Reciprok altruism belönas av Vetenskapsakademin

Om du hjäper mig, så hjälper jag dig kallas något oegentligt för "reciprok altruism". Robert Trivers har fått pris för sin sociobiologiska forskning. Men det är lätt att missuppfatta hans begrepp och tro att det är verklig altruism som är bevisad. Det tycks SvD:s vetenskapsjournalist gjort i en artikel idag.

Det s k Crafoord-priset i biovetenskap har tilldelats evolutionsbiologen Robert L Trivers, Rutgers University i USA för bl a hans utveckling av begreppet 'reciprok altruism'. Priset är på 3,5 miljoner kronor och utdelas av Kungliga Vetenskapsakademien som skriver: "I början av 1970-talet kom Robert L. Trivers med banbrytande tankar kring evolutionen av djurs sociala beteenden. Dessa ligger i dag till grund för stora delar av sociobiologin, som utforskar uppkomsten av samarbete och konflikt i djurvärlden. "

Inom biologin brukar man särskilja mellan tre sorters genetiskt betingad altruism:

1. Släktskapsaltruism (Bevisad av Hamilton på 1960-talet)

2. "Reciprok altruism" (Trivers benämning på "transaktivt beteende")

3. Verklig altruism (Ej påvisad)

Det som Trivers lanserat (på 1970-talet) är teorin att små stabila grupper utvecklar en samarbetsförmåga som bygger på "tjänster och gentjänster" och som alltså inte är formaliserad i form av någon sorts enkla kontrakt. Förutsättningen för detta är att samhället är så litet och minnesförmågan så välutvecklad att det går att hålla reda på vem som har hjälpt vem och vem som inte betalar tillbaka erhållna tjänster.

Dessvärre har benämningen "reciprok altruism" ibland lett till missförståndet att det skulle vara fråga om någon sorts verklig altruism - dvs att individen är beredd att offra sig ultimativt för gruppens bästa utan att det är fråga om nära släktingar. I dagens SvD skriver t ex vetenskapsjournalisten Peter Sylwan om den s k "Superman Hero", som för knappt en månad sedan räddade en epileptiker som ramlat ner på tunnelbanesåret i New York (s 28). Detta var ett "extremt osjälviskt och dödsföraktande beteende" som Trivers tydligen skulle ha visat gå ihop med tanken på "själviska gener", enligt Sylwan.

Peter Sylwan kan inte ha satt sig in i den evolutionsbiologiska forskningen om han tror att Trivers skulle ha påvisat verklig genetisk altruism (3). Men han skriver att våra gener överlever just pga det som "Subway Superman står för - att rädda en främling, hjälpa varandra, älska sin nästa och samarbeta över gränser". Det är oseriöst att dra så långtgående slutsatser av att Trivers velat påvisa att det finns en genetiskt betingad vilja att samarbeta inom den egna gruppen på områden som inte är av livsavgörande karaktär: "om du kliar mig på ryggen så kliar jag dig".

En mera korrekt bild förmedlade Germund Hesslow i SvD redan 22/10 1996:

"En annan mekanism är den som kallas reciprok altruism och som innebär att de individer som kan samarbeta med varandra genom att återgälda tjänster har en fördel framför dem som är mera kortsiktigt själviska. Den affärsman som lurar sin partner kan tjäna mycket pengar, men bara en gång. På längre sikt undergräver han det förtroendekapital som är nödvändigt för att få göra affärer igen. Generositet och samarbetsvilja kan därför gynna det långsiktiga egenintresset. Det är därför inte förvånande att en benägenhet för samarbete har uppkommit hos de arter som är tillräckligt intelligenta för att hålla reda på de nödvändiga sociala interaktionerna, d.v.s. i första hand primaterna."

Min personliga uppfattning är att denna transaktiva förmåga kunnat uppräthållas av en en likaledes genetiskt betingad hämndberedskap - dvs en vilja att uppge egna uppenbara fördelar till förmån för en möjlighet att straffa någon som inte levt upp till sina implicita reciproka förpliktelser. Detta har också bekräftats av experiment gjorda av Ernst Fehr (se 13/5-05, 28/9-05 och 17/11-05). Till detta kan läggas en egenskap som jag skulle kalla "tillmötesgående beteende" - dvs att hjälpa till med något även mot främlingar, men utan att det innebär någon egentlig uppoffring (exempelvis att hjälpa någon som frågar efter vägen).

När det gäller mera avancerade transaktioner - byten av varor - bygger dessa inte på denna reciproka moraliska egenskap. Däremot kan handelsavtal och hederlighet tänkas ha utvecklats genom det bakomliggande hotet om hämnd vid bedrägeri. Det finns nämligen alltid en vinst om man vid engångstransaktioner kan luras. Trivers har i detta sammanhang utvecklat en teori om självbedrägeri, som ett sätt att ljuga trovärdigt.

Apforskare falsifierar "economic man"? De Waal

Andra bloggar om: politik, filosofi, samhälle, evolutionsbiologi, sociobiologi, egoism, altruism, moral på intressant.se