torsdag, april 04, 2013

KI:s prognos indikerar att Löfven inte klarar arbetslösheten men regeringen kan lyckas

Om man tar hänsyn till att jobbpolitiken ökat arbetsutbudet med 2,6 procent kan regeringen klara att få ned den totala "arbetslösheten" till samma nivå som före valet 2006. Detta trots att eurokrisen höjt arbetslösheten på ett oväntat sätt. Löfvens nya mål till 2020 faller sannolikt genom att NAIRU inte kan sänkas tillräckligt.

Det är flera faktorer som måste slå in för att arbetslösheten ska utveckla sig så att man kan säga att regeringen lyckats med sin politik. Ännu svårare blir det för Stefan Löfven (S) att sänka arbetslösheten till den lägsta i Europa, vilket han deklarerade på partikongressens första dag 3/4 (DN1, DN2). Idag ligger målet på under 4,8 procent, som är nivån för Österrike. Men den nivån kan sjunka till 2020.

En faktor som måste lyckas är att skuldkrisen i EU snart går över. Konjunkturinstitutet visar i sin nyligen framlagda marsrapport (pdf) att flera av de svaga länderna förbättrar sin konkurrenskraft: enhetsarbetkostnaden sjunker. Samtidigt stiger den i Tyskland vilket är nödvändigt för att krisländerna ska kunna gå bättre. Men även Frankrikes kostnader stiger, vilket indikerar att landet kan få svårigheter inom några år (se även blart jan-13):

1

Huvudorsaken till den extra höga arbetslösheten i Sverige är att eurokrisen försämrat Sveriges exportmöjligheter. Detta har i sin tur gjort medborgarna oroliga och därför har de ökat det s k försiktighetssparandet, vilket i sin tur har ökat arbetslösheten. Teoretiskt skulle regeringen kunna påverka detta sparande med stabiliseringspolitiska åtgärder, men denna problematik tycks sakna aktualitet i dagens ekonomisk-politiska diskurs.


Inte sedan inledningen till 90-talskrisen har sparandet legat så högt som 2013, men KI förutspår att det kommer att sjunka efter 2014. Då kommer också arbetslösheten att börja sjunka från dagens 8,2 procent (säsongrensat) till 6,3 procent i början av 2018:

Vi kan göra en grov bedömning av Stefan Löfvens möjligheter att i regeringsställning komma ner mot ca 4 procents arbetslöshet 2020. Jämviktsarbetslösheten (NAIRU) bedöms ligga på 6,5 procent 2018. Om Löfven framhärdar med åtgärder som sänker arbetslösheten under ca 6 procent kommer Riksbanken att höja räntan räntan extra mycket för att undvika kostnadsinflation genom för stora löneökningar. Det verkar alltså omöjligt att komma ner till drygt 4 procents arbetslöshet utan mycket speciella åtgärder som också sänker NAIRU.

Finansminister Anders Borg har för snart två år sedan med emfas hävdat att arbetslösheten och NAIRU skulle kunna sjunka till 4,8 procent 2015. Men jag har ställt mig tvivlande till huruvida FiD har räknat rätt (se blart 18/3-11, 1/4-11 och 24/5-11).

Löfven kan ta upp detta resonemang och komplettera det med obligatorisk gymnasieutbildning till 18 års ålder och utbildningskontrakt till 25. En hel del av den nuvarande ungdomsarbetslösheten kommer då att registreras som utbildning. Kanske några av de tvångsutbildade också kommer att få jobb men det är inte troligt att det blir något större antal. Eventuella satsningar på lärlingsutbildning kan dock tänkas ge något tiotusental jobb. Satsningar på bättre arbetsförmedling ger knappast särskilt mycket mera än som redan är inkalkylerat.

Efterfrågan på arbetskraft måste också öka. Löfven vill därför satsa på exportfrämjande åtgärder och bankgarantier till mindre företag. Det är osäkra löften som vi inte vet särskilt mycket om. Men någonting måste göras för att kunna utnyttja en eventuell och högst osäker sänkning av NAIRU. Jobb i tjänstesektorn med lönebidrag var något som   Löfven antydde kunde bli en möjlighet.   Allt verkar ganska osäkert.

