onsdag, april 08, 2009

Behöver kapitalismen försvaras?

Varför försvaras inte kapitalismen? frågar filosofen Tännsjö. Ett svar är den kraftlösa kritiken från vänstern. Ett annat svar är att när krisen gått över kommer allt att bli som förut. Ett tredje svar är att kapitalismen är ett konstruerat system i ständig utveckling och inte en stelnad dogm som behöver apologeter. Historien är slut.

Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi i Stockholm, skriver idag i DN:s kulturdel en artikel (ej onl) med frågan: Varför saknas röster som försvarar kapitalismen? Han skulle helst vilja hitta någon som tar ansvar för "kapitalismens kris". Inte ens nyliberaler står upp för systemet helt och fullt. En äkta förespråkare borde säga:
"Sådan är kapitalismen! Han eller hon kunde sedan tillägga: Marx hade rätt, återkommande kriser är något som verkligen kännetecknar det kapitalistiska systemet. Men detta är inte av ondo, utan av godo."
Den följd av krisen, som innebär att ägande och kapital koncentreras ytterligare, borde också försvaras som något som är av godo eftersom det är spontana krafter som åstadkommit detta. Det naturliga är tydligen det goda i Tännsjös uppfattning av hur kapitalismen borde försvaras. En filosof vet naturligtvis att detta brukar kallas "det naturalistiska misstaget".

Tännsjös artikel implicerar två frågor:

1) Behöver kapitalismen försvaras?

2) Är det kapitalismen före 1914 som skall hållas fram som ideal?

(1) Om vi ser till den kraftlösa kritik av kapitalismen, som framförts från Tännsjös vänstervänner, blir svaret på den första frågan enkelt. Det finns inget alternativ till den moderna kapitalismen även om den krisar då och då. Systemet som sådant behöver därför inte försvaras. Diskussionen kan möjligtvis handla om hur den kan fås att bli stabilare genom bättre regelsystem och/eller bättre stabiliseringspolitik.

En ganska rimlig prognos är att det inte kommer att införas särskilt mycket nya regleringar. Att reglera bonusprogrammen hårdare eller öka kapitalkraven i bankerna kommer inte att hindra kriser i framtiden. Det som möjligen kan förändra framtiden är inrättandet av ett övervakningsinstitut mot systemfarliga risker, som Fed-chefen Ben Bernanke föreslagit.

Kommer då inte stabiliseringspolitiken att bli bättre? Jag är skeptisk. Det är oerhört svårt att åstadkomma en vältajmad penningpolitik redan i teorin. Den praktiska politiken påverkas dessutom av politiska krafter som tenderar att leda till att impopulära åtgärder undviks. Detta gäller också finanspolitiken, som dessutom lider av teoretisk söndring i synnerhet när det gäller att förhålla sig till en riktigt djup kris.

Kapitalismen kommer enligt min prognos att fortsätta att ha stabilitetsproblem. Konjunkturerna kommer att gå upp och ner. Spekulationsvågorna kommer att slå mot länder som anses missköta sin ekonomi. Kanske krascherna på statsnivå blir lindrigare i framtiden om IMF kan förses med tillräckligt mycket kapital för att kunna rycka ut till stöd när total undergång är nära för någon stat. Men utvecklingsländerna kommer att drabbas av större återkommande kriser på liknande sätt som de etablerade kapitaliststaterna fick lida av när kapitalismen var ung. Det kommer att accepteras eftersom levnadsstandarden trots bakslagen ändå ökar trendmässigt.

(2) En riktig försvarare av kapitalismen borde enligt Tännsjö tydligen företräda den ståndpunkt som Mises och Hayek företrädde på 1930-talet. De försvarade det system som gick under när första världskriget bröt ut. Att översätta detta system till idag är ganska ogörligt. Dessutom är det inte accepterat bland nationalekonomer att den stabiliseringspolitiska syn som den "österrikiska skolan" företräder skulle vara bättre än det lappverk av hypoteser som politikerna tillämpar idag.

Tännsjös försåtliga utvidgning av Friedrich Hayeks resonemang om "spontan ordning" till att gälla även ekonomiska kriser aktualiserar problemet med det "naturalistiska misstaget". Jag kan hålla med om att Hayek på ett ytligt plan kan kritiseras för att hävda att det han kallar "den utvidgade ordningen", som växt fram under århundraden, också skulle vara den bästa ordningen. Men det är att missförstå Hayek. Vad han hävdar i boken Det stora misstaget är att det rättsbaserade marknadssystemet i en sorts evolutionsprocess visat sig vara välståndsmässigt överlägset varje annat system. Hans analys befinner sig bortom "gott och ont".

