LO-chefen lierar sig med S-vänstern - kritiserar Löfven?

På ABF diskuterades Socialdemokraternas brist på ideologi. Det finns ett missnöje med nuvarande politik i termer av "affärsplan". Och Thorwaldsson deltar utan att markera stöd för Löfven.

Jag var på torsdagskvällen på ett ABF-möte med en i mycket ideologisk debatt om socialdemokratins framtid. Samtalsledare var Carl Tham.

ABF-mötet utgick från en diskussion av boken S-koden. Den socialdemokratiska utmaningen författad av Carl Hamilton, som inledde med en komprimerad presentation. Deltagarna ses på bilden nedan:

Diskussion på ABF i Stockholm

Från vänster ser vi Lena Sommestad, riksdagsledamot (S) och ordförande i kvinnoförbundet, Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO, Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, Carl Hamilton, journalist och författare samt Carl Tham. Någon egentlig framtidsdebatt blev det dock inte. Tham presenterade diskussionen med konstaterandet att "tidigare gestaltade socialdemokratin framtiden, men så sker inte idag. Hamiltons inledning var likaså tillbakablickande.

Hamilton konstaterade att i valet 2010 var det bara var femte med fast arbete som röstade på S. Han menade att detta berodde på bristen på ideologi. På 90-talet blev folk osäkra på vad Socialdemokraterna ville och "vi vet inte själva". Däremot visste deborgerliga vad de ville. De presenterade ett  nyliberalt koncept som skulle ge bättre välfärd till lägre pris. Denna utveckling var närmast ödesbestämd: "Den enda vägens politik". Men valfrihetsreformerna har nu misslyckats. Frågan om vinster i välfärden är en bifråga. Det viktiga är en politik för att halvera arbetslösheten och undvika finanskriser i framtiden.

Karl-Petter Thorwaldsson

Karl-Petter Thorwaldsson menade att "vi gick vilse i frågan om vad politik kunde åstadkomma". Nu är den viktiga frågan "arbete åt alla" och vem som är bäst på att åstadkomma detta samt ge inkomster och trygghet åt medborgarna. Han ville ha en ny ekonomisk politik på liknande sätt som blev resultatet av "kohandeln" mellan socialdemokratin och bondeförbundet i början på 1930-talet. Då gav man mjölksubventioner till bönderna i utbyte mot statliga åtgärder för beredskapsarbeten. Thorwaldsson var optimist om framtiden men föga konkret. Han pekade på att "vi har 400 000 arbetslösa" men frågade "Vågar vi tro på politik?" Det är mycket sneglande på marginalgrupper.

Även om LO-chefen aktade sig för att ge konkreta formuleringar med kritik mot partiordföranden Stefan Löfven fick man ändå intrycket att han var med på noterna i diskussionsdeltagarnas kritik av den nuvarande S-politiken. Något stöd för Löfvens ideologibefriade politik gav han inte. Kritiken skulle kunna sammanfattas med orden "mer idologi" och inte någon "affärsplan".

Ulf Bjereld

Ulf Bjereld instämde i Hamiltons tes om att socialdemokratin lider av ideologisk vilsenhet. Han hänvisade till att konflikten mellan vänster och höger varit särskilt tydlig i Sverige. Men det har skett en individualisering som han beskrivit i boken Den nödvändiga politiken författad tillsammans med hustrun Marie Demker. Han tänkte sig att den "kreativa klassen" som kan räknas till närmare 25 procent av väljarna skulle kunna bli en rekryteringsbas för socialdemokratin. Men några recept gav han inte.

Bjereld var också medlem i den grupp som utvärderade orsakerna till socialdemokraternas valnederlag 2010, vilket han inte nämnde. Av den framgår, för den som kan räkna, att orsaken till nederlaget var att de som beskrev sig som "höger" övergav Socialdemokraterna i valet (bart dec-10). Men i själva rapporten nämndes inte ett ord om detta. Enbart de råa siffrorna presenterades. Orsaken till att utvärderingsgruppen inte gjorde en analys av detta uppgav Bjereld i ett mejl till mig vara "brist på tid". Misstanken att man inte ville diskreditera den vänsterideologi som Mona Sahlin hade satsat på borde inte kunna avfärdas så lätt.

Lena Sommestad

Den mest vänsterinriktade representanten var Lena Sommestad: Vi sprider glitter om jämlikhet men accepterar en vinstmarknad för skolan. Vi hade chansen att satsa på hållbar utveckling men istället blev det en affärsplan. Hon underströk att full sysselsättning kräver kräver att vi ruckar på den ekonomiska politiken. Det behövs ett paradigmskifte! Vi måste våga utmana! Dock erkände hon att den utmanande satsningen på löntagarfonder på sin tid inte gav några "bra vibbar". Men dagens S-parti är ett "lobby- och kampanjparti". Hon höll på medlemmarna (som sannolikt är mer vänster än S-väljarna) och hoppades att det nya partiprogrammet som ska antas på kongressen i april blir ett nytt projekt som det borgerliga, nyliberala projektet.

Nyliberalismen som ideologi är inte död enligt debattörerna. Det verkar snarare som om de anser att det är den socialdemokratiska ideologin som är död. Desperat söker de något innehåll till en ny variant. Men de lider brist på mera konkreta idéer. Och deras partiledning är inte alls med på noterna. Representanter för denna kommer inte till ABF, beklagade sig Tham. Intresset tycks enbart finnas hos den grånade publik som applåderar pliktskyldigast. Det är inte alls samma stämning nu som i februari 2010 då boken Jämlikhetsanden lanserades på ABF (bart).

Intressant är dock att LO-chefen ställer sig till förfogande i en diskussion om socialdemokratins ideologiska tillkortakommanden. Det beror kanske på personligt intresse för ideologi. Men det ser också ut att bottna i en otillfredsställelse med den nuvarande utrerat pragmatiska S-politiken.

Läs även andra bloggares åsikter om ideologi, socialdemokraterna, LO, Karl-Petter Thorwaldsson, Löfven, vänstern, politik på intressant.se