En särskild osäkerhetsfaktor är hur antalet personer i arbetsmarknadspolitiska program (AMP) kommer att utvecklas. Rimligtvis måste KI:s prognoser för arbetslösheten innefatta antaganden om detta. Men några förklaringar ges inte i KI:s rapport.

 
Utan ökningen av AMP-verksamheten skulle 130 000 fler varit arbetslösa jämfört med 2007. Det motsvarar ca 2,5 procent av arbetskraften. När konjunkturen förbättras kommer en god del att få reguljära jobb om det tidigare mönstret fortsätter att gälla. Hur påverkar detta NAIRU? Och hur påverkar AMP möjligheterna att formellt sänka arbetslösheten?

Statistiken för arbetsmarknaden har också blivit otillförlitlig genom övergången till att definiera arbetskraften inklusive grupper upp t o m 74 år. Det gör det meningslöst att studera sysselsättningsgraden eftersom den kan påverkas avsevärt av att antalet i befolkningen 65-74 år kan öka kraftigt på grund av 40-talisterna samtidigt som sysselsättningsgraden för pensionärer är låg, vilket påverkar totalmåttet oförmånligt.

Istället kan man studera antalet sysselsatta. Här har skett en ökning med ca 280 000 personer sedan mitten av 2006. Det är något som regeringen borde framhålla när oppositionen hånar dess jobbpolitik.

En del av sysselsättningsökningen har åstadkommits genom det särskilt förmånliga jobbskatteavdraget för äldre. Det har aviserats att det ska utökas till att gälla även 64-åringar för att få ännu fler att stanna kvar i arbete. Arbetslösheten är enligt diagrammet ovan 0,9 procentenheter högre än vid mitten av 2006.

KI bedömer att regeringens särskilda åtgärder för att öka arbetsutbudet har ökat arbetskraften med 2,6 procent. Det motsvarar drygt 130 000 personer. En rent aritmetisk reduktion av arbetslösheten på 8,2 procent skulle alltså med detta tal ge en arbetslöshet på 5,6 procent. Sett i detta perspektiv är regeringens jobbpolitik inte ett misslyckande.

Till detta bör man lägga ökningen av AMP-åtgärder sedan mitten av 2006 som rör sig om drygt 80 000 personer (diag 151). Det motsvarar 1,6 procent vilket medför att arbetslösheten nu skulle ha varit 7,2 procent - obetydligt högre än vid mitten av 2006. En fortsatt minskning till våren 2014 skulle alltså kunna betyda att regeringsperioden slutar med en arbetslöshet som "egentligen" skulle kunnat varit lika hög som när den började. Att den faktiskt är högre beror då på att jobbpolitiken inneburit att antalet förtidspensionerade och långtidssjukskrivna sjunkit och pressat upp arbetslösheten.

En rättvis bedömning av regeringens politik bör slutligen ta hänsyn till att eurokrisen inte är regeringens fel. När konjunkturen förbättras kommer fler jobb i exportindustrin och som en följd av minskat sparande och ökade investeringar. Dessutom innebär den fortsatt höga flyktinginvandringen att alltfler personer under många år befinner sig i en utsatt position på arbetsmarknaden genom sin låga utbildning och andra arbetshandikapp. Denna faktor bidrar till att jämviktsarbetslösheten (NAIRU) fortsätter att vara hög. Det är ett problem som Stefan Löfven måste lösa innan hans ev politik kan komma närmare målet ner mot 4 procent. [Tord Oscarsson (S) är skeptisk.]

Som bakgrundsinformation visas nedan KI:s nyckeltal och tabellen över helårsekvivalenter för ersättningar från den offentliga sektorn.




[Äldre tabell från 2006>]


Etiketter:

28 Comments:

At 06 april, 2013 11:46, Anonymous Anonym said...

Man inte rösta på en regim som 2006 skanderade om massarbetslöshet och skulle lösa detta med jobbskatteavdrag.

Nu ser vi facit arbetslösheten stiger och jobbskatteavdraget som omfördelats har sjuka arbetslösa fått betala det höga priset av 400 miljarder hittils.

Enorma summor, som även nu börjar visa sina konsekvenser. Kriminalitete ökar, försörjningsstöden likaså och allt fler unga driver omkring helt utan inkomst.

Nästa steg för Moderater är att pribvatisera fängelser. Det föreslog Reinfeldt redan 2001-2002 som ordförande i justitieutskottet.

