onsdag, april 17, 2013

Sverige kunde haft lägre arbetslöshet än Österrike redan idag

Om regeringen inte bedrivit en så framgångsrik politik mot utanförskapet (-230 000 pers) och en liberal flyktingpolitik skulle arbetslösheten idag kunnat ligga under 4,8 procent som i Österrike.

Sverige har för hög arbetslöshet (8,2 %) och skulle med Socialdemokraternas politik kunna sänkas till  Österrikes nivå (4,8 %) till år 2020, hävdar Magdalena Andersson (S) - alltså med minst 3,4 procentenheter. Dessutom hävdar många att arbetslösheten stigit sedan alliansregeringen kom till makten 2006. Även detta hävdas vara ett misslyckande trots att finanskrisen och eurokrisen kommit emellan. Situationen idag (enl SvD 16/4) framgår nedan:



Om vi jämför arbetslöshetens nivå i procent för 2006 med dagens nivå är skillnaden dock inte så stor. Socialdemokraternas sista år vid makten hade en arbetslöshet på 7,1 procent i genomsnitt över året (16-64 år). Är det riktigt att skuldbelägga regeringen för detta? Orsaken till att arbetslösheten är högre idag är, förutom de ekonomiska kriserna i utlandet, paradoxalt nog regeringens politik för att öka arbetsutbudet.

Regeringen har lyckats minska antalet sjukskrivna och förtidspensionerade med 230 000 personer (helårsekvivalenter) mellan 2006 och 2013. Antalet uppgick 2006 till 630 000 personer enligt KI (tabell-06). För 2013 anger KI antalet till 400 000 (tab-13). Men eftersom den internationella utvecklingen har minskat tillväxten av nya jobb har inte detta ökande arbetsutbud lett till ny sysselsättning. Istället ökar arbetslösheten - i synnerhet som personerna står långt ifrån arbetsmarknaden.

230 000 personer som inte längre registreras som sjuka eller förtidspensionerade motsvarar 4,6 procent av arbetskraften (5024' pers). Om regeringen hade gått in för samma politik som Göran Persson (S) bedrev skulle dessa personer i hög utsträckning inte registrerats i arbetskraften och inte belastat arbetslöshetssiffrorna. Politiken mot utanförskapet har alltså bidragit till att Sverige har högre arbetslöshet än Österrike.

Utöver detta har sannolikt migrationen bidragit till högre arbetslöshet. Statistiken på detta område är svåråtkomlig. Frågan är dessutom infekterad. När Fredrik Reinfeldt (M) antydde att utrikesfödda stod för en stor del av arbetslöshetsökningen och att inrikesfödda hade ganska låg arbetslöshet blev han brännmärkt i debatten Det berodde mycket på att statsministern hade den dåliga smaken att kalla inrikesfödda för "etniska svenskar". Detta omdöme gav associationer till att alla som inte är "etniska svenskar" automatiskt skulle vara svåranställda och arbetslöshetsbenägna (blart maj-12).

Numera redovisar SCB i AKU hur hög arbetslösheten bland utlandsfödda är. För 4:e kvartalet 2012 (pdf) var arbetslösheten 15,5 procent. För inrikesfödda var arbetslösheten 5,6 procent. Den utrikesfödda arbetskraften uppgår till 860 000 personer (ca 17 procent av totalen). Om arbetslösheten var densamma i båda grupperna skulle 85 000 färre vara arbetslösa - dvs den totala arbetslösheten skulle varit  1,7 procentenheter lägre.

En mera realistisk fråga är hur mycket de senaste årens immigration bidragit till det ökade arbetsutbudet. Detta vet vi ingenting om utifrån AKU (på nätet). Däremot redovisar SCB ett diagram om migrationen 1940-2011 som utvisar att invandringen ökat med ca 70 procent under alliansregeringens tid.


Hur mycket denna ökning bidragit till arbetslösheten är svårt att bedöma. En övre gräns är naturligtvis de 2,6 procent arbetslöshet som de utlandsfödda totalt står för idag. Eftersom de utlandsfödda vid mitten av 00-talet knappast hade avsevärt lägre arbetslöshet än vad de inrikesfödda har idag (5,6 %) skulle detta tal kunna vara det "golv" som en överslagskalkyl borde utgå ifrån. Då skulle de utrikesfödda svarat för knappt 1 procentenhet. Det förefaller vara en orealistiskt låg nivå för de utrikesföddas bidrag till arbetslösheten 2005-06, som ju totalt ändå låg en bit över 7 procent. Kanske kan SCB redovisa någon bättre siffra? För närvarande kan vi knappast bedöma att den ökade invandringen bidragit med mera än omkring 1 procentenhet av den ökade arbetslösheten under de senaste sju åren. Detta verkar ändå vara en allvarligt hög siffra eftersom immigrationen (netto) i så fall svarat för nästan hela uppgången av den totala arbetslösheten.

