Ska Socialdemokraterna hålla auktion på nya jobb för fattighjonen?

Den nya principen från S, att offentlig upphandling ska kombineras med anställning av långtidsarbetslösa till lägsta anbud, liknar 1800-talets auktioner av fattighjon. Och ger det verkligen upphov till nya jobb?

Socialdemokraterna har lanserat ett nytt program för att skapa nya jobb. Det lades fram igår 23/1 av Stefan Löfven i en intervju i DN. I början av april ska S hålla sin partikongress och fastställa politiken inför valet. Portalparagrafen i programmet dekreterar att "Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken."

Ett av de mer konkreta inslagen i programmet gäller den offentliga upphandlingen från näringslivet. Ett villkor för att ett företag ska få ett offentligt kontrakt ska vara att en viss procent av de anställda ska komma från en särskild pool hos Arbetsförmedlingen med långtidsarbetslösa, funktionshindrade eller andra personer med speciella förutsättningar.

De svåranställda ska alltså tvångsanställas i vanliga företag som vill sälja sina produkter till den offentliga sektorn. Staten och kommunerna håller auktion på en kombination av  inköp av varor mm och ett omhändertagande av svåranställda. Den som ger det lägsta anbudet får skattepengarna. Ser inte Socialdemokraterna att detta är samma grundtanke som fanns på 1800-talet när det gällde att bedriva fattigvård? Fattighjonen utauktionerades till socknens bönder. Den som krävde minst ersättning för sina tjänster fick ta hand om de fattiga (Wp).

Fattighjon vid 43, Helena Svensdotter

Bortsett från det förnedrande i att bli bortauktionerad kan man ställa frågan om detta förslag verkligen ger nya jobb. På 1800-talet kunde bönderna alltid producera litet mer med hjälp av extremt billig arbetskraft även om fattighjonen inte var särskilt produktiva. De hade också hårdhänta medel att tillgå för att se till att det verkligen blev arbete utfört.

Idag är det emellertid inte lika lätt att sätta mindre kvalificerade i produktivt arbete. Antingen är dessa personer som ändå är så produktiva att de på sikt tränger ut andra lågproduktiva anställda. Eller också är de så lågproduktiva att de så snart som möjligt kommer att bli avskedade.

För att hindra alltför snabba avskedanden av de tvångsanställda måste Socialdemokraterna rimligtvis införa tidsbegränsade garanterade anställningar. Men leder inte detta till att denna kategori anställda låter bli att jobba? Det gäller i varje fall den del som inser att de inte kan räkna med fortsatt anställning efter tidsgränsens utgång. Varför skulle de göra några verkliga insatser om de inte kan avskedas? Risken är väl avsevärd att några istället känner sig förorättade och kränkta, vilket kan tas som förevändning att inte arbeta utan istället ställa till med oro på arbetsplatsen.

Kan verkligen Socialdemokraterna gå vidare med detta förslag? Av kommentarerna i DN och SvD att döma ser man programmet som realistiskt men otillräckligt. DN menar att det är bra att de långtidsarbetslösa kommer in på arbetsmarknaden, men det viktiga är ändå att skapa fler arbetstillfällen. SvD frågar sig hur dessa framtvingade anställningar blir förenliga med de bemanningskrav som nyligen restes av Kommunal och LO.

Ser inte ledarskribenterna och Löfven att principen om att ge anbud på att ta hand om långtidsarbetslösa är någonting som hörde 1800-talet till och inte är något för ett modernt samhälle? Det gäller väl även om förfaringssättet döljs i en ny upphandlingsförordning?

Läs även andra bloggares åsikter om nya jobb, offentlig upphandling, upphandling, anbud, fattighjon, socialdemokraterna, Löfven, tvångsanställning, långtidsarbetslösa, arbetslöshet, politik på intressant.se