Reinfeldt är oklar om 5:e jobbskatteavdragets effekter

Om ett ytterligare jobbskatteavdrag ger nya jobb borde det väl vara ett utmärkt tillfälle att lansera ett sådant 2014. Men Reinfeldt verkade osäker på effekterna. Det kunde höja räntorna och öka osäkerheten i den svenska ekonomin.

Fredrik Reinfeldt

I Agenda i söndags 13/1 utfrågades statsminister Fredrik Reinfeldt i en lång intervju med Mats Knutsson. En stor del av tiden ägnades åt möjligheterna att det skulle kunna bli ett femte jobbskatteavdrag för 1914. Jag såg just på reprisen eftersom det i söndags också sändes ett program om mordet på Olof Palme. Det var det första av fyra där Leif G W Persson presenterar en invecklad hypotes som tydligen går ut på att mördaren ska sökas inom försvaret eller polisen.

När Mats Knutsson frågade om jobbskatteavdraget tog han för givet att det skulle kunna vara ett viktigt medel för att "få fram fler jobb". Han hänvisade åtminstone till att Reinfeldt tidigare hävdat att det skulle vara på det sättet. Själv har jag flera gånger hänvisat till Reinfeldts uttalande i SvD (16/6-08):

"När vi dessutom har avmattningstendenser i ekonomin är det ännu viktigare med fler åtgärder som höjer arbetsutbudet." 

Men idag säger Reinfeldt att det måste finnas "ekonomiskt utrymme" för ett femte jobbskatteavdrag som sänker inkomstskatten. Om det finns ett sådant kan utvärderas först i augusti. Det betyder rimligtvis att om det går tillräckligt bra för Sverige med inte alltför stor ökning av arbetslösheten så kommer en skattesänkning som ska skapa fler jobb. Om man inte beaktar om det finns utrymme så kommer enligt Reinfeldt räntorna att stiga och skapa osäkerhet som minskar investeringar och framtidstro. Detta argument brukar dock mest framföras mot stimulansåtgärder i länder med redan stora budgetunderskott och stor statsskuld. Skulle Sverige vara så misstrott på finansmarknaderna att det inte skulle gå att skapa nya jobb när det verkligen skulle behövas?

Sänkningen av bolagsskatten diskuterades också. Den består av två delar: en som finansieras med skärpningar av regelsystemet (räntesnurror) och en del som är ofinansierad. Denna senare del borde väl ha likartade effekter på räntorna som ett jobbskatteavdrag? Borde regeringen inte åtminstone ha skjutit upp denna del tills det finns utrymme och istället ha satsat på ett säkert jobbskatteavdrag?

Ett jobbskatteavdrag har dock på kort sikt enbart en köpkraftsstimulerande effekt. Frågan är huruvida extra privat köpkraft kan rädda särskilt många jobb i Sverige när det är exporten som går dåligt. Är inte risken stor att pengarna dessutom kommer att sparas i dagens osäkra tider? Det hade varit intressant att få höra hur statsministern ser på detta, men Mats Knutsson verkade inte intresserad.

På längre sikt finns det en liten effekt på arbetsutbudet. Fler som lever på bidrag kommer att söka arbete. Men det är inte de direkt anställningsbara som stimuleras. De kommer naturligtvis att få jobb igen när konjunkturen vänder uppåt genom att exporten börjar öka. Det är istället de svåranställda som som i ganska liten utsträckning börjar söka arbete mera intensivt. Men de har dålig utbildning och gammal kompetens vilket betyder att de inte får jobb särskilt snabbt. Själva utgångspunkten för Knutssons intervju med statsministern ser ut att vara ohållbar.

Vad som fordras är istället att det vidtas åtgärder för de svåranställda. Om detta handlade en senare del av Agenda. Men det framkom inte något konkret om hur det skulle gå till att skapa fler jobb. Att ingångslönerna skulle sänkas hade Reinfeldt satt stopp för tidigare. Att tvångsutbilda alla avhoppare från gymnasiet, som Socialdemokraterna vill, avvisades av Reinfeldt som orealistiskt. Det går inte att tvinga skoltrötta 17-åringar. Det som ställdes i utsikt var en jobböverenskommelse med de fackliga organisationerna om en kombination av praktik och utbildning med någon sorts lönereduktion. Det skulle ge 30 000 nya jobb. Men hur vet man det? Det skulle vara intressant att se en beräkning.

Jobben kommer naturligtvis att dominera valrörelsen nästa år. Knutsson ställde samma fråga som journalisterna på Agenda ställt flera gånger tidigare: "Har inte regeringens jobbpolitik misslyckats eftersom arbetslösheten nu är högre än 2006 när ni tog makten"? Reinfeldts svar var något invecklat men gick ut på att politiken synliggjort den verkliga arbetslösheten, som Socialdemokraterna på sin tid dolde med förtidspensioneringar.

Detta synliggörande kan kanske bli en slagkraftig argumentation så småningom (om den stämmer). Men en bidragande orsak till den höga arbetslösheten är också att den långa krisen som nu består i följderna av eurokrisen också har ökat arbetslösheten. Om exporten går dåligt ökar arbetslösheten. Det är inte den svenska regeringens fel utan en följd av den taffliga stabiliseringspolitik som bedrivits av Europas politiker med Angela Merkel i spetsen. Men det sade Reinfeldt ingenting om.

Läs även andra bloggares åsikter om jobbskatteavdrag, skatter, Reinfeldt, Agenda, arbetslöshet, stabiliseringspolitik, svåranställda, nya jobb, arbetsmarknad, bolagsskatt, ekonomi, politik på intressant.se