Feminism kräver kanske planhushållning?

Nu vill feministerna att män och kvinnor ska ha lika löner. En kvinnlig VD saka ha lika hög lön som en undersköterska, liksom en manlig VD. Vissa vill rentav att VD:n ska ha lägre lön än barnskötaren. Men feministerna talar inte om att man i så fall måste införa socialistisk planekonomi.

Det finns vissa paralleller mellan feministisk argumentation och socialistisk. Båda ideologierna bygger på  en uppfattning om hur verkligheten egentligen ser ut och fungerar. Socialisterna ansåg att kapitalisterna sög ut arbetarna så att de fick det sämre. Feministerna ser "patriarkatet" som upphovet till mycket ont - t ex i form av diskriminering av kvinnor. Män och kapitalister är generellt sett onda även om det kan förekomma undantag. De är egentligen offer för ett motbjudande system som måste rivas ned.

Inför den internationella kvinnodagen 8 mars lät DN Kultur sex skribenter "sätta ner foten i feminismens viktigaste sakfrågor". Här framkommer att feminismen har en hel del gemensamt med socialismen. Både Nina Björk (f-67) och Kajsa Ekis Ekman (f-80) argumenterade på ett sätt som förutsätter planhushållning.

Nina Björk är kritisk till att feminismen tenderar att låta sitt mera utopiska arv gå förlorat (DN Kultur). Man tycks föreställa sig att uppenbart stora skillnader mellan grupper ändå är rättvist "eftersom den enskilda individen kan arbeta sig uppåt". Feminismen accepterar idag enligt Björk denna berättelse om "rättvisa hierarkier" och arbetar därför i huvudsak mot uppenbar könsdiskriminering, till exempel olika lön för lika arbete. Men Björk kräver en mycket mera långtgående inkomstutjämning och skriver:

"Är det till exempel feministiskt att anse att en kvinnlig vd bör tjäna lika mycket som en manlig vd, men 20 gånger mer än en kvinnlig undersköterska? Är det feministiskt att tycka att en vårdande uppgift är lika viktig som en vinstskapande och att vd:n och undersköterskan därför bör ha lika mycket betalt?"

Att en VD och en undersköterska ska ha lika mycket betalt kräver ett helt annat samhällssystem. Detta nämner Björk inte men i andra sammanhang har hon umgåtts med tankar på ett helt annat samhällssystem. En som vill gå ännu längre är DN-medarbetaren Kajsa Ekis Ekman (DN Kultur). Hon vill uppvärdera de traditionellt kvinnodominerade arbetsuppgifterna och skriver under rubriken "Krav på lika lön räcker inte":

"Men kärnfrågan är trots allt vilka uppgifter som värderas högst. Och här är det så att de arbeten som är av fundamental betydelse för att ett samhälle ska kunna fungera – ta hand om barn, sjuka, gamla, dela ut post – är de som betalas sämst. I privat som i offentlig sektor. Mellan en dataspelsutvecklare och en barnskötare skiljer det 20.000 i månadslön. Men om ingen tar hand om dataspelsutvecklarens barn, om ingen städar hans kontor, om ingen vårdar hans mamma – kan han inte gå till jobbet. Visst skapar han värde och tillväxt, men, som Katrine Kielos har skrivit, så kräver det att mängder av kvinnor och arbetare redan krattat vägen. Varför vänder vi inte på allt? Och belönar de viktiga jobben bäst? 40.000 i månaden till barnskötaren, 20.000 till dataspelsutvecklaren, säger jag."

Om man ska kunna reglera enskilda yrkens lönenivåer på detta sätt kräv en omfattande tvångslagstiftning. Den till viss del fria arbetsmarknaden måste avskaffas. Vem vill driva företag under dessa förhållanden? Det enda praktiskt möjliga är att staten tar över företagen och låter de lågavlönade tjänstemännen sköta ledningen. Problemet är att yrken som "undersköterska, städare, barnsköterska, restaurangbiträde" kommer att bli omåttligt attraktiva när lönerna där ska fördubblas. Företagsledare, läkare, dataspecialister, försäljningschefer och andra kvalificerade yrkeskategorier ska tydligen bara ha 20 000 kr i månadslön och därför kräva att statens politiska tjänstemän beordrar lämpliga personer att utföra dem. Det krävs planhushållning, vilket Ekman förtiger.

Feminismen kan rimligtvis inte längre uppfattas som en seriös rörelse när prominenta företrädare framför så extrema och orealistiska förslag som antingen är fullständigt ogenomtänkta eller också medvetet förljugna. Nu borde kritiska journalister och kommentatorer kräva rättelser eller klargöranden.

Att feminismen också kanske har fel i sin verklighetsbeskrivning framgick två dagar senare när organisationen Företagarna publicerade resultaten av en undersökning av lönsamheten för företag med kvinnliga respektive manliga företagsledare. Organisationens VD Elisabeth Thand Ringqvist skrev på DN-debatt 9/4:

"Företag med kvinnlig vd har 12–17 procent lägre vinstmarginal än företag med manlig vd. Konkret innebär det att företag som leds av kvinnor i genomsnitt har 7,0 procent vinstmarginal medan företag som leds av män i genomsnitt har 8,4 procent."

 Om inte annat visar detta att män och kvinnor inte är helt lika inom affärslivet där "patriarkatet" har svårare att diskriminera kvinnorna. Tyvärr har undersökningen inte gjorts för enbart stora företag som står i centrum för debatten om feministisk tvångslagstiftning av andelen kvinnor i börsföretagens styrelser. Nu kan metodologin kritiseras vilket en norsk professor i finansiell ekonomi gör i ett inlägg på DNs webbsida. Vi får väl se om det kommer fram nya aspekter.

Det viktiga är emellertid att vi inte i onödan tar ens små steg i riktning mot planhushållning. Ingen vet var det slutar annars.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, planhushållning, patriarkatet, kapitalister, socialism, löneskillnader, utjämning, ekonomi, politik på intressant.se