måndag, januari 14, 2013

En realistisk liberalism måste inte vara socialliberal

Är kränkningen av friheten att få göra sina barn helt arvlösa värre än att bortåt 40 procent av medborgarna tvingas betala mer eller mindre av sina livsinkomster till främmande människor? Det är en liberalism som klarar "välfärd utan skatter" som Centern borde diskutera.

Bertil Ohlin
I Dagens Nyheter igår 13/1-12 skrev Håkan Boström en mera idébetonad ledarartikel med anledning av stormen kring Centerns idéprogram. Artikeln hade rubriken "En liberalism för verkligheten" och utgjorde en plädering för Bertil Ohlins (FP) socialliberalism. Denna ställdes mot nyliberalismen eller "libertarianismen" som Boström hellre ville kalla fenomenet.

På känt manér framhöll Boström libertarianernas förkärlek för mera aparta fenomen som legalisering av prostitution och droger. Idag skulle man kunna komplettera med månggifte, testamentsfrihet, avskaffad skolplikt och fri invandring. Det är inte bara frihetens motståndare som driver förlöjligandet av dessa idéer. Libertarianerna själva har alltid gång på gång låtit frihetsidéerna haverera genom att provokativt framhäva "omöjliga" idéer som lätt kan avfärdas som dogmer. Att man också företräder uppfattningen att skatterna borde vara så låga som möjligt hamnar helt i skymundan i debatten.

Det blir därför lätt för Boström att argumentera för socialliberalismens frihetsbegrepp som han lägger i munnen på Ohlin:
"Det räcker inte med negativ frihet från staten. Det måste också finnas en positiv frihet i form av att alla medborgare garanteras vissa grundläggande resurser. Enbart negativ frihet skulle bli den starkes frihet att utnyttja sin omgivning och utan någorlunda lika livschanser gick det inte att se den liberala ekonomin som rättvis. Framgång i livet kan inte utan vidare ses som ett resultat av hårt arbete och skicklighet."
Hur skulle vi ställa oss till att man på motsvarande sätt argumenterade för att det inte räcker med demokratiska fri- och rättigheter? "Det behövs också positiv demokrati för att uppnå verklig demokrati." Det låter genast ganska obehagligt. Är det inte bättre att hålla sig till de politiska och individuella rättigheterna?

I själva sakfrågan är Ohlins resonemang passé och överspelat av modern egalitär filosofi. Statens förhållningssätt till "lika livschanser" har diskuterats av Dworkin och Rawls med olika resultat. Dworkins försök har kritiserats av Richard Arneson med fyra olika möjligheter till tolkning som resultat (bloggart nov-07).  Ingen av dessa tolkningsmöjligheter förefaller ha någon starkare evidens som relevant slutsats för ett program. Rawls teori om en maximal välfärdsnivå för de sämst ställda går dessutom lätt att ersätta med att man istället väljer en grundtrygghetsnivå (experiment visar detta). Så någon moralfilosofisk grund för Boströms förordande av socialliberalism tycks inte finnas.

Betyder detta att välfärdstjänster inte ska produceras? Istället för att diskutera möjligheten till "välfärd utan skatter" brukar frihetens kritiker måla upp detta skräckscenario för att få snabbt slut på en annars besvärlig diskussion. Det är här möjligheterna till ökad frihet - mindre omfattande kränkningar av de individuella rättigheterna - finns i praktiken. Legalisering av droger och månggifte mm liknande tillgodoser en försvinnande liten minoritet jämfört med att bortåt 40 procent av medborgarna har livsinkomster som i större eller mindre utsträckning beslagtas av staten för att ges bort till andra medborgare (bloggart jan-07). Är inte detta en betydligt värre frihetskränkning än kränkningen att inte få göra sina barn helt arvlösa?

Välfärden kan finansieras med hjälp av försäkringar, avgifter och välfärdskonton genom att skatterna kan sänkas radikalt. En viss omfördelning kan fortfarande finnas kvar på grundtrygghetsnivå om vi håller oss till Hayek och den reviderade Rawls (bloggart mars-12). Det borde rimligtvis gå att diskutera en realistisk liberalism av mer klassiskt slag som inte är socialliberal. Var Centerns programgrupp okunnig eller...?

< Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , intressant.se


Etiketter: , , ,

4 Comments:

At 14 januari, 2013 14:15, Anonymous Attila said...

Högskattesamhällets förträfflighet är lite av en myt. Här på Cypern kan man teckna en privat vårdförsäkring för hela familjen (5 pers) för ca 18,000 kr/år. Den gäller på privatsjukhus i hela världen inkl Schewiz, USA & Israel.
En normalfamilj där makarna tjänar 27.000 kr/mån vardera betalar totalt ca 50.000 kr i skatt som går till vården per år. Och då har jag inte räknat in moms etc. Så summan är ännu större i realiteten...

 
At 14 januari, 2013 14:56, Blogger Danne Nordling said...

Attila, högskattesamhället är kanske resultatet av det försåtliga teoremet om "generell välfärdspolitik" som maskeras med argument om den pragmatiska förträffligheten.

Teoremet säger att det går att åstadkomma större omfördelning med en generell, och inte selektiv, välfärdspolitik. Då ser alla att de får tillbaka något från sina skatteinbetalningar och accepterar höga skatter.

Eftersom det är mycket svårt att utvärdera huruvida man får tillbaka ungefär så mycket man betalat in i skatter kommer en hel del av skattepengarna att kunna användas till omfördelning. Det sägs att empiriska undersökningar bekräftar denna syn.

Med ditt exempel skulle anhängarna till teoremet angripa dig med argumentet att 50 000 kr/år för en normalfamilj betyder mycket mer än 50 000 för en höginkomstfamilj. Och hur skulle verkligt lågavlönade klara sig om man införde detta system?

Socialstatens utveckling kanske är en irreversibel process? Och därför undviker Centern att föreslå något i den frågan...
/DNg

 
At 14 januari, 2013 20:00, Anonymous Attila said...

Mja...nu tror jag iof att även en låginkomstfamilj betalar mer i vårdrelaterad skatt - än 18.000 kr. Eller?

Problemet, som du tar upp är att de riktigt fattiga skulle få problem att betala avgifter och försäkringar. Det är riktigt.

Men de riktigt fattiga av idag har oftast inte jobb, de är sannolikt bidragstagare av någon form. Och då blir det ju någon annan (sannolikt staten) som betalar deras sjukvård oavsett.

Den generella välfärdsstaten är egentligen en ganska meningslös konstruktion, som mest handlar om att engagera det stora flertalet i statsmaktens förträfflighet.

Och de som faller mellan stolarna (även i detta fantastiska system) är oftast de fattigaste. Som vanligt.

Jag tror på privata försäkringar, låg skatt, och riktade lösningar för de som verkligen behöver hjälp.



 
At 14 januari, 2013 22:01, Blogger Tor said...

"Socialliberalismen kan sägas försöka förena frihetstanken med en komplex verklighet. Därav dess skenbara otydlighet."

Skenbar? Bertil Ohlin pläderade för statliga matrestauranger. Högst verklig otydlighet.

 

Skicka en kommentar

<< Home