Göran Greider ser klimat-planhushållningen som socialismens renässans

Klimathotet kräver att planhushållning införs, menar Greider. Men om det inte skall bli lika odemokratiskt som på 1930-talet krävs att växthusteorin kan bevisas för allmänheten. Dessutom krävs att socialismens effektivitet i miljöfrågor bevisas när all erfarenhet visar på ökad ineffektivitet.

I Dagens Nyheters kulturdel idag 12/2-07 skriver Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider, tillika poet och författare, en krönika under rubriken "Sosseklimat. Kan Grönlands smältande is väcka socialismen?" Här får vi en insikt i hur en socialistisk traditionalist resonerar om klimatfrågan och varför denna passar in som en klassisk höger-vänster-fråga.

Greiders aktuella argument är att det rapporteras om långväga transporter som släpper ut koldioxid vilket han kopplar till "världskapitalismen" - "ett paket broccoli som färdats trehundra mil på ett lastbilsflak från Spanien till Sverige". Kanske då droppandet från en smältande Grönlandsglaciär skulle kunna väcka "socialismens sovande jätte" spekulerar Greider.

Politiskt korrekt, som Greider är, skyndar han sig att förorda "demokratisk planhushållning" och inte "icke-demokratisk kommandoekonomi av gammal östatssort". Men på denna punkt har nog Greider inte tänkt särskilt långt. Kan planhushållning vara något annat än kommandoekonomi? Om den politiska majoriteten bestämmer att lastbilar t ex inte får köra mer än 10 mil per dygn för att minska koldioxidutsläppen, måste företagscheferna och i sista hand polisen ge skarpa kommandon till alla lastbilschaufförer som försöker köra mera.

Den klassiska planhushållningen gjorde gällande att man måste åsidosätta marknadsekonomin för att öka tillväxten och produktionseffektiviteten. För detta krävdes att ekonomin organiserades som ett kommandosystem. Klimat-planhushållningen går ut på att med tvång minska koldioxidutsläppen och då krävs också ett kommandosystem som både tillser att regleringarna upprätthålls och att olika klimatmål mera ad hoc uppnås.

Men Göran Greider har hoppat över två steg i den demokratisk-socialistiska klimatpolitiken. Först måste han bevisa att växthusteorin är riktig eftersom han föreställer sig att demokratiska organ skall utforma klimat-kommandoekonomin. Bara för att en forskar- och klimatpolitikergrupp (IPCC) bestämt att mänskliga utsläpp är orsaken till det mesta av de globala temperaturökningarna har teorin inte bevisats för dem som skall drabbas av dess konsekvenser.

Endast om vi tror att svenskarna är extremt auktoritetsberoende kan vi anta att detta bevisproblem kan hoppas över. Det vore som att nationalekonomerna på 1930-talet hade varit "överens" om att socialistisk planhushållning varit bra för snabbare tillväxt. Inte skulle socialism ha införts utan försök att i debatten bevisa den socialistiska teorins riktighet. Som debatten på den här bloggen visat är det inte så enkelt att bevisa växthusteorin så att lekmän kan acceptera den.

Det andra steget som Greider hoppat över är att utsläppsminskningar inte går att uppnå inom ramen för marknadsekonomin - utan han antar direkt att det behövs "demokratisk planhushållning" som till råga på allt borde göras global. Han vill ha "planering av vår konsumtion och regleringar av vad som får transporteras över jordytan". Här kan socialism bidra till lösningen av klimatfrågan, menar han.

Men erfarenheterna av socialism har inte varit att ekonomin fungerat bättre och miljövärdena skyddats. Planhushållning har medfört en sämre tillväxt och fruktansvärd miljöförstöring istället för tvärtom. Inslagen av kommandoekonomi har redan medfört svårigheter. Den principlösa subventioneringen av (i praktiken) etanol som fordonsbränsle leder både till svårigheter för Mexikos fattiga, som lever på tortillas av majs, och på sikt för skogsindustrin i Sverige som får se sin i exportperspektiv värdefulla skogsråvara brännas upp i form av skattesubventionerad etanol.

De som inte vill ha tvång för dess egen skull (som Greider och andra socialister) utan istället så mycket frihet som möjligt har all anledning att vara skeptiska till dagens inriktning av klimatpolitiken. Om några försöker ta chansen att införa socialism med hjälp av en otillräckligt bevisad teori om koldioxidens klimatpåverkan är det viktigt att först nagelfara deras klimatargument.

Därefter är det också viktigt att ifrågasätta deras ekonomiska argument att minskade utsläpp kräver restriktioner mot misshagliga företeelser, såsom vissa biltyper, bilkörning i allmänhet eller lastbilstransporter. Man kan fråga sig hur långt deras kommando-romantik redan gått när statsminister Fredrik Reinfeldt på frågan varför man inte helt sonika kan förbjuda bensindrivna bilar (Camerons besök, Ekot) svarade med ett långt resonemang om bilar som kunde gå på flera olika bränslen.

Andra bloggar om: planhushållning, kommandoekonomi, socialism, miljö, växthuseffekten, klimathot, klimatförändring, miljöpolitik, politik, ekonomi, marknadsekonomi, koldioxid, frihet, tvång på intressant.se