Psykopaterna borde vara besvärande för feministerna

Forskning visar att fem procent av männen är psykopater mot bara en procent av kvinnorna. Det tyder på att likhetsfeminismens teori om verkligheten inte stämmer.

Likhetsfeminismen implicerar en teori om verkligheten som går ut på att kvinnor egentligen är män i psykologiskt hänseende. När kvinnor får åtnjuta samma teoretiska utbildning som männen kommer de att visa sig vara lika kompetenta för ledarbefattningar som män. Kvalificerade ledaregenskaper, som vanligtvis ses som sällsynta, förefaller inte alls vara problematiska inom feminismen. Att kvinnor inte är företagsledare i de större företagen beror tydligen enbart på en manlig konservatism, vilken sedan fortplantar sig till börsföretagens styrelseutnämningar. Lösningen blir därför könskvotering. Styrelseposterna får inriktas på annat än ledaregenskaper.

Det finns en del forskningsresultat som tyder på att det finns psykologiska skillnader mellan män och kvinnor (blart 13/2-14). Jag pekade särskilt på den könsmässiga snedfördelningen av psykopati, vilket föranledde en del debatt. Ett påpekande var att det kan vara svårt att identifiera psykopati. Ett annat var att det "egentligen" inte finns någon skillnad i frekvens mellan könen. Kvinnlig psykopati tar sig bara andra uttryck. Efter att ha konsulterat ett antal textböcker om psykopati vill jag hävda att dessa invändningar inte stämmer. Först finns möjligheten att identifiera ett antal tidiga beteenden (hos individerna när de var unga) som indikerar psykopati. Jag listar åtta sådana:

1. Onödiga lögner
2. Skolk
3. Utbrott mot omgivningen
4. Grymhet mot djur
5. Pyromani
6. Vandalism
7. Vägran att lyda
8. Sängvätning

Dessa kriterier har jag hämtat från Christina Gustavson 2008. Ofta brukar man också nämna beivrad kriminalitet före 12 eller 15 års ålder. Men alla vuxna psykopater är inte kriminella.

Det brukar sägas att 10 procent av alla chefer är psykopater. Därför är det extra intressant att den socialmedicinska professionen är inne på att frekvensen av psykopati är mycket högre bland män än bland kvinnor. Dalsegg & Wesche (2009) nämner att amerikanska undersökningar på 1980-talet visat att frekvensen bland män är 5 procent och bland kvinnor 1 procent (s 79).

Psykopati bland kvinnor och män skiljer sig också när det gäller att tillvinna sig makt. Män är utåtagerande och handlingsinriktade medan kvinnor "mobbar, skvallrar och intrigerar" enligt den svenska forskaren Susanne Strand, doktor i hälsovetenskap.

En beaktansvärd skillnad i förekomsten av psykopati i den konventionella formen mellan män och kvinnor borde vara besvärande för likhetsfeminismen. Det har därför gjorts försök att förklara uppkomsten av psykopati med icke-genetiska faktorer. Men dessa är inte relaterade till uppfostran varför det ändå måste finnas en genetisk bakgrundsfaktor som förklarar den olika benägenheten att utveckla en psykopatisk läggning. Professionen tycks avvisa att psykopati kan bero på annat än genetiska faktorer även om hela orsaksbilden ännu inte är utforskad.

Sannolikt kommer försök göras att i postmodernistisk anda förklara psykopati som en "social konstruktion" eller varför inte en "patriarkal konstruktion" som inte har någon relevans för samhället. Ett tag på 1970-talet kom hela psykopatibegreppet av vänstern att betraktas som en konspiration från makthavarnas sida för att förtrycka underklassen. (Man anser idag att ca 20 procent av internerna på fångvårdsanstalterna är psykopater.) Istället lanserade professionen termen "sociopati". Vi har att göra med en forskningsgren som visar en viss trendkänslighet när det blåser.

Psykopatiegenskapernas fördelning är emellertid bara en teoretisk utvikning i genderdebatten. Det viktiga borde vara att forskningen kunde ge bättre klarhet i hur ledaregenskaperna fördelas i befolkningen. Är de medfödda eller en följd av uppfostran? Kan man få ledaregenskaper genom att genomgå managementutbildning i vuxen ålder? 

[Uppdatering: En skribent i SvD Näringsliv (Carolina Neurath) vill på nyhetsplats 17/2 omdefiniera vad som menas med kompetens för styrelseledamöter. Det innefattar bl a att kunna säga nej till höga bonusar (till män): Att våga "gå emot resten av gänget ... Det är vad jag kallar kompetens". Det är kanske sådana ledamöter som feministerna vill ska kvoteras in? Men är kvotering en garanti för att få in rabulister? -
Läs även artikel i Psychology Today "Why Modern Feminism Is Illogical, Unnecessary, and Evil" av en evolutionspsykolog -09.]


Läs även andra bloggares åsikter om psykopati, feminism, postmodernism, könskvotering, socialpsykologi, samhälle, politik på intressant.se