Utsikterna för Europa och USA
Prognosen för Europas ekonomi ser dyster ut. Men jämfört med USA, som gett ett intryck av att stå stilla i presidentvalskampanjen, är Europa en katastrof. Det blir relativt bra tillväxt i USA enligt dagens prognoser.
Idag kom EU-kommissionens höstprognos (st annex, pdf) som innefattar prognoser för 2013 och 2014. BNP förutses minska med 0,3 procent i år och sedan öka med 0,4 procent nästa år och därefter med 1,6 procent 2014, se diagrammet nedan:
 |
| BNP förutses 2012 ligga mer än 1 procent under toppnivån 2008 |
Kommissionen redovisar en BNP-prognos för USA med en ökning på 2,1 procent i år, 2,3 procent nästa år och 2,6 procent 2014. Om detta väcker missnöje i USA borde det bli uppror i Europa. EMU ligger för de tre åren på en sammanlagd procentenhetsökning som uppgår till 1,1 enheter. USA ligger på 7,0 enheter eller 5,9 procentenheters bättre tillväxt 2011-14.
Inte ens Tyskland med serien 0,8, 0,8 och 2,0 (s:a 3,6) ligger i närheten av USA. För Sverige är summan 5,5 enheter och avsevärt bättre än för Tyskland men ändå klart sämre än det "misslyckade" USA.
Så varför ska USA kritiseras? Redan 2011 nådde man en högre BNP än före krisen. Och nu ser tillväxtutsikterna mycket bättre ut än i de flesta andra länder. Det är i huvudsak bara de baltiska staterna som går ännu bättre.
Läs även andra bloggares åsikter om Europa, USA, EMU, euro, BNP, stabiliseringspolitik, Obama, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 23:59
15 comments
15 Comments:
Svagheten i USA ligger på jobb- och inkomstsidan, där totala sysselsättningsgraden (20-64 år) ligger kvar ungefär vid bottenläget från direkt efter krisen.
Att Europa sedan är en katastrof av rejäla proportioner i jämförelse är naturligtvis helt sant.
USA hanterar mer efterdyningarna efter en vanlig seg lågkonjunktur, medan EU på grund av Euro-experimentet håller på att dras ner i någonting mycket, mycket värre.
/Ekon
USAs befolkningstillväxt är cirka 1%, medan EUs är cirka 0% (Tyskland -0.2%).
Ska man jämföra länders ekonomiska utveckling är det enda rimliga att jämföra BNP per capita-utveckling.
Tyskland har serien 0.8 0.8 2.0 i total BNP, och alltså 1 1 2.2, summa 4.2% i per-capita-termer. USA har 2.1 2.3 2.6 i total BNP så deras per-capita-serie 1.1 1.3 1.6, summa 4.0%.
Tysklands tillväxtutsikter är alltså bättre än USAs.
@Jeppen
Helt korrekt att BNP/Capita är det relevanta måttet.
Samtidigt är Dannes jämförelse Europa vs. USA, inte Tyskland vs. USA.
/Ekon
Även Tyskland var med i Dannes jämförelse.
Inte heller EUs tillväxtdifferens mot USAs blir inte särskilt uppseendeväckande när man titta på per-capita-siffror.
@Jeppen"Även Tyskland var med i Dannes jämförelse."
Hoppsan! Jag tar tillbaka kritiken.
/Ekon
Pojkar, BNP-ökningen i USA berodde till största delen på att den offentliga sektorn ökade sina utgifter. Men ett land kan inte leva på att den offentliga sektorn ökar sina utgifter och att den drar alltmer reala resurser ifrån den privata sektorn.
Den finansiella och ekonomiska härdsmältan i 2008 föregicks av stora ökningar i de offentliga utgifterna och av en monetär inflation som på konstgjord väg sänkte räntorna. Denna interventionspolitik ledde till felinvesteringar inom näringslivet, inklusive i bostäder, samt ledde till en utlåningsbubbla.
Alltför många tror att ekonomin drivs enbart av de totala monetära utgifterna och att dessa utgifter är ekonomiskt lika. T.ex. är en miljard dollar spenderas på utbildning lika med en miljard dollar spenderas på mobiltelefoner, vilket är detsamma som en miljard dollar som spenderas på Jordbruksmaskiner, vilket är detsamma som motsvarande belopp spenderas på statliga subventioner av konsertbiljetter.