Med privatiserade fänhgelser kan man sedan verka för hårare tag mot sjuka, arbetslösa sätta dem i fängelser och nyttja dem gratis för vatten och bröd.

Vi har inte sett följderna av den
De nya Moderaterna eller som man kan kalla De Nya Nazimoderaterna
för det är precis samma kränkning mot folk som Nazismen men på ett morderna sätt.

 
At 06 april, 2013 14:19, Blogger Per-Olof said...

Men väljarna kommer att gå på propagandan ifrån S och rösta på dem i valet. Om arbetslösheten efter valet sjunker kommer detta att bero på meningslösa utbildningssatsningar och på förtidspensioneringar.

 
At 06 april, 2013 20:06, Blogger Nils Lindholm said...

Ser att sysselsättningen är i antal o arbetslösheten i% ;)
Ett beställningsdiagr. för att visa på att sysselsättningen ökar men inte arbetslösheten ?
Sanningen är att idag har det förmodligen aldrig funnits så många som INTE går till jobbet en dag.
Ska man räkna lika mot tidigare så ska man ju lägga till dom förbjudna i FAS3, ökningen av förtida uttag av ålderspension och det nya att 'stå på listan', IKEA, Mc D o andra som kör springvick, dessa räknas inte som arbetslösa om dom får ett 'påhugg' på minst 1-timma under mätveckan.
Dom går också in under Mäster FR:s 'försörjs av någon annan'.
Finns 1 i hushållet som är sysselsatt så blir det ju denna o andra i familjen som tvingas försörja denne springvickare som inte kvalar in till a-kassan pga. för korta arbetspass.
a-kassan nu betalar ut mindre trots nästan dubbel arbetslöshet mot förut !!
För sanningen är att andelen sysselsatta är INTE större idag trots att alliansen påstår att sysselsättningen ökat o detta pga. nån typ 100-miljarder per år.
Vilket gör att det är fler 'som inte går till jobbet.

 
At 06 april, 2013 23:44, Anonymous Anonym said...

har regeringen inget ansvar för eurokrisen? Regeringen har sedan 2006 suttit med i EU:s beslutande församlingar och knappast gjort något för att stoppa alla de fördragsvidriga åtgärder från diverse regeringar.
Tycker Nordling att den omfattande överutbildningen är bra på lång sikt?

F

 
At 07 april, 2013 11:59, Anonymous Anonym said...

Danne "men regeringen kan lyckas"
Nej dom kommer att misslyckas löneavtalen är för höga och och NAIRU kommer att vara högt.

Vi har ett problem penningmängden ökar nu mindre än lönerna, det orsakar en katastrof i ekonomin.
Vi drabbas nu av den matematiska omöjligheten.


En matematisk omöjlighet.
Vi kan inte öka lönerna utan att samtidigt öka penningmängden lika mycket, jag kan bevisa att det är matematisk omöjlig.

Exempel säg att medeltimlönen är 150kr och att penningmängden är 100 miljarder.
Vi ökar lönerna varje år med 5% och lämnar penningmängden oförändrad.
Det tar då 418 år för medeltimlönen att bli större än penningmängden, vilket inte kan fungera i verkligheten, vi har nått en matematisk omöjlighet.
Timlönen * löneökningen i % och antalet år = medeltimlönen i framtiden
150*1,05^418 = 107 miljarder det går fort, lönerna ökar med exponentiell tillväxt.
Enklare matte 150kr 5% i lönelyft ger 157kr,
Nästa år tar du 157kr med 5% i löneökning det blir 164kr.
Nästa år tar du 164kr med 5% i löneökning det blir 172kr.
Så fortsätter du i 418 år, då är medeltimlönen 107 miljarder, matematisk så är det faktiskt så, det innebär att alla pengar som finns i landet inte räcker för att betala ut en enda timlön.


Vi gör en matematisk beräkning där vi varje år ökar lönerna med 5% och penningmängden med 2%.
Säg att timlönen är 150kr och penningmängden är 100 miljarder, det tar 701 år men då är timlönen större än penningmängden.
Sammanfattning, penningmängden måste öka lika mycket i procent som medeltimlönen annars så blir timlönen större än penningmängden på lång sikt och då fungerar inte ekonomin.
Ekonomiteorier där man inte vill öka penningmängden men tycker att löneökningar är bra går emot matematiken, dom ekonomiteorierna kan rent matematisk inte vara riktiga.
Ökar vi lönerna mer än penningmängden i % så går ekonomin mot en säker död, det är skrivet i sten för det går att matematiskt bevisa.



