Skatterna begränsar friheten till mindre än 40 procent

Socialstaten påverkar medborgarna både genom att ta ifrån dem mer än 60 procent av arbetets frukter och genom att bestämma hur vardagslivet skall se ut för de flesta. Detta beskrivs närmare i en bok som inte är författad av företrädare för den nya arbetarregeringen.

Skriften heter "Till 40 procent fri - en medelkassfamiljs uppvaknande" och är författad av Fredrik Bergström på Handelns Utredningsinstitut och Robert Gidehag på Skattebetalarnas Förening (utgiven av Timbro). Dess övergripande budskap är att vi måste ifrågasätta den numera etablerade uppfattningen att staten skall expandera. Vi kanske trodde att denna ambition hade stannat vid att friheten för en genomsnittsinkomsttagare skulle begränsas till något mindre än 40 procent av arbetsresultatet.

Nu har två faktorer tillkommit: EU och klimatpolitiken. Idag rapporteras hur EU kommer att bestämma att bilmärken som drar mer än 0,5 liter bensin kommer att förbjudas 2012. Och vår "borgerlige" miljöminister Andreas Carlgren hänger på med att avisera ytterligare skattehöjningar på bilismen och krav på ännu mindre bilar (Ekot).

Men författarnas ansats är att beskriva den redan etablerade svenska socialstaten på ett enkelt och berättande sätt. Man kan säga att det är ett försök att komma tillrätta med den brist på berättelser på detta område som alla Sveriges skönlitterära författare bidragit till under årtionen. Det är bara att hoppas att detta grepp vinner anklang.

Boken inleds med konstaterandet att det offentliga styr våra liv på alla möjliga områden. Det är dessutom inte fråga om småfrågor utan ofta våra stora livsval: val av utbildningsväg, planering av yrkeskarriären, att arbeta eller inte arbeta i vissa situationer, att bli löntagare eller företagare, ja till och med hur tätt barnalstrandet bör ske.

Det finns alltså ytterligare en existentiell dimension av den stora offentliga sektorn utöver detta att staten bestämt att man inte är fri att förfoga över mera än knappt 40 procent av sitt arbetes frukter. Staten styr över medborgarens vardagsliv med hjälp av regelsystemet för utdelandet av dessa resuser.

Ett exempel från boken är den biltrafik som utvecklas av regelsystemet efter arbetsdagens slut. Först är man nödgad att åka och hämta barnen på dagis, därefter besöker man en butik för att köpa en flaska vin, en annan butik för att köpa nikotintuggummi och en tredje för att köpa middagsmaten. För vissa tillkommer att hyresregleringen medfört att arbetsplatsen ligger långt borta från bostaden genom att det inte finns någon flexibel bostadsmarknad.

Men svenskarna har vant sig att bli hunsade av "dom som bestämmer". Det är bara att gilla läget och slå sig till ro. Den sista förhoppningen om att några stapplande steg hade kunnat tas mot ett systemskifte släcktes i och med att den nya arbetarregeringen släppte tanken på principiellt motiverade skattesänkningar. Kan "Till 40 procent fri" bli en väckarklocka?

Andra bloggar om: skatter, offentliga sektorn, socialstaten, välfärdsstaten, välfärdspolitik, politik, frihet på intressant.se