torsdag, september 13, 2012

Fyra vägar för eurons framtid

Varför diskuteras inga mer konstruktiva vägar för eurons framtid? Alla realistiska scenarios är dyra eller katastrofala. Det måste finnas något bättre.

I dagens nummer (7) av Di Dimension skriver Gunnar Örn om eurons framtid under rubriken: "Krisreceptet: mer Europa". Underrubriken är "Mest troligt att valutaunionen räddas med smygfederalisering. De fyra vägarna är:
  1. Superstat
  2. Sammanbrott
  3. Tillbaka till Maastricht
  4. Smygfederalisering
Som synes är det inte säkra vägar till en räddning för euron som beskrivs. Motsvarigheten till Ben Bernankes deklaration idag att FED köper bolåneobligationer för 40 mdr USD per månad tillsvidare finns inte med.

1. En superstat var i praktiken det som José Manuel Barroso argumenterade för igår (bart). Den monetära unionen måste förvandlas till en finanspolitisk union, med ett överstatligt finansdepartement och en överstatlig finansminister, med rätt att beskatta medborgarna i hela euroområdet. Enligt min mening kan euron gå under i meningen att flera länder lämnar EMU innan den omständliga federaliseringen av Europas institutioner kan slutföras (om det överhuvudtaget är politiskt möjligt).

2. Sammanbrott är ett skräckscenario enligt Örn. Grekland är den svaga länken. Utan lån från trojkan måste Grekland ställa in betalningarna och införa en ny valuta. Det blir rimligtvis en försämring för grekerna under många år. Men riskerna är inte negligerbara för övriga Europa. Därtill kommer prestigeförlusten för euroföreträdarna. Vad säger trojkan om de får se en provtryckt upplaga av nya drachmer?

3 En återgång till Maastricht förespråkas av professorerna Assar Lindbeck och Mats Persson. Tanken är tydligen att om länderna inte har en chans att få stöd från EMU så kommer bankerna inte att låna ut pengar som blir svåra att få tillbaka trots att det är länder med tillgång till skatteintäkter som står som låntagare. Men hela det internationella kreditsystemet var uppbyggt på tanken att statspapper var extra säkra och kreditvärderingsinstituten visade inte att vissa stater skulle vara usla risker om det blev ekonomisk kris. Jag förstår dock inte varför detta alternativ överhuvudtaget diskuteras eftersom det inte kan bli fråga om en återgång på många, många år. Att omedelbart dra in all nuvarande hjälp till krisländerna skulle rimligen ganska snart få euron att kollapsa.

4. Det sannolika är att valutaunionen fortsätter att hanka sig fram från kris till kris. "Det blir ändlösa toppmöten och otaliga helger tillbringade i sammanträdesrum utan fönster" säger den amerikanske analytikern John Mauldin som citeras av Örn. Han menar att politikerna ogärna vill ställa sina medborgare inför ultimatum som "Välj mellan superstat eller sammanbrott!" Men är det inte det Barroso började med igår? Örn menar att man istället kommer att ta små steg mot en finanspolitisk union - steg som är så små att de inte väcker uppmärksamhet. Arbetet bedrivs av de "fyras gäng": Rompuy, Barroso, Draghi och Juncker. Ett förslag till en "stegvis process" kommer på toppmötet i december. Enligt Mauldin blir detta scenario det dyraste.

Enligt min mening är det dyraste scenariot ett oorganiserat sammanbrott för EMU och det inträffar både i nr 2 och 3. En långsam federalisering med upprepade kriser blir också ganska dyr eftersom den innebär stagnation och stor arbetslöshet under många år. Det borde därför finnas någon bättre väg att "rädda euron" som går snabbare och som återställer normal tillväxt inom helst några år. Varför diskuteras inte sådana lösningar? Skulle de inte existera ens i teorin?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

5 Comments:

At 14 september, 2012 03:05, Anonymous Anonym said...

Ja var finns dom seriösa diskussionerna om hur vi ska lösa krisen, Var är alla nationalekonomer?
Var finns journalisterna som ställer frågor, att skriva vad som har hänt kan många göra.

Danne tänker jag rätt nu.
Låt grekerna trycka upp lite nya drachmer och låt pengarna finnas parallellt med Euron.

Pengarna ska inte vara ett betalningsmedel utanför grekland, ej växlingsbara, staten kan betala ut en del av lönerna med pengarna.