Ett liknande matematiskt förhållande, men där går det snabbare.
"Riskornen på schackbrädet,även sädeskornen på schackbrädet, är ett matematiskt problem som visar den snabba ökningshastigheten vid exponentiell tillväxt.
Om man på ett schackbrädes rutor lägger riskorn så att man på den första rutan placerar ett riskorn och därefter dubblar antalet för varje ruta, det vill säga på den andra rutan lägger 2, på den tredje 4, på den fjärde 8 etcetera, hur många riskorn kommer då att ligga på schackbrädet när det lagts ut riskorn på samtliga 64 rutor?"
Talet blir 18 446 744 073 709 551 615 eller ungefär 18 triljoner.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Riskornen_p%C3%A5_schackbr%C3%A4det

ekvis

 
At 07 april, 2013 12:08, Anonymous Anonym said...

Per-olof vad händer om vi ökar lönerna mer än penningmängden?
VARFÖR SKA DET VARA SÅ SVÅRT ATT TÄNKA SJÄLV.

Meses teori skapades när facket inte kunde driva upp lönerna, nu ökar lönerna mer än penningmängden.
Meses teoerier måste skrivas om eller så får du ta bort fackets makt över lönebildningen.
ekvis

 
At 07 april, 2013 12:43, Blogger Per-Olof said...

"Sanningen är att idag har det förmodligen aldrig funnits så många som INTE går till jobbet en dag."

- Detta är troligtvis sant om man ser till antalet individer. Men samtidigt har landets befolkning ökat plus att invandrare av naturliga skäl har en lägre sysselsättningsgrad.

Men frågan bör handla om att människor (och även nationalekonomer) är indoktrinerade i att inte använda logiska förklaringar (logik är ett hot mot den politiska ideologin). Om vi använder logik:

1) Vet vi att det inte sker anställningar om kostnaderna överstiger intäkterna. Kostnader är inte enbart lönekostnader, utan beror också på sådant som skatter, lagar och regleringar.

2) Nominell lön är inte samma sak som reallön. En lägre genomsnittlig nominell lön kan mycket väl innebära att reallönerna stiger.

Detta är för många arbetslösa deras enda chans att få en lön. Vi har trots allt ett skydd i form av försörjningsstödet för de med låg produktivitet (dessa tillför låga intäkter till sina arbetsgivare).

Fackets låglönesatsningar skapar en högre arbetslöshet bland de lågproduktiva (främst ungdomar och invandrare). Dessa grupper får ingen chans att bli mer produktiva (och därmed få en högre nominell lön).

Om antalet arbetande ökar och produktionen stiger, kommer lönernas totala köpkraft att stiga (eftersom mer varor och tjänster produceras).

Genom arbetsspecialiseringen har de högproduktiva nytta av de lågproduktiva, och vice versa. Exempelvis ska läkare inte sköta administration, städning etc. Det är bättre för alla om en läkare producerar mer sjukvård och att en administratör sköter administrationen (en person som inte har samma IQ som en läkare).

Färre lever på bidrag och de arbetande behöver inte försörja lika många icke-arbetande. Pengar som kan användas till något annat.

Den viktigaste faktorn för stigande reallöner är att se till att det är lönsamt att investera i en utökad produktionsstruktur. Detta leder till högre reallöner (eftersom varje lönekrona kommer att köpa mer varor och tjänster).

 
At 07 april, 2013 12:50, Anonymous Anonym said...

"KI:s prognos indikerar att Löfven inte klarar arbetslösheten men regeringen kan lyckas"
skriver Danne Nordling.

En sak är defninitivt säker sittande regim kommer aldrig lyckas lösa arbetslösheten, detta jämfört med de enorma summor man sänkt skatter och omfördelat skatter.

Sedan 2006 har man vårdslöst slängt 400 miljarder i jobbskatteavdrag samt andra skattesänkningar riktat till välbeställda.
Ändå har arbetslösheten ökat.

Det är ett slöseri som vi aldrig sett någonsin historiskt i Sverige.

