Var finns det "Tredje (S)teget"?

Aftonbladet angriper Socialdemokraternas ledande talesperson Magdalena Andersson och vill inte ha "politisk hopplöshet och brist på alternativ". Hon kopierar Borg. Vänsterfalangen vill ha samhällsförändring. Men kan man precisera något rimligt "projekt"?

Nu börjar Socialdemokraternas vänsterfalang vädra morgonluft. I Aktuellt 26/2-14 (6dgr) angrep deras främsta representant i pressen, Karin Pettersson på Aftonbladet, högerfalangen i en debatt med Widar Andersson på Folkbladet. Man är förtröstansfull om en valseger och då är det viktigt för vänstern i partiet att vrida politiken åt vänster.

Magdalena Andersson, högersosse?

Den närmaste orsaken till Petterssons missnöje med högern inom partiet var det stora reportaget om Magdalena Andersson i tidskriften Fokus i förra veckan. Där framgick det tydligt att hon är en teknokrat på högerkanten med bakgrund i Stockholms Handelshögskola och gift med en professor som kallar sig liberal. I en ledare i Aftonbladet 25/2 skriver hon: "Att läsa reportaget om Magdalena Andersson är att läsa en text om ett parti som håller på att missa en historisk chans." Karin Pettersson är missnöjd med den dominerande Magda som tar debatten på sina områden medan partiledaren Stefan Löfven står över och är konflikträdd. Pettersson skriver om Andersson:

"Problemet är att hon ­verkar sakna ambitioner att förändra Sverige. --- Borg och Andersson ­beskriver i dag verkligheten på samma sätt: pengarna är slut, jorden är bränd, ingen ska vänta sig någonting. Skatter kan i princip inte höjas och budgetregler är av gud givna. Det är bara att förhålla sig till detta, och ­lära sig leva med allt större klyftor."

Pettersson uppmanar sossarna att "sluta härma Anders Borg". Väljarna vill ju ha mer politik, gemensamma lösningar, reformer och inte sänkta skatter, inga vinster i välfärden och ett nytt "politiskt projekt". Istället rikminimerar S "ända in i kaklet". De borde förstärka den vänstervind som råder i väljarkåren, menar hon.

Tidigare under 1900-talet hänvisade Socialdemokraterna till sin långsiktiga politiska mission när de ville elda på massorna. Det första steget var den politiska demokratin, det andra var den sociala demokratin (med ATP-reformen i spetsen) och det tredje var "den ekonomiska demokratin" då politiker och löntagarrepresentanter skulle styra näringslivet. Men som vi vet materialiserades det tredje steget i löntagarfonderna. Där slogs Socialdemokraterna och LO tillbaka. Sovjetkommunismen föll. Snart kom ekonomiska kriser (90-talskrisen, finanskrisen och eurokrisen) som paralyserade den ideologiska förnyelsen.

Vad vänsterfalangen vill verkar vara att hitta ett nytt "tredje steg" istället för den nuvarande inriktningen som enligt Pettersson "handlar om politisk hopplöshet och brist på alternativ. Om en känsla av att en annan värld inte är möjlig." Visst kan man satsa på allt möjligt, menade Widar Andersson i Aktuellt, "om man inte vill vinna valet" tillade han. Och storstilade socialistiska experiment har alla chanser att bli disaströsa eftersom socialismen som idé är slut (blart juni-09). Det finns inget tredje steg vilket framgår av det "projekt" som Karin Pettersson skissar:

"Ett massivt kunskapslyft borde vara ett givet socialdemokratiskt vallöfte. Och då pratar vi inte fem miljarder per år eller några fler ­lärare i grundskolan. Vi pratar satsningar på Komvux, på yrkesutbildningar, på förskola, grundskola, gymnasium och högskola. Vi pratar högre lärarlöner, ett nej till vinstuttag och ett löfte att vända trenden när det gäller ökad segregation i skolan, kosta vad det kosta vill."

 Aftonbladets ledarskribent tror att det är detta som skulle "förändra Sverige". De socioekonomiskt svaga gruppernas barn ska lära sig mycket mera än idag är ett budskap som Löfven gått ut med för länge sedan. Det är kanske den nya ideologin. Jag hörde Mikael Damberg (S) på TV4:s förmiddagsprogram igår som ville satsa på ideologi i form av jämlikhet. Det definierade också han som "lika chanser", vilket jag tolkar som att alla ska ha godkänd, teoretisk gymnasieutbildning i bagaget när vuxenlivet påbörjas.

Om detta kan man undra hur realistiskt det är att förmå motspänstiga ungdomar utan teoretisk begåvning att sitta på skolbänken med hjälp av tvång. Dessutom skulle jag tro att det redan idag förekommer överutbildning där många har teoretisk kompetens långt över den nivå som krävs för deras jobb. Konsekvensen av detta blir att de som verkligen inte skulle klara andra jobb än sådana stängs ute av onödiga kompetenskrav. Vi riskerar att få nya haverier inom skolor och arbetsliv om doktrinära synsätt ska prägla utbildningspolitiken efter valet

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, ideologi, tredje steget, socialism, jämlikhet, Magdalena Andersson, högerfalangen, utbildning, politik på intressant.se