 
At 14 september, 2012 08:24, Anonymous Anonym said...

Det måste finnas en verklighet mellan 7% och 0% låneränta.
Med tillit så är det nog mycket kapital/företagsamhet som kan dyka upp på 5% nivån.
Euroobligationer!?

 
At 14 september, 2012 13:05, Blogger Per-Olof said...

"Det borde därför finnas någon bättre väg att "rädda euron" som går snabbare och som återställer normal tillväxt inom helst några år."

- Det är bättre att rädda ekonomin än att rädda Euron. Ekonomin klarar sig om producenterna "får lov" att producera produkter med lönsamhet.

Det handlar enbart om att kostnaderna ska understiga intäkterna. Detta kräver en fri prisbildning och att kostnadspriserna anpassar sig till intäktspriserna.

Problemet med Euro-projektet är att det politiska målet är att förhindra valutakonkurrens. Konkurrens mellan olika valutor har en tendens att gynna de starkaste valutorna.

När kapitalet flyr svaga valutor och söker sig till starka valutor, så är det svårare att finansiera den politiska sektorn genom ökningar av penningmängden.

 
At 14 september, 2012 13:59, Blogger Per-Olof said...

"Ja var finns dom seriösa diskussionerna om hur vi ska lösa krisen, Var är alla nationalekonomer?"

- Problemet är inte lösningen av kriserna, utan problemet är att se till att kriserna inte uppkommer.

1912 publicerade Ludwig von Mises boken "Theory of Money and Credit". Grundproblemet är att ett centralstyrt monetärt system gör en decentraliserad ekonomi instabilt.

Ekonomiska teorier måste utgå ifrån verkligheten. Marknaden är en social process där endast individen kan agera. Teorierna måste utgå ifrån individen för att de ska överenstämma med verkligheten.

Detta innebär att alla teorier som utgår ifrån att marknaden (eller ett aggregerat mått som ska beskriva marknaden) blir felaktiga. Marknaden är ingen levande varelse som kan agera på egen hand.

Problemet är att människor gör misstag och detta beror främst på att människor inte kan förutsäga framtiden. Riktigt stora misstag kan människor göra om de investerar i näringsverksamhet. För att lyckas måste dessa projekt vara långsiktigt lönsamma.

Om inget centralstyrt monetärt system existerar, och marknaden (människorna) själva bestämmer räntan och vad som är pengar, kommer dessa misstag att bli färre och upptäckas betydligt tidigare. Kriserna undviks därmed.

Om ett centralstyrt monetärt system existerar kommer människors misstag att bli fler och de kommer inte att upptäckas förrän många år senare. Systemet skapar en uppgång med olika typer av bubblor (investeringsbubblor, fastighetsbubblor, finansiella bubblor, skuldbubblor etc).

Det centralstyrda monetära systemet kommer att allokera (fördela) de fysiska resurserna (arbetskraft, maskiner etc) till fel ställen i ekonomin. Felallokeringen leder till felinvesteringar och att utbudet (produktionen av produkter) inte kommer att överenstämma med den långsiktiga efterfrågan av produkter.

På lång sikt kommer ett centralstyrt monetärt system (som är styrt av politiker och byråkrater) leda till kriser. Systemet förlänger kriserna genom att lösningen på krisen är den samma som gav upphov till uppgångarna.

Kriserna på 1800-talet var däremot djupa men mycket korta jämfört med dagens kriser. Detta berodde på att kriserna fick avveckla sig själva. Lösningen är att avveckla bubblorna och att låta kostnadspriserna anpassa sig till intäktspriserna så att produktionen åter blir lönsam.

 
At 14 september, 2012 18:52, Anonymous Fufluns said...

Det finna absolut en framtid för ett europeiskt samarbete - men utan gemensam valuta.

Möjligen kan några länder i norr ha en gemensam valuta om de så önskar, men fördelarna är mindre än nackdelarna. Det kan uppstå obalanser även i norr, och varför ska man ta en sådan risk?

Det anses vara en OFANTLIG risk att lämna euron och återinföra egen valuta - ALLT kommer att gå åt skogen och världsekonomin rämnar - nej, det kommer nog att gå bra att byta från euro till drachmer. Och Grekland kommer att ta sig ut krisen snabbare än vi hinner säga sauerkraut. Och vi kommer att TACKA grekerna för att de satte stopp för det här vansinnet. Önskar trevlig helg!

 

Skicka en kommentar

<< Home