Mårten Palme likviderar jobbfrågan i valrörelsen

Det blev inget paradprogram för nya jobb av Socialdemokraternas forskningskommission. Istället visar man att sysselsättningsgraden nu är lika hög som under förra S-regeringens sista år. Och man dristar sig att ta fram diagram som visar att den ökade arbetslösheten beror på de utlandsfödda.

Idag 5/3-14 lade professor Mårten Palme fram slutrapporten om arbetslösheten från Socialdemokraternas forskningskommission. Den är framtagen med hjälp av Bertil Holmlund, Eva Mörk och Robert Östling. I en debattartikel i DN presenteras rapporten kort under rubriken "Gör det billigare för företag att anställa personal". Ingressen lyder:

"För att minska arbetslösheten måste arbetskraften rustas och företagens vilja att anställa öka. Vi föreslår bland annat ett nytt kunskapslyft, höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen och differentierad arbetsgivaravgift, skriver nationalekonomerna i S forskningskommission."

Förslagen har till största delen redan sågats av Mikael Damberg enligt SR P1. Det gäller t ex höjd fastighetsskatt, uppluckrad hyresreglering och höjda arbetslöshetsersättningar. Förslagen förefaller ganska begränsade och konventionella och i Studio 1 var det enbart utbildningssatsningarna som  diskuterades. Den viktiga delen av rapporten (pdf) är den bakgrundsanalys som görs med hjälp av ett antal tankeväckande diagram. Av dessa framgår att Socialdemokraternas hittillsvarande ansats om att regeringen klantat sig genom att driva fram "massarbetslöshet" inte stämmer.

Sysselsättningsgraden är nu högre än 2006

Av den översta kurvan framgår att arbetskraftsdeltagandet började öka påtagligt efter 2009. Sysselsättningsgraden sjönk i samband med finanskrisen med början 2008 och arbetslösheten steg brant. Det berodde på utlandet. Ganska snart började sysselsättningen att stiga och låg 2013 högre än under 2006. Men arbetslösheten sjönk inte tillbaka lika mycket, vilket berodde på att arbetskraften ökade genom att fler i aktiv ålder började söka jobb. (Observera att skalan för arbetslösheten förstorar svängningarna jämfört med de två övre kurvorna.)

Andelen arbetslösa som inte studerar har inte ökat sedan 2006

En bidragande orsak till till att arbetsutbudet ökade (som andel av befolkningen) är att studerande började söka arbete. Formellt skulle hela ökningen av arbetslösheten 2006-13 kunna förklaras med denna effekt. I praktiken räknas dock personer i arbetsmarknadsutbildning som studerande och bidrar till arbetslösheten om de söker jobb samtidigt. Palmes rapport nämner också att personer som tidigare skulle ha varit långtidssjukskrivna nu bidrar till arbetslösheten eftersom de har svårt att få jobb. Mer kontroversiellt är att visa nedanstående diagram:

Arbetslösheten bland inrikesfödda har inte ökat 2006-13

Forskningskommissionen analyserar ganska ingående skillnaden mellan utrikesfödda och inrikesfödda. Av diagrammet ovan framgår att arbetslöshetens ökning 2006-13 beror på en negativ utveckling bland utrikesfödda. De inrikesfödda har inte märkbart bidragit till den ökade arbetsförheten mellan -06 och -13. Enligt rapporten har antalet utlandsfödda ökat med ca 240 000 personer i aktiv ålder (16-64 år) medan de inrikesfödda minskade med ca 100 000 personer 2007-13. Det tycks inte vara så att en naturlig befolkningsökning är förklaringen till att sysselsättningen totalt ökade 2006-13 i absoluta tal

Inte heller den större långtidsarbetslösheten (27 veckor eller mer) tycks  i någon större utsträckning bero på ökade svårigheter för de inrikesfödda. Kommissionen visar nedanstående diagram:

Långtidsarbetslösheten för inrikesfödda har sjunkit sedan 2010

Långtidsarbetslösheten är 40 procent bland utrikesfödda men "bara" 25 procent bland inrikesfödda. Den var 2006 ca 22 procent men ca 30 procent bland utrikesfödda. Eftersom antalet utrikesfödda ökat med mer än 240 000 personer är orsaken sannolikt inte att de utlandsfödda haft svårare att komma tillbaka till jobb efter finanskrisen.