Jag vet inte vad Hayek hade för åsikt om t ex bankpaniken i USA 1907 då följden blev att arbetslösheten ökade från 3 till 8 procent och produktionen minskade med 11 procent (höga siffror i ett jordbrukssamhälle). Resultatet av denna "perfekta storm" då blev bildandet av en privatägd centralbank (Federal Reserve) - en spontan händelse? Så det naturliga då ansågs inte som det godartade som skulle behållas? Därmed blir det spontana mer obestämt. Kapitalismen i snäv mening är inte oreglerad utan den undergår en utvecklingsprocess inom regelområdet på samma sätt som marknadsekonomin.

Vi som försvarar kapitalismen behöver inte hamna i det naturalistiska misstaget. Det är inte den spontana kapitalismen vid någon lämplig tidpunkt som någon behöver försvara. Även kapitalismen är en konstruktion. Den implicerar rättsregler, regleringar och stabiliseringsmekanismer som ständigt utvecklas. Den består inte av en stelnad dogm som behöver apologeter. Det stora misstaget är att ersätta allt detta med socialistisk planhushållning. Och eftersom vi inte ser någon som yrkar på detta trots dagens allvarliga ekonomiska kris måste vi med Francis Fukuyama slutgiltigt deklarera "historiens slut".

Andra bloggar om: , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

8 Comments:

At 08 april, 2009 23:28, Anonymous Tom said...

Dagens halvkapsejsade ordning kan heller knappast kallas ren kapitalism. Jag ställer mig frågande till att man kan angripa t.ex. Hayek med ursprung i dagens trots allt genomreglerade regim.

Kanske problemet istället är allt för stor maktkoncentration, vilket leder (via en krokigare väg) till samma problem som centralplanering? Hur mycket av problemen har underblåsts av ointelligenta och kortsiktiga beslut av byråkrater, folkvalda, folkrepresentanter och akademiker med allt för stora befogenheter och allt för djupa kontakter med varandra?

 
At 09 april, 2009 12:31, Anonymous Neoliberal Agenda said...

Att ingen försvarar det som Tännsjö kallar kapitalism är förövrigt ett bevis på att det inte bara är klassintresset som styr, så som en del marxister hävdar.

Att jag som nyliberal inte försvarar "kapitalismen" beror ju så klart på att det inte är kapitalism. De flesta håller nog med om att när staten tillverkade bröd och bestämde brödpriser i Sovjet så var det inte kapitalism. Att klandra kapitalismen för köer och bristsituationen som uppstod där skulle anses vansinnigt.

Men ändå är det så folk resonerar när det kommer till räntor. Vi har i praktiken ett valutamonopol där staten prisreglerar räntan. Självklart skapar det problem, tex. ger för billiga krediter (hus)bubblor som sen spricker.

varför ska jag försvara det? Jag har aldrig velat ha ett sådant system och vi har varnat för den här typen av problem långt innan.

 
At 09 april, 2009 13:12, Anonymous Anonym said...

Tännsjö verkar inte särskilt bevandrad.
Han borde i stället fråga vem som försvarar socialismen.

Det är inte de som haft erfarenhet av den

Däremot står eliten och makthavarna i de socialistiska och kommunistiska länder de verkliga förespråkarna.

De har dock övergett teorin.
De struntar också i konsekvenserna för folket.

Kapitalism är i själva verket marknadsekonomi och endast där vi har marknadsekonomi förekommer också politisk demokrati och mänskliga fri-och rättigheter.

Det är svårt förstå att så kallade nyliberaler menar att de motsätter sig kapitalism.

De vill i själva verket ha en kapitalism där varje individ tillåts ha befogenheter, som närmast är en extrem kapitalistisk variant.

Per Fredö

 
At 09 april, 2009 14:39, Blogger Danne Nordling said...

Tom, du är inne på samma spår som Tännsjö med maktkoncentrationen. Men han tycker att kapitalismens försvarare skulle applådera denna när den uppträder i privat form och kanske kritisera den i politisk form.

Den grundläggande frågan gäller, om vi får tro Tännsjö, emellertid om det är dagens reglerade kapitalism eller någon äldre variant som borde försvaras. Han ser nog likheter mellan dagens kris och de kriser som förekom i "kapitalismens barndom".

I själva verket är de som demonstrerade för kapitalismen (DN hade bild från 02) snarast anhängare av en mera ideologiskt konstruerad kapitalism. Därför är det inte så aktuellt att försvara den felaktigt utformade kapitalismens avarter idag.

Vänstern vill däremot inte köpa de resonemang om modifieringar som föreges eliminiera dessa avarter. Man kanske inte ens är bekant med debatten? Problemet är att den del av debatten som handlar om stabilisering baserad på den österrikiska skolan inte heller har vunnit anklang bland vanliga ekonomer.

Per Fredö, du pekar på den närmast till hands liggande huvudfrågan: Varför finns det inte någon som i dagens "drömläge för socialister" ställer sig upp och förordar planhushållning eller åtminstone en sträng socialistisk styrning av marknadsekonomin?
/DNg

 
At 10 april, 2009 17:24, Blogger Per-Olof Persson said...