Om de totala utgifterna inte är tillräckliga för att köpa alla de produkter som produceras vid rådande priser, är det tänkt att regeringen måste ingripa för att förhindra lågkonjunktur och arbetslöshet. Keynesianer förespråkar ökade offentliga utgifter och inflation genom kreditexpansionen för att kompensera för brister i konsumtion och investeringar. Monetarister förlitar sig på ökningar i penningmängden för att stimulera konsumtion och investeringar.
Problemet är att pengar i sig är inte rikedom. Det betyder en hel del om hur och på vad pengarna spenderas. Välstånd består av konsument- och producentvaror som människor faktiskt önskar för för att tillfredsställa sina högst värderade mål. Det grundläggande ekonomiska problemet är att alla varor och alla produktionsresurser är knappa.
Företagare urskiljer kloka investeringar från de som är improduktiva med hjälp av ekonomiska beräkningar. De använder monetära priser för att beräkna vinst och förlust. Det fina med den fria marknadens prissystem är att alla priser är ett resultat av frivilligt utbyte och därmed återspeglar personliga preferenser hos alla medlemmar av samhället.
Om företagare skördar vinster, gör de det för att göra exakt vad andra människor vill ha. Om man i stället gör varor som människor är ovilliga att betala för, skördar de förluster, som tjänar som ett incitament att inte slösa knappa resurser.
Om man låter politikerna spendera mer pengar, kommer BNP att stiga, men entreprenörerna har mindre reala resurser att använda för att tillfredsställa individens behov. Investeringarna inom den privata sektorn kommer att minska och på längre sikt kommer människor att få det sämre.
Det är svårt att jämföra men stimulans mot sparpolitik visar att stimulans lyckas bättre.
Angående EU så är nuvarande kris mest skapad av en dålig hantering av Grekland från början.
En liten gräsbrand i radhuslängan startad av festande greker, Merkel vägrade släcka gräsbranden den tog sig sen i huset och sprider nu sig vidare i radhuset.
Merkel bor i sista huset men elden kommer dit till slut.
Ett företag kan spara och säga upp hälften.
Ett land kan inte spara och säga upp hälften, det som fungerar för företag fungerar inte för ett land.
Dom flesta som förespråkar sparpolitik förstår inte skillnaden.
Statsbudgetarna är bara en del av problemet, arbetslösheten är inte budgetunderskottens fel.
Hypotetisk ta bort hälften av staten och sänk skatterna så är det bara oförändrat, vi tvingas själva att köpa det vi förut fick av staten, krisen är kvar, arbetslösheten är kvar.
Skatt och staten köper åt oss eller vi köper alt själva förändrar inget.
The Fiscal Gap slår ju till vid årsskiftet
Tidigare skattesänkningar ska upphöra och beslutade budgetnedskärningar införas.
Det beräknas motsvara 4 procent av landets BNP.
Vi kan då få en en ekonomisk kollaps, som inte bara drabbar USA utan en rad andra länder, inklusive vårt.
Att i detta läge via den offentliga sektorn stimulera en BNP-tillväxt är knappast någon långsiktig lösning.
Obama måste via politiska kompromisser visa att han har förmåga lösa de ekonomiska problemen.
Det i sig lär inte bli så lätt med den växande polarisering, som nu
präglar amerikansk politik.
Men ändå finns det nog förnuftigt och folk i båda partierna.
Den nuvarande standardlösningen har ju varit att höja lånetaket men det lär inte duga när statsskulden motsvarar 110 procent av USA:S BNP.
Var ligger vår Danne?
Frågan är väl också om vad vi bränner pengarna på?
Alltså BNP:ar vi med krig eller 'stryka skjortorna åt varandra' ?
Bär sig kriget?
Jorå finns säkert nån som kan öka världens produktion eller nått välstånd genom att slippa stryka sin egen skjorta.
Sen får väl VI brist i kassan genom dessa avsiktliga konkurser, där överskottet' läggs i madrassen' i nått fiffigt land.
Sverige går bra?
Jo men undrar om vi inte nu tar förskott på våra barnbarn?
Vi skuldsätter oss snabbare än dom flesta index, måste alltså finnas ett oerhört spill.
Förmögenhetsuppbyggnad?
Jo brukar kallas så innan posten goodwill måste till, sen när sanningens sanning ska fram så blir det kk, någon annan betalar.