Huvudansatsen i rapporten är att det behövs mer utbildning för att fler ska få jobb. Det viktigaste är tydligen att fler ska förmås att få minst gymnasieexamen. Det förefaller bevisas av nedanstående diagram:

Sedan 90-talskrisen har förgymnasial sysselsättningsgrad sjunkit från 84 till 67 %

Kommissionen skriver att ca 20 procent av en årskull inte klarar att skaffa sig gymnasieexamen. Utvärderingen av grundskolereformen 1947-1962 visar vidare att den obligatoriska förlängningen av utbildningstiden ledde till ökade inkomster för barn vars fäder hade kort utbildning. Alltså finns det fog för att tro att ökad obligatorisk utbildning även nu leder till ökad sysselsättningsgrad - från 67 till 87 procent i diagrammet. Mårten Palmes grupp avstår dock från att ha någon uppfattning om hur stor del av detta gap som skulle kunna elimineras med en mera obligatorisk gymnasieutbildning.

I Studio 1 diskuterade Palme och professor Oskar Nordström Skans från UU utbildningsfrågan. Nordström Skans var skeptisk till att problemen kunde lösas så enkelt med mera utbildning. Den försämrade sysselsättningsgraden för lågutbildade skulle kunna bero på något annat än den låga utbildningen menade han med emfas utan att vilja nämna någon konkret orsak.

Är det inte så att begåvningsreserven återigen spökar? Vid utvärderingen av grundskolans implementering var det sannolikt att begåvade barn till fäder med låg utbildning kunde dra stor nytta av ökad utbildning. Men när en god del av begåvningsreserven idag uttömts är det inte lika självklart att ökad utbildning hjälper. Temporärt har de svagpresterande 20 procenten kunnat få de enkla jobben. Men tendensen att dessa ersätts av maskiner eller försvinner genom utflyttning till låglöneländer har medfört att de minskat i antal. Följden har blivit en allt sämre sysselsättningsgrad för de lågpresterande. Att tvinga dem att fullfölja en gymnasieutbildning med avsevärda teoretiska inslag kommer knappast att leda till godkända betyg (enligt dagens krav). Istället kan det bli ett ökat antal frustrerade unga med psykiska problem och utslagning som följd.

Det är istället ökad praktisk utbildning som behövs. Tendensen idag är dock den motsatta. Trots att det finns brist på arbetskraft i många hantverksyrken väljer eleverna (och deras föräldrar) teoretiska utbildningsvägar som ger möjlighet till universitetssaudier. Följden blir studieavbrott och övergång till gruppen NEET som består av personer som varken har jobb, går i utbildning eller i praktik. Palme et al diskuterar lärlingssystemen främst i Tyskland och Österrike men presenterar ingen konkret plan hur Sverige skulle kunna efterlikna dessa länders framgångsrika system.

Mårten Palmes rapport kommer knappast att hjälpa Stefan Löfven att övertyga väljarna att han sitter inne med lösningen av sysselsättningsproblemen. Rapporten har istället gett argument för att problemen inte är regeringens fel. De beror istället på att Sverige drabbats av de internationella finans- och eurokriserna samt på den ökade invandringen och en orealistisk tro att teoretisk utbildning alltid hjälper mot arbetslöshet.

Bloggat: Carl B Hamilton Läs även andra bloggares åsikter om nya jobb, arbetslöshet, Mårten Palme, sysselsättning, utbildning, invandring, arbetsmarknadspolitik, val 2014, ekonomi, politik på intressant.se