Är 15 procents avkastning i bankerna rimligt?

Det går att motivera 15 procents avkastning för bankerna om investeringarna och lånen ska öka 10 procent. SEB avkastar dock egentligen bara 12 procent. Det är därför vanskligt att höja aktieutdelningen.

Jag har alltid varit skeptisk till dem som menat att bankernas avkastningskrav på ca 15 procent är orimliga. Orsaken är att deras argument har förefallit vara ogenomtänkta, känslomässiga och allmänt vinstfientliga. Nu senast har Anders Borg skickat fram finansmarknadsminister Peter Norman för att kritisera bankerna varvid han förordade ett avkastningskrav på 10-11 procent (vid 2 procents inflation). Han har ett förflutet inom finansbranschen och borde kunna sina saker. Men han lämnade ingen antydan till beräkning varför hans syn skulle vara mera rimlig. Det enda han sade var att det finns önskvärda satsningar som blir ogjorda med för högt avkastningskrav.

Annika Falkengren

I SvD Näringsliv 6/2-14 uttalar sig SEB:s VD Annika Falkengren i syfte att försvara bankens vinst och utdelning. Siffrorna måste sättas i relation till verksamheten, menade hon och nämnde följande faktauppgifter för SEB 2013:

Vinst 18 miljarder kr [före skatt]

Eget kapital 122 miljarder

Utlåning 1 300 miljarder

Utdelning 8,7 miljarder våren 2014 enligt uppgift i samma artikel

Från dessa siffror kan man enkelt beräkna följande relationstal:

Avkastning på eget kapital 18/122: 14,8 % (f sk)
Egenkapitalrelation 122/1 300: 9,4 %
Vinstmarginal 18/1 300: 1,4 %
Utdelningsandel 8,7/18: 48 %
-------
Utdelningsandel av vinst efter skatt: 59 % (0,59x14,7) (underlag DN)
Sparat eget kapital 0.41x14,7: 6 mdr kr
Egenkapiatltillväxt  6/122: 4,9 %

Med 2 procents inflation tänker sig tydligen Annika Falkengren att utlåningen realt ska öka med 2,9 procent per år den närmaste tiden. Om andra banker har liknande intentioner kommer utlåningen i Sverige att växa ungefär lika snabbt som den reala tillväxten av BNP på säg 2,5-3 procent om året. Det verkar rimligt att tro att utlåningen kommer att expandera i denna takt.

Nominellt har bolånetillväxten legat på ungefär denna nivå. Den takt på 4-5 procent som brukar rapporteras anses dock ligga i överkant av dem som oroar sig för en bolånebubbla. Däremot visar siffror från KI att utlåningen till företagens investeringar kommer att expandera kraftigare de närmaste åren (pdf). I fasta priser är prognosen för investeringarna en ökning med 6,1 resp 8,8 procent 2014 och -15. Så med vissa prisstegringar behöver bankerna en egenkapitaltillväxt avsevärt högre än nominellt 4,9 procent om egenkapitalrelationen inte ska sjunka. Och ju mer restriktiva bankerna är till hushållens efterfrågan på nya bostadslån desto lättare blir det att klara oförändrad egenkapitalrelation.

Mot detta resonemang kan invändas att egentligen är inte SEB:s vinster så höga att de räcker till en avkastning på 15 procent. Det gängse sättet att beräkna vinst är efter bolagsskatt. Den vinsten uppgår till ca 14,7 mdr kr och blir i relation till eget kapital 12 procent. Skulle denna avkastning istället varit 15 procent (18,3 mdr) skulle med en utdelningsandel på 60 procent det egna kapitalet växt med  6 procent. Men en årlig nominell tillväxt på 6 procent är inte på något avgörande sätt högre än 4,9 procent. Det är fortfarande med de angivna förutsättningarna svårt att finansiera den utlåningsexpansion som prognoserna pekar på utan att egenkapitalrelationen försämras. Inte ens 15 procents avkastning är tillräckligt om utdelningsandelen är 60 procent.

Kritiken mot avkastningskrav på ca 15 procent förefaller alltså vara missriktad. Dessutom är kritiken mot att projekt med lägre räntabilitet inte kan komma till stånd svår att förstå. Om bankerna skulle sänka sin utlåningsränta från exempelvis 2 till 1 procent skulle utlåningen förvisso öka. Men om det var fråga om bostadslån skulle åtgärden elda på bubbeltendenserna. Företagslån är däremot knappast känsliga för någon procentenhets skillnad  i ränta. Där är det den prognostiserade efterfrågan som är avgörande för investeringarna. Kvar finns en liten del bostadsbyggnadsprojekt som skulle kunna gynnas något med en lägre ränta.

En annan näraliggande kritik mot bankerna är att de ger för stor utdelning till aktieägarna. Andelen utdelad vinst tycks öka vilket strider mot intentionerna med den från behovssidan beräknade räntabiliteten enligt ovan. Med lägre räntabilitet och lägre utdelningsandel skulle egenkapitaltillväxten kunna bli lika stor. Om SEB sänkte utdelningsandelen (efter skatt) från 59 till exempelvis 40 procent skulle egenkapitaltillväxten ceteris paribus öka kraftigt. Då skulle 60 procent av vinsten (efter skatt) sparas i företaget - dvs 0.60x14,7=8,8 mdr kr. Det skulle öka egenkapitaltillväxten till 7,2 procent (8,8/122=7,2 %). Det rimmar bättre med en investeringsökning i näringslivet mellan 6,1 och 8,8 procent plus prisökningar.

Om Norman fick som han ville skulle SEB kunna nöja sig med en avkastning på ca 10 procent. Vi antar att han menar efter skatt. Vinsten före skatt skulle då ha blivit ca 15,3 mdr kr och efter skatt 12,2 mdr. Om 59 procent av 12,2 mdr hade delats ut hade egenkapitaltillväxten blivit 5 mdr kr eller futtiga 4,1 procent. Med 40 procents utdelningsandel hade 7,3 mdr sparats och kapitaltillväxten hade ändå inte blivit större än 6 procent.

Med Normans lägre avkastning skulle SEB sannolikt få försämrad egenkapitalrelation med den efterfrågan på lån som borde komma från ökade investeringar i en nominell årlig takt uppåt 10 procent. Eller sitter han (eller någon annan) inne med information som gör det sannolikt att bankerna både kan låna ut mera och behålla det egna kapitalets andel av utlåningen trots att avkastningen (e sk) för SEB skulle sjunka från 12 till 10 procent?

Att bråka om SEB:s halvdåliga vinst är missriktat. Men kritiken mot att höja utdelningen är relevant. SEB behöver mera eget kapital för att kunna expandera utlåningen på ett säkert sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om banker, avkastning, utdelning, vinst, utlåning, kärnkapital, eget kapital, Norman, ekonomi, politik på intressant.se