tendera att skjutas upp med press nedåt på konjunkturen som följd. Deflation skulle också höja realvärdet på skulderna. De konkreta effekterna av detta belystes dock inte.

Inflationen borde höjas och här ger ekonomipristagaren Paul Krugman stöd, vilket inte är någon nyhet för alla som läser hans blogg, påpekade Ekholm. Krugmans förordande av en höjning av inflationsmålet till 4 procent diskuterades - dock fick lyssnarna inte riktigt klart för sig hur den sådan höjning har relevans idag. Teoretiskt skulle ett högre inflationsmål på 4 procent öka "fallhöjden" så att större räntesänkningar kunde vidtas vid en nedgång. Men jag ser inte idag vilken verkan detta skulle ha - utom möjligen på dem som är oroliga för att det skulle bli för mycket inflation om man stimulerade ekonomin idag.

Ekholm påpekade också att det skulle minska förtroendet om man ändrade inflationsmålet när det visar sig att det är svårt att uppnå den första målsättningen. Detta verkar dock vara en tankevurpa. För Sveriges del skulle detta ju innebära att Riksbanken t ex ändrade inflationsmålet från 2 till 1 procent när det tycks vara så svårt att komma upp i 2 procent.

Paul Krugman anser att Sverige har en bostadsbubbla. Pranö beskrev farorna i form av att hushållen lånar mycket så att priserna på bostäder höjs vilket ger små marginaler om räntan stiger eller tiderna blir sämre med fallande priser. Då kommer hushållen att dra ner på konsumtionen med arbetslöshet och kris som följd. Ekholm menade däremot att skuldsättningsgraden var förhållandevis stabil och att bankerna gör kreditbedömningar av låntagarna för att garantera att de kan sköta sina lån även under svårare förhållanden. Men hon hänvisade inte närmare till Finansinspektionens enkäter som undersöker hushållens betalningsförmåga och skuldsättning. Inte heller hänvisade hon till den forskning som gjorts av höstens nobelpristagare Robert J Shiller (bloggart) som har sagts ha utarbetat verktyg för att analysera speciellt bostadsmarknaden.

Att bostadspriserna är höga erkände Ekholm. Det beror till betydande del på att det byggs för litet i Sverige och är inte en bostadsbubbla i meningen att priserna är helt frigjorda från verkligheten (som Krugman och Shiller tycks mena). Riksbankens låga räntor de senaste åren har inte heller bidragit på det sätt man föreställer sig. Den höga skuldsättningsgraden uppnåddes redan före finanskrisen. Det föreföll som om hon ansåg att höjda räntor inte skulle betyda så mycket som andra åtgärder i form av lånetak, golv för riskvikter, amorteringsplaner och eventuellt begränsning av ränteavdragen. Det senare är ett potent vapen "på gott och ont" eftersom en oförsiktig användning kan utlösa just den kris som Pranö tidigare beskrivit.

Ekonomisk-teoretiskt är hävdantet att lågräntepolitiken inte är så betydelsefull för bostadsprisutvecklingen intressant. Tidigare har dåvarande vice riksbankschefen Lars E O Svensson ansett något liknande om den amerikanska bostadsmarknaden och finanskrisen (bloggart-09). I varje fall är det uppenbart att det finns andra faktorer än räntepolitiken som bidrar till en osund ekonomisk utveckling.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

5 Comments:

At 11 januari, 2014 19:50, Anonymous Anonym said...

Vem tror att löpande kostnaden för att låt oss säga låna 5 miljoner inte påverkar bostadspriserna får gärna räcka upp en hand. Eller fastighetsskatten för den delen.

Varför inte avskaffa avdragsrätten för ränteutgifter vilket ökar nettokostnaderna för räntor med drygt 40% samt återinföra fastighetsskatten då det inte påverkar bostadspriserna?

/Eskil

 
At 11 januari, 2014 21:10, Anonymous Anonym said...

Det är inte riksbankens uppgift att reglera bostadspriserna.
Politikerna har misskött sig totalt, bostadsbyggandet är för lågt, deras fel.
Ränteavdraget skulle aldrig ha existerat, deras fel.
Fastighetsskatten skulle aldrig tagits bort, deras fel.
Fastighetsskatten skulle gjorts om så den kunde reglerat bostadspriserna likt reporäntan och inflationen. ( låg skatt)
Högre bostadspriser högre skatt, lägre bostadspriser lägre skatt.
Priserna ska i princip följa inflationen, 1% för stor ökning på bostadspriserna skapar på sikt en bubbla, marknaden kan inte reglera bostadspriserna det blir bubblor som spricker med en stor skada på ekonomin.

Bankekonomer går ut och förstör ekonomin när dom propagerar för mer krediter och att priserna kan öka, dom är ett särintresse och ska inte få säga ett ord om landets ekonomi.
Banker tänker på sig själva och dom förstör vår ekonomi medvetet för att få större inkomster.
Ska bankerna få fortsätta sprida dumheter då ska dom inte räddas när en bostadslubba inträffar dom ska då tas över av staten för en krona.

 
At 12 januari, 2014 10:24, Blogger oppti said...

I ett land som beskattat fasta tillgångar och kapital med ca 2,5% med full avdragsrätt för lån-är skulder rationellt.
Nu är dessa skatter borta sen 5 år tillbaka. Ge sparandet tid!
Sen är en skuldsättning på 170 % av disponibel inkomst på boendet inte speciellt svårt att bära med ränta på 2%.
Vad innebär 170% efter skatter på 30-50%. En årslön för en byggjobbare?
Hur mycket arbetstid ligger i en bostad?

 
At 12 januari, 2014 11:12, Anonymous Anonym said...

Eftersom det inte är något problem med att trycka nya pengar för att betala staters skulder så kan vi väl göra samma sak med hushållens. Staten tar över, säg hälften, av alla hushålls skulder och betalar dem med nytryckta pengar. Simsalabim, problemet är löst.
Mats

 
At 12 januari, 2014 13:55, Anonymous Per Fredö said...

Bostadsbyggandet är så lågt att det i sig resulterar i onormalt höga bostadspriser, vilka kräver sin finansieringen med högre skuldsättning.
Ännu en faktor är vår befolkningstillväxt, delvis förorakad av ökad immigration.
Det blir då nödvändigt med en rad strukturförändringar, vilka i sig kommer relativt lång tid att genomföra.
Nu kommer exempelvis ett regeringsförslag som ska förkorta planprocessen avsevärt och i övrigt med ett flertal förslag som kan göra det billigare att bygga.
Det kräver också att hela renoveringsrogrammet görs avsevärt billigare än nu. Det måste också inriktas på att det nu är enpersonerhushåll som står för efterfrågan.
De nu låga räntorna kommer sannolikt ligga på denna nivå ytterligare ett par år.
De kommer sedan i samband med ökad tillväxt högas stegvis.
Det borde minska riskerna av en bostadsbubbla.
Våra hushåll har ju också via alla skattesänkningar fått så pass ökad inkomst att de kan använda den även till bostadkonsumtion.

 

Skicka en kommentar

<< Home