Slutsatsen blir att kritiken mot att den svenska arbetslösheten nästan är dubbelt så hög som i Österrike samtidigt blir en kritik mot regeringens liberala flyktingpolitik. Det borde inte få vara en framgångsrik strategi. Men eftersom opinionen snarast verkar tro att Sverige har en mycket restriktiv invandringspolitik kan kritikerna av arbetslösheten än så länge klara sig. Skulle Sverige ha bedrivit en sådan politik samtidigt som man fortsatt förtidspensioneringarna av Göran Perssons märke skulle arbetslösheten i Sverige sannolikt varit lägre än i Österrike.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

6 Comments:

At 18 april, 2013 08:14, Anonymous Anonym said...

Sysselsättningsgraden är väl en bättre indikation på ett lands förmåga att ge arbete.
Om fler vill ha arbete så är det en möjlighet inte ett bekymmer.
Men Reinfeldt har ju fastslagit att arbetslöshet inte är ett bekymmer för vissa utvalda Svenskar.

 
At 18 april, 2013 15:31, Blogger Danne Nordling said...

Visst är sysselsättningen ett mått med större validitet. Men sossarna vill göra antiborgerlig propaganda och väljer då arbetslösheten som genast jämförs med Österrikes situation.

Trots att Österrike har lägst arbetslöshet i EU15 har Sverige en sysselsättningsgrad på 79,2 procent mot 75,5 för Österrike (20-64 år, DN 6/4).

Men även validiteten för sysselsättningsgraden är problematisk. För 15-24 år är den 54,8% i Ö och bara 38% i Sv. Det beror troligtvis på helt olika organisering av utbildningen i de två länderna och inte på svensk oförmåga att ge jobb åt ungdomar.

Inte ens arbetslösheten behöver ge en rättvisande bild. I Sverige vill gymnasieelever och studenter arbeta extra och registreras också som arbetslösa. I Österrike har man lärlingssystem.

Ser sossarna verkligen saken på det här sättet?: "Om fler vill ha arbete så är det en möjlighet inte ett bekymmer".

Varför talar man istället om en misslyckad politik, katastrof och massarbetslöshet? Man manar fram en bild av att regeringen genom klantig stabiliseringspolitik drivit fram nedlagda jobb - inte av att fler som tidigare inte arbetat nu vill ha jobb (både sjukskrivna och invandrare).

Det första steget i en jobblinje är att fler måste söka jobb. Om man kritiserar detta ökar trycket att omklassificera de arbetslösa så att siffran sjunker genom kosmetiska åtgärder.
/DNg

 
At 18 april, 2013 16:28, Anonymous Anonym said...

Arbetslös är en stämpel som ingen vill ha. Därför har regeringens politik fått många att bli bittra när de fått ny identitet när de stämplats om från sjuk till arbetslös.
Vad vi skulle vara förtjänta av är ett överskott av arbete där lönerna inte reglerades av facken.

 
At 18 april, 2013 17:11, Anonymous Anonym said...

Sossarna och moderaterna är gemensamt skyldiga till en del av arbetslösheten.
Riksbanksmötet var intressant dom sa att räntan kunde varit lägre om avdragsrätten begränsades, fler hadde haft ett jobb.

Avdragsrätten är politiskt känslig så fega politiker vågar inte göra vad som behövs.

Åtminstone kunde man begränsa avdraget i krisen, staten skulle fått in pengar och netto så är det samma sak som en högre ränta för husägaren.
Temporär fastighetsskatt kan även användas, det viktiga är att priserna inte stiger pga låg ränta.
För företagen är den låga räntan bara bra.
ekvis

 
At 18 april, 2013 22:28, Blogger Per-Olof said...

Ett lärlingssystem kräver att lärlingslönen sätts på den nivå där lärlingar efterfrågas av arbetsgivarna. Dagens kollektivavtal förhindrar att ett lärlingssystem kan uppkomma. Det skulle vara politiskt mycket besvärligt om "låga" lärlingslöner skulle sänka arbetslösheten.

 
At 19 april, 2013 08:48, Anonymous Anonym said...

NCC fixar detta(lägre lärlingslöner) genom att kalla dem för elever.

 

Skicka en kommentar

<< Home