"...stabilisering baserad på den österrikiska skolan inte heller har vunnit anklang bland vanliga ekonomer."

Ekonomer: (A) får idag ingen utbildning i en hur en marknadsekonomi fungerar. I detta ligger ett politiskt intresse eftersom det politiska systemet inte får kritiseras.

Ekonomer: (B) får utbildning i att använda en vetenskaplig metodik som är anpassad till naturvetenskapen. Inom naturvetenskapen är det oftast lättare att använda en empirisk metodik. Exempelvis är det lättare att rent visuellt studera forskningsobjektet och använda sig av avancerad utrustning i ett laboratorium.

När det gäller ekonomiska samband går det inte att rent visuellt att se orsakssamband. Det går inte i heller att avgöra vad som är orsak och vad som är symptom. Därför måste ekonomer alltid använda sig av formell logik för att fram orsakssamband. Formell logik kräver att forskaren utgår ifrån helt sanna premisser. Det går inte att förenkla verklighten i form av förenklade modeller och matematisk formler. Statistik i alla former är kraftiga förenklingar av verkligheten.

Ekonomer: (C) måste även lära sig av historiska händelser. Exempelvis av finanskrisen i USA 1819 som ledde till en depression som varade i tre år. Här finns en artikel om denna händelse:

"1819: America's First Housing Bubble"

http://mises.org/story/3395

"Our ancestors had already seen all the broken dreams and ignorant greed surfing high on a wave of paper money and hollow credit — more than once before. The America of 1819 and the financial panic its citizens experienced was only the first of what is America's true national pastime: speculative mania."

- Ökad penningmängd skapar spekulationsbubblor.

"As in every war, the host government's first battle was to pummel the local currencies, which in 1812 America consisted mostly of state bank notes redeemable in gold, or at least promised to be. Wars are always expensive and the government's inability to print paper money at will is a huge disadvantage to them. The America of 1812 adhered to a gold standard; it had to go, and by 1814 it went."

- Bankerna fick ge ut egna sedlar men dessa skulle vara uppbackade av guld. Kriget mot England förändrade situationen och kriget finansierades över sedelpressarna. Bankerna tryckte sedlar och köpte statsobligationer för de nya pengarna. Efter freds- och handelsavtalet 1814 fortsatte bankerna att trycka upp nya sedlar utan någon uppbackning.

"From 1811 to 1815, banks multiplied like mushrooms on a dung heap, lending out credit they didn't have as if it were manna from heaven. Where actual money in bank vaults had decreased by 9.4% during that period, paper bank notes and deposits, all with claims on that money, had increased by 87.2%."

"British manufacturers were eager to begin trade again and the flood of goods and the easy availability of credit made Americans ravenous consumers. Imports, which stood at $12.9 million in 1814, reached $151 million within two years, and this during a period when imported goods, freed from the wartime risk of getting deliberately sunk in transit"

- Detta ledde till ett kraftigt underskott handelsbalansen. Importen ökade kraftigt medan exporten låg kvar på samma nivå som tidigare.

"During this orgy of consumption, "merchants throughout the country overextended themselves…aid[ed] in their efforts by the availability of bank credit""

"In addition to our ancestors' heightened attraction to imports, "the sudden availability of vast new reaches of territory, combined with the loose money left over from the war" (Brands 2006, p. 66) ignited a real-estate mania in America, particularly along the young nation's frontier areas."

- Nu började en kraftig spekulation i fastigheter och mark.

"Amidst much hypocrisy, backroom dealing, bribery, threats, and displays of great oratorical skill, they proposed for themselves more money and power: another central bank, America's second go at the institution. (We are now on our fourth.) The new Bank of the United States was up and running by 1816, with the ostensible purpose of bringing the state banks' inflation to heel."

- 1816 skapades en centralbank för att lösa problemen.

"To add injury to insult, the men who ran the central bank "jumped on the inflationary bandwagon" themselves"

"Flood[ing] the market with bank notes it could not now redeem" (Dobson 2002, p. 105) between 1816 and 1818, the supply of paper bank notes and credit on the US market grew by 40.7%, "most of it supplied by the Bank of the United States"

- Centralbanken försökte lösa problemen genom att öka penningmängden men detta gav motsatt verkan.

"Soon enough this became a problem, as notes from the Bank of Kentucky promising gold wouldn't sit well with a merchant from Liverpool, England. Foreign merchants demanded payment in money, not paper. Plus, payment was coming due for the Louisiana Purchase and the French also wanted gold, not paper. The central bank was responsible for coming up with that money. Foreseeing disaster, it slammed on the monetary brakes."

