Euron ledde till svårigheter även för Finland
Lönerna har ökat för mycket i Finland. Exporten går knackigt. Jämfört med Sverige är situationen så dålig med euron att man diskuterar lönesänkningar.
Det går inte bra för Finland. Industriproduktionen minskade i februari med 4 procent vilket är mycket dåligt jämfört med andra länder. Sannolikt beror detta till stor del på att den finska exporten går dåligt. Jämfört med Sveriges export ser vi att något hände i samband med finanskrisen:
 |
| Finsk export började sacka efter vid finanskrisen |
 |
| BNP i Sverige (heldragen) har ökat mera än i OECD efter finanskrisen medan Finland gått sämre |
Den dåliga exporten har också medfört att bytesbalansen i Finland börjat visa underskott. Tidigare hade Finland ett ansenligt överskott. Det började minska redan 2002:
 |
| Finlands överskott i utrikeshandeln började minska när euron infördes |
Den dåliga utvecklingen av bytesbalansen i Finland är inte något ödesbestämt. Sverige, som har en liknande näringsstruktur, lyckades tvärtom öka sitt överskott samtidigt som Finlands började minska. Skillnaden mellan ländernas utveckling kan förklaras med skillnaden i valutaregim. När Finland införde euron började det gå sämre jämfört med Sverige. Det var inte bara länder i södra Europa som började importera mera och exportera mindre när de gick med i euro-samarbetet.
I en specialundersökning utförd av Konjunkturinstitutet i decemberrapporten (pdf) har man tittat närmare på hur konkurrenskraften i den finska resp svenska exportsektorn har utvecklats. Här tar man hänsyn till arbetskostnaderna, produktiviteten och valutakurserna. Dessutom har KI separerat den elektriska och optiska industrin för att bl a eliminera inflytandet från Nokia. Förbättrad konkurrenskraft illustreras av en fallande kurva nedan:
Den oförmånliga kostnadsutvecklingen i Finland under första hälften av 00-talet medförde att Nokia gjorde stora utlokaliseringar till lågkostnadsländer. Dessutom kunde företaget inte hänga med i den teknologiska utvecklingen av 'smartphones'. Min hypotes är att Nokia också drabbades på ett avgörande sätt av den oförmånliga kostnadsutveckling som euron medförde.
 |
| Sauli Niinistö, president |
Att införa euron har fått oanade konsekvenser även för välskötta länder. Med euron hade Sverige sannolikt också fått diskutera lönesänkningar i den just nu pågående avtalsrörelsen. Istället kommer signaler om att vinsterna är för höga (blart 16/2-13). Sverige skulle knappast kunna klara att genomföra långsiktiga lönesänkningar. Frågan är om Finland kan det.
Lönesänkningar ger problem, SvD Näringsliv 18/9-15
Läs även andra bloggares åsikter om lönesänkning, euron, Finland, konkurrenskraft, avtalsrörelsen, Niinistö, nationalekonomi, löner, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 01:32
5 comments
5 Comments:
Euro-samarbetet i sin renaste form är utmärkt.
Det är ren och rå produktivitet som belönas. Tyskland vinner, Finland sackar och alla medelhavsländer få välförtjänt spö!
Hårt och smart arbete lönar sig.
Bra och rättvist.
Det är ren och rå produktivitet som belönas. Så är det.
Huvudproblemet är för höga skatter, regleringar, för höga löneökningar och ett för lågt sparande. Genom devalveringar kan ett land på kort sikt dölja dessa problem.
Men på lång sikt är det förödande att devalvera. Detta leder till sänkta reallöner och till ett näringsliv som inte behöver öka sin produktivitet.
Devalveringar leder till att politikerna i stället kan höja skatterna och att de kan införa kostsamma regleringar eftersom ingen märker de negativa konsekvenser detta medför.
Devalveringar leder till att importpriserna ökar, både för varor som industrin importerar och för importerade konsumentvaror.
Lösningen är att sänka kostnaderna inom landet. Sänka löner, skatter och att ta bort regleringar. Samt att stimulera sparandet och därmed investeringarna.
Problemet är Keynes teorier som påstår att lönerna är företagens efterfrågan. Men lönerna kan inte driva ekonomin eftersom lönerna är företagens kostnader. Näringslivet som helhet kan aldrig göra vinster på att betala ut löner.
Näringslivets vinster kommer i stället i stor utsträckning ifrån när företagen köper in ifrån andra företag. Exempelvis om ett svenskt företag köper in maskiner ifrån ett annat svenskt företag, kommer hela försäljningssumman att bokföras som en intäkt hos säljaren. Men det köpande företaget kommer inte att ta upp hela summan som en kostnad.
Det är således inte efterfrågan (intäkterna) som driver en ekonomi, utan det är vinsterna som driver en ekonomi. Vinster uppkommer huvudsakligen vid investeringar och när företagen ökar sin produktivitet. Denna faktor kan man inte på längre sikt ersätta med att låta penningmängden öka.
Nu är väl Finland ett dåligt exempel att använda eftersom landets ekonomi var så beroende av ett enda företag, Nokia, som 2007 stod för en femtedel av exporten och en tredjedel av FoU och bolagsskatteintäkterna, men som sedan genomlidit en kraftig nedgång ej relaterad till euron, utan snarare till att Samsung och IPhone erbjudit alternativ till Nokias mobiler som konsumenterna gillat bättre.
Felet med euron är bl a att växelkursen är fast när det visar sig att ett land successivt försämrat sin konkurrenskraft och är i behov av snabba krisåtgärder.
Den teoretiska tanken är så fin: enbart utvecklingen av produktiviteten ska avgöra välståndsutvecklingen. Det kräver dock att lönerörelsen varje år lever efter detta. Så är det ofta inte i verkligheten. Då måste det finnas en mekanism som förhindrar ren katastrof på ett realistiskt sätt.
Vad vi ser i Finland är dålig produktivitet och dålig export efter finanskrisen - även om vi räknar bort elektrisk industri. Detta borde ha kompenserats med omedelbara lönesänkningar. Men det tycks inte vara realistiskt.
Vad gäller Nokia kan det mycket väl vara så att utflyttningen från Finland genom för höga kostnader tog så mycket kraft att man inte kunde hänga med Samsung och Apple i teknikutvecklingen.
Euron har i varje fall en problemskapande effekt när det gäller för Finland att återhämta sig efter finanskrisen. Det verkar också som att euron gav upphov till en del av problemen när man betraktar bytesbalansen.
/DNg
Det är länge sedan tillgång och efterfrågan hade någon avgörande betydelse i ekonomiskt hänseende. 30-talet är nog en god gissning. Central styrning av löner och ett hårtskattetryck med omfördelning till utvalda sektorer gör att mekanismerna sätts ur spel. Med minst 70 % i skatt så är alltså minst 70 % av det egna inflytandet satt ur spel eftersom skatten kan användas till subventioner av olika slag. Jordbruket till exempel, får betala höga skatter, har större krav än i andra länder och skall ändå konkurrera med pris. Det är en absurd situation som inte kan beskrivas som annat än dåraktig. Man skänker bort sin konkurrenskraft. Man ger bort produktionsfördelar i form av jordbruksstöd, utan att få något tillbaka.
Skicka en kommentar
<< Home