Allt detta var en totalt väloljad lögn.
Det är så enormt mycket pengar omfördelat så effekterna slår mot allt. Syftet från Moderater var tydlig skapa kaos.
Och vi kommer få se allt mer ökande kaos. Sjuka begår redan självmord, samma sker bland arbetslösa däribland unga.
Förmögna och välmående. De skriker alla har fått det bättre.

Man t.o.m säger det är deflation nu trots att det mest elimentära bostäder och mat stiger.

Men köper du plastankor, knullgummi och en platttv, som Moderater inte vill Socialbidragstagare ska få ha.
Ja då är det deflation.

På detta höjer högavlönade sina löner tar för sig i bidrag via avdrag och frossar i andra bidrag och förmåner från statskassan.

Kort sagt Moderater och typer som företräder skattebetalarnas förening är bara ett satans pack.

Moderater och skattebetalarmarodörer de lever i en lyxtillvaro och är lata bortskämda parasiter.


 
At 07 april, 2013 13:05, Blogger Per-Olof said...

"Ekonomiteorier där man inte vill öka penningmängden men tycker att löneökningar är bra går emot matematiken, dom ekonomiteorierna kan rent matematisk inte vara riktiga."

- Det är riktigt att dessa inte går ihop rent matematiskt.

Problemet med Keynes teorier är att dessa, enligt Keynes själv, går ut på att öka arbetsgivarnas intäkter men att de "utgår ifrån att fackföreningar inte begär löneökningar när lönernas köpkraft sjunker".

Enligt Keynes "kommer lönerna att ligga kvar på samma nivå som tidigare eftersom arbetslösheten är hög och samtidigt kommer arbetsgivarna att få högre försäljningsintäkter". Alla ekonomer med en hjärna vet att detta på kort sikt leder till en högre sysselsättning.

Men på lång sikt vet vi att starka fackföreningar begär löneökningar för sjunkande reallöner. Därför hamnar vi i ett cirkelresonemang. Keynes teorier kräver att vi avskaffar fackföreningarnas rätt att förhandla om löner.

I annat fall måste vi acceptera hög arbetslöshet. Därför handlar frågan idag om vi:

1) Ska ha hög arbetslöshet och hög inflation.

2) Ska ha hög arbetslöshet och låg inflation.

 
At 07 april, 2013 13:07, Anonymous Anonym said...

Per-olof
"Den viktigaste faktorn för stigande reallöner är att se till att det är lönsamt att investera i en utökad produktionsstruktur. "
När lönerna stiger mer än penningmängden så urholkas pengarnas värde och pengar till investeringar finns i praktiken inte.

"logik är ett hot mot den politiska ideologin"
Meses ideologi är stendöd.

ekvis

 
At 07 april, 2013 13:18, Anonymous Anonym said...

Per-olof
Reallönen är det viktiga alla nationalekonomer som kan tänka själva vet det.

Lösningen är enkel alla centrala löneavtal bestäms av riksbanken, facket och arbetsgivarna får förhandla om hur löneutrymmet ska fördelas.


Keyns misslyckades därför att han glömde bort att lönerna måste regleras.

Löneökningar äter upp värdet i penningmängden.

 
At 07 april, 2013 13:24, Blogger Per-Olof said...

"En sak är defninitivt säker sittande regim kommer aldrig lyckas lösa arbetslösheten, detta jämfört med de enorma summor man sänkt skatter och omfördelat skatter."

- Arbetslösheten hade varit något högre om regeringen inte hade sänkt skatterna. Skatter skapar en högre kostnad för individen att arbeta och en högre kostnad för arbetsgivarna att anställa.

Självklart kan man diskutera i frågan om att skattesänkningarna har gett för få arbeten. Men i så fall ska vi också diskutera om teorin att "höga skatter, höga bidrag och höga offentliga utgifter skapar en hög sysselsättning" är en sann teori.

Övriga problem du tar upp beror främst på att vi har en låg ekonomisk tillväxt. Tillväxt skapas genom att det blir lönsamt för näringslivet att investera i en större produktionsstruktur. Därigenom kommer varje lönekrona, skattekrona och bidragskrona att kunna köpa mer varor och tjänster.

 
At 07 april, 2013 13:27, Anonymous Anonym said...

Per-olof
Vad händer om vi lyckas att stoppa dom orealistiska löneökningarna och ökar penningmängden?