Våra barnbarn, vad har dom för billig energi att fortsätta BNP:a på?
Förbrukar vi våra barnbarns resurser av ren egoism?
Och nu är det väl dags att VI lugnar ner oss för att lämna lite rester till barnbarnen?
Frågan om per capita-mätningar
Det är relevant att titta både på per capita-siffror och absoluta siffror. Med befolkningstillväxt måste USA på sikt skapa fler jobb än i Europa. Det bör man väga in vid en bedömning av hur olika länder lyckas med sin ekonomiska politik.
BNP-tillväxten per capita blir enligt EU-kommissionen 2012-14:
För EMU: -0,7 -0,2 1,2 (Sa +0,3)
För USA: 1,3 1,3 1,7 (Sa 4,3)
USA klarar 4,3 enheter i tillväxt medan euroländerna bara klarar 0,3!
jeppen, jag tycker nog att detta är en uppseendeväckande differens till EMU:s nackdel.
För Tyskland: 0,7 0,8 2,0 (Sa 3,5)
För Sverige: 0,4 1,2 1,9 (Sa 3,5)
Med detta sätt att mäta är det ändå inte så att "Tysklands tillväxtutsikter är alltså bättre än USAs". Däremot avviker Sverige inte längre från Tyskland.
Ekon, du har helt rätt i att Europa håller på att råka ut för någonting mycket värre än en "vanlig seg lågkonjunktur". USA fick en värre smäll än Europa och ser nu ut att långsamt förbättra sin situation. Men EMU som inte råkade lika illa ut har inte kunnat hantera återhämtningspolitiken så som Bernanke och Obama. Och ändå är det det inte Merkel som får kritik liknande den som riktas mot B o O.
Vart har sakligheten i debatten tagit vägen?
/DNg
Det är ingen skilnad på dom olika politiska partierna i Sverige och eu. Dom försöker att lura oss för att vi inte ska se deras riktiga agenda. Dom är inte så inkompitenta som dom vill att vi ska tro.
Om 2 företag konkurerar och det ena företaget har 7 gånger mer i lön vad händer???
Det är därfor vi har arbetslöshet och invandring och en medvetet katastrofal politik i eu så att eu sänks så vi lättare kan konkurera med fattiga länder. Politiker jobbar hårt för det så lågutbildades löner går ned kraftigt allt för att vi ska ha en global politik så nu när politiker har denna politik så har lågutbildade bara ett val och det är 1 stark ledare i eu och murar och det kommer snart. Jag har alltid varit imot facism men vad har vi för val vi längst ner så nu stödjer jag anti demokrater för dom är dom enda som kan rädda Sverige och eu från politikerna.
@Danne: För mig går inte dina siffror riktigt ihop, och jag verkar ha aningen annorlunda befolkningstillväxtsiffror. Men det kanske spelar mindre roll.
Hursomhelst, välskötta länder som Sverige och Tyskland har likartad BNP-tillväxt som USA, och då tror jag inte vi har krympt lika mycket som USA har heller, så över konjunkturcykeln har vi förbättrat vårt läge mot USA.
Sen att bananrepublikerna i EMU-samarbetet går dåligt, det är förstås beklagligt, men frågan är om det verkligen ska ligga Merkel till last. Hon varken hittade på EMU eller bad grekerna att pumpa upp sin statsskuld i lönndom. Tyskland och Sverige visar båda att det går att klara ekonomin väl både innanför och utanför euron.
Danne
"Vart har sakligheten i debatten tagit vägen?"
Debatter drivs av folk som har annonser på sina bloggar exempelvis investering i ädelmetaller, dom säger inte sanningen.
Särintressen argumenterar för sina egna intressen och då upphör all saklighet, flera debattörer har betalt för att sprida ren propaganda, skulle dom använda sakliga argument så kan dom bli uppsagda då dom inte säger det uppdragsgivaren vill.
Flera i debatten vet inget om ekonomi dom tror bara på en massa förutfattade saker, dom förstår hur ett företag fungerar och tror att ett land kan styras som ett företag, ett företag kan spara sig ur en kris men det kan inte ett land, (staten kan spara sig ur ett budgetunderskott)
Flera argumenterar för sina egna privata intressen och bryr sig inte om samhället, om samhället skadas struntar dom i om dom kan berika sig själva.