- Utlänningarna ville inte ha betalt i en värdelös valuta utan ville ha betalning i guld. Detta orsakade en kraftig monetär åtstramning.

"Insolvent banks and overextended debtors alike collapsed, while prices, no longer pumped up by the bubble, raced downward to their equilibrium. As the money supply cleansed itself of the bad apples, time and effort had to be paid so that the flow of funds could adjust back to their best uses, following prices as their guideposts. It was a massive, countrywide downturn, and introduced a slowly industrializing America to a new experience — mass unemployment."

- Depressionen var ett faktum.

"Compared to now however, the state and federal politicians did basically nothing to "help" the economy recover from the Panic of 1819, yet by 1821 the economy had begun to get back on its feet, which must seem a stunning outcome to anyone burdened with a degree in economics."

- Krisen löste sig själv 1821, eller närmare bestämt människor löste själva krisen genom att fatta egna beslut om att sanerera sin privatekonomi eller sina företags ekonomier. Lösningen på krisen var att avskaffa centralbanken och låta bankerna ge ut sedlar som var uppbackade av guld.

 
At 10 april, 2009 22:01, Anonymous Tom said...

Apropå detta med guld vs fiat currencies så läser jag just en rapport från Hayman Advisors LP, där man bl.a. nämner att USA trots allt bara haft pappersvaluta i 38 år. Implicit, vem vet hur länge detta påfund fungerar?

(Sidan 3 av denna: http://www.scribd.com/doc/13057976/Hayman-Capital
)

 
At 10 april, 2009 22:10, Anonymous Tom said...

Kanske Tännsjö skulle glädjas av att här se sin både cyniska och naiva teori om kapitalismens förespråkare demolerad? Eller så kan det räcka med att undervisa honom i mer elementära resonemang om vikten av konkurrens och problemen med public choice (som regulatory capture, lobbyism istf konkurrens och annat).

 
At 12 april, 2009 23:52, Blogger Danne Nordling said...

P-O P, jag tror nog inte att det ligger en konspiration bakom bakom ekonomundervisningen. Det politiska systemet kan alltid kritiseras även utan kunskaper om den österrikiska skolan. Däremot ligger det en professionell snedvridning i att ge ekonomer en så teknisk utbildning att de inte uppnår någon färdighet i att tillämpa makroekonomiska resonemang.

Vad vi sett de senaste årtiondena är dessutom en orientering bort från konjunkturteoretiska problem som inte längre står så högt i kurs. Till detta kommer den överdrivna begeistringen över att nationalekonomisk makroteori kunnat kompletteras med utbudsekonomiska analyser. Detta har förlett en del att dra den förhastade slutsatsen att utbudsekonomi kan ersätta makroteorin. Vi har ju hört för inte så länge sedan att makroteorin inte längre behöver finnas kvar i modern nationalekonomi.

Tyvärr har en del aggressiva förespråkare av utbudsekonomi lyckats göra makroteori kontroversiell och därmed har försiktiga ekonomer undvikit området med ännu svagare teoriutveckling som följd. Det är en av orsakerna till stabiliseringspolitikens kris.

Att ekonomer också borde studera historiska kriser för att lära sig av tidigare misstag kan jag verkligen instämma i.

Tom, USA har haft pappersvaluta sedan 1933. Det som inträffade 1971 var Att Bretton Woods-systemet med dollarns teoretiska bindning till guldet bröt samman. Det var en växelkursregim som låg mellan en mer renodlad guldmyntfot och flytande växelkurser. Jag skrev om detta i okt:
http://danne-nordling.blogspot.com/2008/10/krisen-beror-ytterst-p-obalansen-mot.html

Vad Tännsjö efterlyser är kanske egentligen ett försvar för nuvarande växelkursregim som med visst fog kan kritiseras för att relativt snabbt kunna ge upphov till obalanser mellan olika länder. Dessa kan i sin tur leda till utvecklandet av bubblor om man inte ser upp. Kanske vi kan spåra krisens rötter till Kinas devalvering 1994?

Men Tännsjö vet inget om sådant. Han har nog bara hört talas om de hårda kapitalismförespråkarna på 30-talet som såg krisen som en följd av ett fördärvligt moraliskt konsumtionsbeteende som genom krisens rening skulle befrias från sina ruttna delar. Det är dagens Andrew Mellon som Tännsjö vill debattera med.

Till Mellons försvar bakom alla svulstiga moralistiska formuleringar kan man dock säga att det säkerligen också fanns banker på 30-talet som var rena bondfångeriet. De borde ha avvecklats långt tidigare. Men Mellons likvideringsretorik vid en början av en svår recession bidrog bara till en fullfjädrad finanskris. Hank Paulson gjorde ett liknande misstag med Lehmans konkurs. Hade han inte läst på om 30-talet? En stor del av skuggbanksektorn kollapsade. Och vad sa experten Bernanke?
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home