Tänk själv nu ingen har tänkt på det förut så du måste tänka själv.

Inflationen stoppas och mer pengar efterfrågar mer varor.
3) låg inflation och hög sysselsättning, skulle du haft med i din kommentar förut.

 
At 07 april, 2013 13:36, Blogger Per-Olof said...

"Keyns misslyckades därför att han glömde bort att lönerna måste regleras."

- Detta är riktigt. Men samtidigt har politikerna lagstiftningsvägen gett fackföreningarna en stark förhandlingsrätt.

Ifrån cirka 1920 trodde många på teorin att sjunkande löner och sjunkande priser skapar ekonomiska kriser. Men dessa faktorer orsakar inte kriser utan är en verkan av krisen.

Exempelvis hade Roosevelt idén att "priserna på jordbruksvaror stiger om staten köper in varorna och förstör dem". På så sätt skulle krisen inom jordbruket lösas.

 
At 07 april, 2013 13:56, Anonymous Anonym said...

"Ifrån cirka 1920 trodde många på teorin att sjunkande löner och sjunkande priser skapar ekonomiska kriser. Men dessa faktorer orsakar inte kriser utan är en verkan av krisen."
I princip helt rätt.

Kriser skapas när penningmängdens värde krymper, det sker när lönerna ökar mer än penningmängden.
Det finns en kvot mellan penningmängden och medeltimlönen som inte finns med i dagens nationalekonomiska modeller.

Penningmängden/medeltimlönen
p/m

Där har du penningmängdens värde.
Ju större kvot p/m ju fler lönearbetare har landet, det är lätt att kolla mot statistiken och det jag säger stämmer.


Den ursprungliga mesesteorin är inte helt felaktig det är den moderna tolkningen som exempelvis cervenka gör som är helt galen.
Han tror att man kan öka lönerna utan att samtidigt öka penningmängden, vilket är en omöjlighet.
ekvis

 
At 07 april, 2013 13:58, Blogger Per-Olof said...

"Vad händer om vi lyckas att stoppa dom orealistiska löneökningarna och ökar penningmängden?"

- Sysselsättningen stiger.

Problemet ligger i att administrativt satta priser inte är marknadspriser. Tjänstemän känner till vad en arbetstimme har för värde för varje individ.

Marknaden är människorna. Det är endast individen som kan värdera ex varor och arbetstimmar. Priset på varor och arbetstimmar förhandlas fram mellan två individer, köparen och säljaren.

Därför kan fackföreningar inte förhandla fram marknadspriset per individ. Det är endast arbetstagaren själv och arbetsgivaren som (någorlunda) vet hur mycket en arbetstimme har för värde.

Både köparen och säljaren av varor ingår ett avtal om köp/försäljning om båda parter tjänar på avtalet (ett vinst-vinst-system). Samma sak gäller på arbetsmarknaden.

Arbetsgivaren värderar arbetstagarens produktivitet (hur höga intäkterna blir i förhållande till anställningskostnaden). Arbetstagaren värderar sin arbetskraft utifrån sitt näst bästa alternativ. Ex betalar en annan arbetsgivare mer för min arbetskraft eller ska jag leva på försörjningsstöd.

Det uppstår en vinst-vinst-situation även på arbetsmarknaden och full sysselsättning uppstår. Av naturliga skäl kommer lönen att sättas i förhållande till arbetstagarens produktivitet.

 
At 07 april, 2013 14:01, Blogger Per-Olof said...

"Den ursprungliga mesesteorin är inte helt felaktig det är den moderna tolkningen som exempelvis cervenka gör som är helt galen.
Han tror att man kan öka lönerna utan att samtidigt öka penningmängden, vilket är en omöjlighet."

- Detta är riktigt.

Lönerna är företagens kostnader och tyvärr inte fullt ut deras försäljningsintäkter. Ingen kan producera om kostnaderna överstiger intäkterna.

 
At 07 april, 2013 14:08, Blogger Per-Olof said...

"Det finns en kvot mellan penningmängden och medeltimlönen som inte finns med i dagens nationalekonomiska modeller."

- På 1800-talet fanns teorin om lönefonden. Den genomsnittliga lönen hamnar på en viss nivå om full sysselsättning ska uppnås.