Förmågan att analysera vad som är fakta är ytterst begränsad när man drivs av en ideologi.
Moralens och etikens förfall ser vi nu.
jeppen, vi kan nog vara överens om att tillväxtutsikterna ser mycket sämre ut för eurozonen än för USA hur vi än mäter. Den intressanta frågan är varför Europa går så dåligt när detta inte gäller för USA.
USA drabbades av en osedvanligt allvarlig störning i bostadssektorn. Men ensam är den för liten för att initiera en stor recession. Det var när G W Bush skulle näpsa finanssektorn genom att låta Lehman Brothers gå omkull som sammanbrottet började. Trots detta har en katastrof kunnat undvikas och en försiktig vändning uppåt kunnat uppnås (till skillnad från 1930). Hade situationen varit ännu bättre utan t ex TARP och ARRA?
I eurozonen lät man grekerna bygga upp en farlig obalans. Men lilla Grekland borde väl inte kunna dra ner Europa i en stor recession även om USA:s svårigheter bidrog? Någonting gjordes det stora misstag och jag vill peka på en (av flera) händelser: Det var när Merkel deklarerade att privata investerare skulle tvingas göra stora förluster när grekerna skulle räddas.
Min gissning är att Merkel föreställde sig dessa investerare som rika och giriga finansmän och bolag som inte tar ansvar för något. Det var helt enkelt rätt åt dem om de förlorade pengar.I själva verket var det pensionärerna och försäkringstagarna som var de huvudsakliga förlorarna. Men Merkels deklaration utlöste en djup misstro mot alla länder som hade problem och då steg räntorna. Det förvärrade problemen och därefter gick det utför.
Några kraftfulla motåtgärder mot förtroendekrisen vidtogs inte. Var fanns motsvarigheten till TARP? Merkel gjorde allt för att bromsa de begränsade åtgärder som kom på tal. Hon måste väl ändå anses som högste ansvarig för den misslyckade stabiliseringspolitiken?
Eller ser vi nu Europas framgång och USA:s undergång på sikt när vi studerar statsskuldernas utveckling?
/DNg
Per-Olof, visst ökade offentliga utgifter en del i USA 2000-2008. En avsevärd del kan hänföras till försvaret som gick från 3,0 procent av BNP till 4,3 procent. Bush klarade inte att skattefinansiera ökningen utan överskottet efter Clinton blev ett underskott.
Räntorna sjönk både därför att Fed drev lågräntepolitik efter 11 sept och därför att kinesiskt sparande strömmade in till USA. Det byggdes för mycket bostäder och investerades för litet i exportindustrin. När räntan höjdes blev det slut på den konstgjorda bostadsboomen och det gav lågkonjunktur. Då var det för sent att göra misstagen ogjorda. Lågkonjunkturen skulle man få lida av hur man än gjorde. Keynesianer och monetarister kunde inte göra något väsentligt med sina recept.
Men när lågkonjunkturen gick över i en finansiell kris, som i sin tur hotade att strypa den reguljära kreditgivningen och tvinga hundratusentals företag i konkurs, fanns det möjligheter för de styrande att agera.
Förebyggde man misstroendepaniken? Nej, man tvingade istället fram mera panik med hjälp av Lehman Brothers.
Förhindrade man credit crunch? Nej, man vidtog ett mediokert program för att sanera finansinstitutionerna (TARP). Det var bättre än ingenting men det kunde inte hindra att krisen blev värre.
Försökte man förebygga en skuldkris genom att vidta QE? Nej, inte till en början. När dessa åtgärder till slut genomfördes var de för små och kom för sent.
Istället för en ganska svår lågkonjunktur fick USA i onödan "Den stora recessionen".
Om USA:s politiker inte kan komma till sans och förhindra att The Fiscal Gap slår till automatiskt kan krisen övergå i riktning mot depression. Att politikerna skulle vara så korkade tycks ingen tro idag.
Per Fredö, det är naturligtvis inte större offentliga utgifter som kan bidra till att USA kommer igenom krisen. Men dagens utgifter måste kunna finansieras det närmaste året - annars går USA i konkurs. Lånetaket måste alltså höjas medan man funderar på en plan som ska få mer balans i den offentliga ekonomin. Det är ju inte så bråttom som republikanerna (Tea Partyisterna) framställde saken sommaren 2011 när de fick konkursen att närma sig.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home