Vilsna socialdemokrater vill höja skatterna

Borde skattekvoten vara 56 procent av BNP istället för 44? Skatterna borde höjas för att finansiera mera välfärd. Det var ABF-debattörernas budskap till den socialdemokratiska partikongressen i april.

På torsdagskvällen 21/3 hade ABF i Stockholm ett möte med rubriken Vad kongressen borde besluta om. Den går av stapeln första veckan i april. Idag har tidskriften Fokus en lång analys av vad partiledaren Stefan Löfven (S) kan och borde satsa på inför valet 2014. Båda företeelserna visar hur vilsna Socialdemokraterna verkar vara inför den framtida politiken.

ABF-mötet inleddes med en exposé av Joakim Palme, professor i statsvetenskap i Uppsala och tidigare chef för Institutet för framtidsstudier. Den var allmänt hållen och berörde behovet av konjunkturekonomiska åtgärder, regionalpolitik och att stärka den framtida skattebasen genom offentliga investeringar också i humankapital. Det med regeringen gemensamma syftet är att stärka sammanhållningen i samhället. Jämfört med södra Europa har Sverige dock begränsade problem. Några konkreta råd, utöver att överskottsmålet i budgeten borde avskaffas, gav Palme inte.

Joakim Palme

Därefter gjordes kortare inlägg av Emma Almgren (redaktionen f Tiden), Martin Klepke (pol red f Arbetet, tid LO-tidningen) och Daniel Suhonen (chef tankesmedjan Katalys och kongressombud). Samtalsledare var Carl Tham.

Klepke argumenterade för att "vi har råd med mera välfärd" och ett konkret förslag var en utbyggd tandvårdsförsäkring som skulle kosta uppemot 20 mdr kr. För detta krävs högre skatter men med långsiktig ekonomisk tillväxt är det möjligt att både ta ut högre skatt och öka den privata konsumtionen. Detta försökte han illustrera med en kortlek. Han fick dock visst mothugg från Palme som åberopade den tendens till fördyring av tjänsteproduktionen som i andra sammanhang går under beteckningen Baumols lag (vk-04).

Dessvärre hade nog Palme fel och Klepke rätt.  I år är skattekvoten 44 procent av en BNP på 3,7 bnr kr. I slutet av 1980-talet, som Klepke ville jämföra med, var skattetrycket 56 procent. Skillnaden blir i dag ca 440 mdr kr. Så mycket mera pengar hade den offentliga sektorn disponerat över om skattetrycket inte hade sänkts under snart 25 år. Om alla dessa pengar gått till lönekostnader i offentlig verksamhet skulle ca 40 procent fler kunnat anställas. Är det vad Klepke tänker sig?

Naturligtvis är Klepkes sifferexercis helt teoretisk. Det skulle inte i verkligheten vara möjligt att höja skatterna med över 10 procent av BNP. Men det illustrerar i vilka riktningar drömmarna inom socialdemokratin går. Tyvärr var det ingen som konkretiserade vilka skatter som man ville höja i närtid. Om pengarna ska gå till offentlig välfärd är det kommunalskatterna som måste höjas. Det är något som ligger i luften i Stockholms läns landsting genom att Filippa Reinfeldt (M) inte kan hantera de konsekvenser som en fyrkantig effektiviseringspolitik tenderar att medföra i sjukvården och för BB-verksamheten.

Daniel Suhonen

Suhonen var också inne på reformer som kräver höjda skatter. Detta budskap framförde han tidigare på ett seminarium med ABF och Tvärdrag i februari 2011 (bart). Han nämnde äldre- och barnomsorgen. Om även den resursmässigt gynnade skolan skulle få mer skattepengar förblev oklart. Partiledningen verkade vara kvar i 90-talets värld. På kongressen skulle han argumentera mot vinster i välfärden. Men han trodde ändå att det skulle bli en kompromiss.

Analysen i Fokus utgår också från motsättningen mellan föreställningen att "allt är möjligt med politik" och den aktuella passiviteten hos partiledningen. I EMU-kampanjen 2003 argumenterade Löfven för att Sverige skulle kunna låta statsbudgeten gå med 3 procents underskott. Idag är det ett överskottsmål på 1 procent som gäller (vilket alla mötesdeltagarna ville avskaffa). Varken vård, skola och omsorg är något som Löfven kommer att satsa på enligt Fokus. Inte heller trygghetssystemen eller miljö, rättsväsende och jämställdhet vinner ett val enligt S-strategerna. Det är bara jobb och utbildning som kvarstår som valfrågor.

Mötesdeltagarna såg jobbfrågan som keynesiansk. Genom att överge de ekonomiska restriktionerna skulle offentliga investeringar kunna lånefinansieras och skapa jobb. Att det mesta av arbetslösheten består av lågproduktiva personer som inte skulle få jobb vid en allmän expansion antyddes inte ens. Löfven har ändå en formell lösning i form av tvångsutbildning, som dessutom tydligen skulle ge jobb utan mer expansiv ekonomisk politik.

Bilden av en socialdemokrati utan initierade tänkare som kan formulera en konsistent oppositionspolitik börjar bli alltmer tydlig. Om man inte skyler över denna brist med yviga ideologiska haranger, som Håkan Juholt var duktig på, kvarstår enbart en vilsen opposition som å ena sidan framstår som teknokratisk och rigid (ledningen) och å andra sidan som verklighetsfrämmande, inkompetent och förvirrad (intresserade debattörer).

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, Löfven, s-kongressen, skatter, skattetryck, offentlig sektor, välfärd, ABF, nya jobb, ekonomi, politik på intressant.se