Teorin är inte felaktig. Men är svår att använda rent matematiskt eftersom olika faktorer hela tiden ändrar sig. Penningmängden är trots allt en faktor (av flera) som bestämmer hur höga försäljningsintäkterna kan bli.

 
At 07 april, 2013 14:44, Anonymous Anonym said...

per-olof
"Penningmängden är trots allt en faktor (av flera) som bestämmer hur höga försäljningsintäkterna kan bli. "
Där stämmer det inte helt, konkurrensen bestämmer vinsten på varan, mer pengar kan efterfråga fler varor till samma pris.

Med fri lönebildning så är det meningslöst att öka penningmängden för löntagarna får då igenom sina orealistiska lönekrav.
Kvoten p/m förändras inte.

med reglerad lönebildning så kan penningmängden öka lite, en gång räcker det ökar kvoten permanent.
ekvis

 
At 07 april, 2013 15:05, Anonymous Anonym said...

Per-olof
Titta på Merkel hon har samma felaktiga teorier som cervenka har.
Penningmängden får inte öka men lönerna får öka.

Ökar lönerna med 4% så måste penningmängden minst öka med 4% annars så går det inte matematiskt ihop.
2% penningökning då krymper kvoten och ekonomin dör.

Frys alla centrala löneavtal och gör någon form av QE då ökar kvoten och ekonomin får fart.
ekvis

 
At 10 april, 2013 10:00, Blogger Per-Olof said...

"Med fri lönebildning så är det meningslöst att öka penningmängden för löntagarna får då igenom sina orealistiska lönekrav."

- Om arbetsgivaren och individen (arbetstagaren) förhandlar om lönen, måste vi förutsätta att individen har ett intresse av att lönen sätts på den nivå där där individen kan bli anställd (om vi bortser ifrån att A-kassa och försörjningsstöd i en del fall kan ge högre inkomst).

Detta skulle inte leda till att de totala löneutbetalningarna i ekonomin skulle minska. Fler skulle få arbete.

Men de högproduktiva skulle få högre löner, och de lågproduktiva skulle få ett arbete men till en lägre lön än dagens kollektivavtal.

Om penningmängden är stabil, allt annat lika (inga andra faktorer förändrar sig), skulle den genomsnittliga lönen sjunka men fler skulle få ett arbete. Om vi antar att en ökad sysselsättning leder till att produktionen stiger, kommer konsumentpriserna att sjunka och reallönerna att stiga.

OBS! Denna situation leder till att de NOMINELLA VINSTERNA sjunker för näringslivet. Men denna situation leder i stället till att de REALA VINSTERNA stiger (inflationsrensade vinster).

Framförallt, och vad som är viktigast för näringslivet och dess ägare, är att REAL AVKASTNING PÅ INVESTERAT KAPITAL stiger.

OBS! En inflationsekonomi som dagens innebär att PRISERNA PÅ INVESTERINGSKAPITAL stiger, vilket leder till att avkastningen på framtida ersättnings- och nyinvesteringar blir lägre och mindre lönsamma. Om däremot priserna på investeringskapital sjunker KOMMER AVKASTNINGEN ATT STIGA.

Fördelen med att priserna sjunker i ekonomin, är att FÖRETAGENS REALA VINSTÖKNINGAR enbart beror på att verksamheten blir mer produktiv. Om penningmängden tillåts att öka kommer företagen att få "gratisvinster" som inte beror på att företagen investerar och gör produktionen effektivare. Detta leder till att investeringarna sjunker i ekonomin.

 
At 10 april, 2013 12:54, Anonymous Anonym said...

Per-olof
Ökar lönerna för mycket och penningänden inte följer med upp så inträffar den matematiska omöjligheten.

Titta i statistiken kvoten jag nämnde minskar därför har vi en kris

 
At 11 april, 2013 13:57, Anonymous Anonym said...

Per Olof,

Varför diskuterar du med troll-ekvis? Du kan skriva en oändlig mängd inlägg och du kommer ändå bara få svar av typen:

"meses var dum, gör en QE och frys lönerna annars inträffar matematisk omöjlighet. det förstår inte meses-anhängarna".

Du verkar vara en vettig person. Det gör ont att se dig slösa bort din tid.

 
At 11 april, 2013 15:21, Anonymous Anonym said...

Anonum 13:57
"frys lönerna annars inträffar matematisk omöjlighet"
per-olof förstod den matematiska omöjligheten, meses grundteori bygger på att lönerna inte kan öka som dom gör idag, och då behöver penningmängden inte öka så mycket.

