Behöver kapitalismen försvaras?

Varför försvaras inte kapitalismen? frågar filosofen Tännsjö. Ett svar är den kraftlösa kritiken från vänstern. Ett annat svar är att när krisen gått över kommer allt att bli som förut. Ett tredje svar är att kapitalismen är ett konstruerat system i ständig utveckling och inte en stelnad dogm som behöver apologeter. Historien är slut.

Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi i Stockholm, skriver idag i DN:s kulturdel en artikel (ej onl) med frågan: Varför saknas röster som försvarar kapitalismen? Han skulle helst vilja hitta någon som tar ansvar för "kapitalismens kris". Inte ens nyliberaler står upp för systemet helt och fullt. En äkta förespråkare borde säga:

"Sådan är kapitalismen! Han eller hon kunde sedan tillägga: Marx hade rätt, återkommande kriser är något som verkligen kännetecknar det kapitalistiska systemet. Men detta är inte av ondo, utan av godo."

Den följd av krisen, som innebär att ägande och kapital koncentreras ytterligare, borde också försvaras som något som är av godo eftersom det är spontana krafter som åstadkommit detta. Det naturliga är tydligen det goda i Tännsjös uppfattning av hur kapitalismen borde försvaras. En filosof vet naturligtvis att detta brukar kallas "det naturalistiska misstaget".

Tännsjös artikel implicerar två frågor:

1) Behöver kapitalismen försvaras?

2) Är det kapitalismen före 1914 som skall hållas fram som ideal?

(1) Om vi ser till den kraftlösa kritik av kapitalismen, som framförts från Tännsjös vänstervänner, blir svaret på den första frågan enkelt. Det finns inget alternativ till den moderna kapitalismen även om den krisar då och då. Systemet som sådant behöver därför inte försvaras. Diskussionen kan möjligtvis handla om hur den kan fås att bli stabilare genom bättre regelsystem och/eller bättre stabiliseringspolitik.

En ganska rimlig prognos är att det inte kommer att införas särskilt mycket nya regleringar. Att reglera bonusprogrammen hårdare eller öka kapitalkraven i bankerna kommer inte att hindra kriser i framtiden. Det som möjligen kan förändra framtiden är inrättandet av ett övervakningsinstitut mot systemfarliga risker, som Fed-chefen Ben Bernanke föreslagit.

Kommer då inte stabiliseringspolitiken att bli bättre? Jag är skeptisk. Det är oerhört svårt att åstadkomma en vältajmad penningpolitik redan i teorin. Den praktiska politiken påverkas dessutom av politiska krafter som tenderar att leda till att impopulära åtgärder undviks. Detta gäller också finanspolitiken, som dessutom lider av teoretisk söndring i synnerhet när det gäller att förhålla sig till en riktigt djup kris.

Kapitalismen kommer enligt min prognos att fortsätta att ha stabilitetsproblem. Konjunkturerna kommer att gå upp och ner. Spekulationsvågorna kommer att slå mot länder som anses missköta sin ekonomi. Kanske krascherna på statsnivå blir lindrigare i framtiden om IMF kan förses med tillräckligt mycket kapital för att kunna rycka ut till stöd när total undergång är nära för någon stat. Men utvecklingsländerna kommer att drabbas av större återkommande kriser på liknande sätt som de etablerade kapitaliststaterna fick lida av när kapitalismen var ung. Det kommer att accepteras eftersom levnadsstandarden trots bakslagen ändå ökar trendmässigt.

(2) En riktig försvarare av kapitalismen borde enligt Tännsjö tydligen företräda den ståndpunkt som Mises och Hayek företrädde på 1930-talet. De försvarade det system som gick under när första världskriget bröt ut. Att översätta detta system till idag är ganska ogörligt. Dessutom är det inte accepterat bland nationalekonomer att den stabiliseringspolitiska syn som den "österrikiska skolan" företräder skulle vara bättre än det lappverk av hypoteser som politikerna tillämpar idag.

Tännsjös försåtliga utvidgning av Friedrich Hayeks resonemang om "spontan ordning" till att gälla även ekonomiska kriser aktualiserar problemet med det "naturalistiska misstaget". Jag kan hålla med om att Hayek på ett ytligt plan kan kritiseras för att hävda att det han kallar "den utvidgade ordningen", som växt fram under århundraden, också skulle vara den bästa ordningen. Men det är att missförstå Hayek. Vad han hävdar i boken Det stora misstaget är att det rättsbaserade marknadssystemet i en sorts evolutionsprocess visat sig vara välståndsmässigt överlägset varje annat system. Hans analys befinner sig bortom "gott och ont".

Jag vet inte vad Hayek hade för åsikt om t ex bankpaniken i USA 1907 då följden blev att arbetslösheten ökade från 3 till 8 procent och produktionen minskade med 11 procent (höga siffror i ett jordbrukssamhälle). Resultatet av denna "perfekta storm" då blev bildandet av en privatägd centralbank (Federal Reserve) - en spontan händelse? Så det naturliga då ansågs inte som det godartade som skulle behållas? Därmed blir det spontana mer obestämt. Kapitalismen i snäv mening är inte oreglerad utan den undergår en utvecklingsprocess inom regelområdet på samma sätt som marknadsekonomin.

Vi som försvarar kapitalismen behöver inte hamna i det naturalistiska misstaget. Det är inte den spontana kapitalismen vid någon lämplig tidpunkt som någon behöver försvara. Även kapitalismen är en konstruktion. Den implicerar rättsregler, regleringar och stabiliseringsmekanismer som ständigt utvecklas. Den består inte av en stelnad dogm som behöver apologeter. Det stora misstaget är att ersätta allt detta med socialistisk planhushållning. Och eftersom vi inte ser någon som yrkar på detta trots dagens allvarliga ekonomiska kris måste vi med Francis Fukuyama slutgiltigt deklarera "historiens slut".

Andra bloggar om: finanskrisen, kapitalism, socialism, Marx, filosofi, nationalekonomi, politik på intressant.se