onsdag, januari 30, 2008

Klimatmålen hotar skogsindustrin men inte jobben

EU:s krav på förnyelsebar energi kommer att slå ut en del av skogsindustrin. Men sysselsättningen kommer istället att öka i framställningen av skogsbränslen. När vindkraftverken eventuellt byggs i Sverige ökar sysselsättningen i maskinindustrin temporärt i ett årtionde.

Idag går ordföranden i SCA:s styrelse, Sverker Martin-Löf, ut i DI (30/1) med ett angrepp på EU:s klimatmål under den nästan tvåsidiga rubriken: "Klimatmål hotar jobben". Han har två argument. För det första höjer handeln med utsläppsrätter elpriserna. För det andra betyder kravet på ökad andel förnybar energi från 40 till 49 procent att mer skog kommer att gå till energiproduktion.

På kort sikt kommer naturligtvis båda dessa effekter att ge svårigheter för skogsindustrin. Men på längre sikt behöver knappast båda effekterna uppträda samtidigt. Det beror till en del vilken väg byråkraterna i Sveriges planeringsdepartement och -myndigheter kommer att välja för att uppfylla kvotökningen med 9 procentenheter. Den ena vägen innebär prioritering av kraftproduktionen. Den andra prioriterar förnybara biodrivmedel. Dessutom finns frågan om kärnkraftens dimensionering med i bilden.

Med en kraftig utbyggnad av vindkraften och av kraftvärmeproduktionen skulle Sverige med vissa svårigheter kunna uppnå kvotökningen med 9 procentenheter. Detta ger en kraftig ökning av elproduktionen. Låt oss anta att kraftvärmen byggs ut med 30 TWh varav 10 TWh i form av el, vilket ligger i linje med KVA:s bedömning av potentialen (bloggartikel nov-07). Den totala ökningen som EU kräver kan bedömas till 54 TWh (15% motsvarar 90 TWh, 9% 54 TWh, se bloggartikel dec-07). Kvar blir då 24 TWh för vindkraft, vågkraft etc. Det är ren elproduktion och summan blir 10 plus 24 = 34 TWh mer el.

Detta skall först ställas mot behovet som experterna enligt tidskriften Fokus anger till 20 TWh ytterligare el till 2025 (bloggartikel 27/1). Dessutom kommer kärnkraften att byggas ut med ca 5-7 TWh genom effektiviseringar av redan byggda verk. Vi ser alltså att det kommer att uppstå ett svenskt överskott på elkraft år 2020 ceteris paribus. Om medlet för detta är skattesubventioner av vindkraft och kraftvärme kommer det reguljära elpriset att sjunka - åtminstone för industrin. För vanliga konsumenter kan det bli en höjning eftersom elsaktten kan höjas för att bekosta subventionerna.

Eftersom det framstår som irrationellt att Sverige skulle exportera skattesubventionerad el är detta alternativ mindre sannolikt. Dessutom är det rimligtvis så att EU kräver att det är den svenska energiförbrukningen som skall öka vad avser förnybart ursprung. Om en del av elproduktionen exporteras kommer Sverige inte att få räkna denna del som förnybar. Slutsatsen blir att Sverige antingen producerar 1) en mindre ökning av elkraft eller 2) ökar förbrukningen av el inom Sverige.

1) Med en socialdemokratisk regering 2010 blir det kanske nedläggning av ett par, tre reaktorer fram till 2020. Det skulle motsvara omkring 20 TWh. I så fall blir det grovt balans 2020. Utan nedlagd kärnkraft skulle den billiga satsningen på kraftvärme kunna bytas ut mot framställning av biodrivmedel för bilar istället. Då bortfaller 10 TWh el enligt antagandet ovan. Det ger utrymme för även en satsning på p 2).

2) En ökning av förbrukningen av el måste ske på bekostnad av fossilbaserad energi. Oljepannor kan bytas ut mot elvärme om konsumentpriset kan begränsas. En planmässig satsning på eldrivna bilar kan också leda till att fossildrivmedel kan bytas ut. Samtidigt måste också biodrivmedel subventioneras så att även till en början mycket dyr skogsetanol kan användas. Frågan är om denna teknik, som inte är färdigutvecklad, kan bli tillräckligt betydande för den förnyelsebara produktionen. Osäkerheten om detta kan bli att den dyrbara framställningen av etanol från vete måste prioriteras på kortare sikt. Och hur ställer vi oss till igenplantering av åkermark med energiskog (salix)?

Allt detta kommer att ta tid. Utredningar och överväganden kan ta många år. Därefter skall investeringar göras. Kanske är det enda realistiska att kasta EU:s krav i papperskorgen och istället helhjärtat satsa på kärnkraft?

Men skogsindustrin behöver få besked. Tillgången på skogsråvara kommer att minska. En lönsam export bortfaller och kompenseras endast med bortfallet av en billigare oljeimport. Skogsindustrin slås delvis ut. Men på sikt kommer inte sysselsättningen totalt att drabbas. Produktionen av skogsbaserade bränslen kräver sysselsättning. Och om Sverige inte importerar vindkraftverk kommer investeringarna i dessa att under ett årtionde ge ökad sysselsättning.

Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

3 Comments:

At 31 januari, 2008 11:57, Blogger Per-Olof Persson said...

Om politiska interventioner (skattehöjningar, regleringar etc) höjer kostnaden för arbetsgivarna i ekonomin samtidigt som försäljningsintäkter/skatteintäkter stagnerar, så uppkommer arbetslöshet. Alla arbetsgivare måste ägna sig åt ekonomisk kalkylering. Det övergripande målet är alltid att kostnaderna har rätt förhållande till intäkterna.

Det är inga problem att uppnå full sysselsättning i landet om man låter människor plocka pinnar i skogen till skogsbaserade bränslen. Men då måste man sänka lönen till en krona timmen.

 
At 31 januari, 2008 17:03, Blogger Danne Nordling said...

Ja, frågan är hur regeringen som inte är van vid planhushållning skall se till att Sverige uppfyller EU:s regleringar av produktionen. Det traditionella sättet är att socialisera den reglerade sektorn och sedan styra produktionen med "kommandon".

Men jag tror att regeringen försöker med skattehöjningar och subventioner till de privata företagen. Nu stundar gyllene tider för alla lycksökare som har idéer om skogsbaserade drivmedel. De kommer att kunna ansöka om bidrag till sin forskning och till experimentanläggningar. Så småningom måste regeringen rimligen utfärda någon form av generella subventionsdirektiv som måste anpassas till vad som behövs för att producera ca 30 TWh mer biobränslen till 2020.
/DNg

 
At 01 februari, 2008 23:34, Anonymous Leif E said...

Bengt Silverstrand (socialdemokraten som är förtalsdömd) skriver:

Miljöfrågorna hör hemma på den vänstra planhalvan.
Självfallet ska det vara högt till taket i det socialdemokratiska partiet och vi ska kunna respektera ett brett spektrum av uppfattningar. Men eftersom det nu finns mycket tydliga tecken på att klyftor och därmed orättvisor växer, så måste detta för en socialdemokrat utgöra en mycket tydlig signal på att värderings- och fördelningsfrågorna åter måste sättas högst på den politiska dagordningen.

Med Silverstrand som socialismens vän behöver borgligheten inga andra fiender.

 

Skicka en kommentar

<< Home