Det är omöjligt att i längden öka lönerna mer än penningmängden i procent, den som har en annan åsikt måste läsa på i mattelagarna.

Troll, där har du cervenka som tror att lönerna kan öka med oförändrad penningmängd. snacka om troll på nätet.

ekvis

 
At 12 april, 2013 19:14, Blogger Danne Nordling said...

Den viktiga frågan är hur efterfrågestimulanser enligt Magdalena À ska finansieras. Och hur ska hon sänka Nairu? Dessutom borde hon bedöma hur mycket ökad export naturligt och med främjande åtgärder kan bidra till fler jobb.
/DNg

 
At 12 april, 2013 22:02, Anonymous Anonym said...

Danne
Magdalena kan stimulera ekonomin med någon form av QE, det ger pengar in till statsbudgeten.
Finansieringen är inget problem.

QE går bra att göra i depressioner med deflation.
När bankerna drar in krediterna credit crunch då måste man göra QE

Man måste bara motverka NAIRU och det är svårt när man är löntagarnas parti.
NAIRU kan lätt sänkas halvera akassan och socialbidragen så sjunker NAIRU.
Det svåra är bara att sänka NAIRU utan att försämra för arbetstagarna.

Varför är det så svårt att se vad QE och lönestopp skulle göra med ekonomin?

Vi är på väg att upprepa 30 talsdepressionen.
Danne du har skrivit en del om att stimulera ekonomin förut, nu är du du märkligt tyst om det, hur kommer det sig?

ekvis

 
At 13 april, 2013 00:53, Blogger Danne Nordling said...

ekvis, vi måste skilja mellan praktisk politik och teoretisk nationalekonomi. I Sverige skulle Magdalena aldrig kunna göra någon QE eftersom både Löfven och Borg bedyrar att alla åtgärder ska vara finansierade.

Sverige lider nu av tre problem som alla ger hög arbetslöshet:

1 Exporten går sämre
2 Sparandet går upp och investeringarna går ner eftersom allmänheten och företagen blir pessimistiska både därför att exporten går dåligt och för att eurozonen går dåligt
3 Den strukturella arbetslösheten är hög och verkar öka

En viss stimulanspolitik kan vara motiverad för att kompensera temporärt för problem nr 2. Räntan kan sänkas och/eller skattesänkningar och andra expansiva åtgärder (för tex bostadsbyggandet) kan vidtas. Riksbanken eller EO Svensson har dock inte preciserat hur många jobb detta handlar om på kortare sikt.

Mera långsiktigt sett är det problem 3 som är det svåra. Problem 1 går över, men regeringen borde ange hur många jobb det handlar om - eurokrisen är inte Borgs fel.

Du har rätt i att det är svårt att sänka Nairu utan att försämra för löntagarna. Men QE kan helt klart inte sänka Nairu. Det som är möjligt är kanske att finansiera AMP-åtgärder med "lån" i Riksbanken. Det går dock inte av politisk-praktiska skäl.
/DNg

 
At 13 april, 2013 03:28, Anonymous Anonym said...

Danne
" vi måste skilja mellan praktisk politik och teoretisk nationalekonomi."
När den praktiska politiken är felaktig så måste den ändras.
QE är inte en kostnad, hur mycket våra politiker kan om nationalekonomi har jag funderat på flera gånger.


I den nationalekonomiska teoriboken har man inte tänkt på att man kan öka penningmängden och stoppa dom orealistiska löneökningarna.

Den fria lönebildningen gör att all ökning av M direkt via NAIRU ökar lönerna lika mycket som M ökade det gör att vi aldrig kan nå hög sysselsättning.

Ta en åsna och ett metspö med en morot i spötoppen bind fast metspöt på åsnan så har du den fria lönebildningen vansinne.

Stimulanser av ekonomin misslyckas lätt när en fri lönebildning kan förstöra stimulansen med orealistiska löneökningar.

Teoretikerna i nationalekonomi har låst fast sig vid att fri lönebildning är bra och byggt modellerna runt den felaktiga lönebildningen.

Enda sättet att lösa krisen är att stoppa dom orealistiska löneökningarna och öka M lite.
ekvis

 

Skicka en kommentar

<< Home