Kinberg Batra kan bli statsminister trots att Alliansen inte vinner valet

Med formella omröstningar vid regeringsbildningen 2018 kan Kinberg Batra bli statsminister i en alliansregering i minoritet som kan fällas av SD och S i förening. Med slutna talmansförhandlingar blir detta resultat inte möjligt. Resultatet blir istället en koalition mellan S och M där en tuff Kinberg Batra kan bli statsminister.

Den här analysen behandlar enbart det valutfall 2018 som innebär att Alliansen blir mindre än de rödgröna. Resultaten kan bli olika om regeringsbildningen blir formell enligt grundlagen eller om alla förhandlingar hålls i slutna rum där det slutliga resultatet är överenskommet innan det går till omröstning i riksdagen.

1. Formella omröstningar

Tomas Eneroth, Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, kräver i en debattartikel i SvD 12/9 att Anna Kinberg Batra (M) ger besked om huruvida hon tänker bilda regering 2018 med SD:s aktiva stöd eller inte. Han diskuterar enbart fallet där Alliansen blir mindre än de rödgröna (som idag).

AKB deklarerade i Ekots lördagsintervju före sommaren att hon skulle rösta nej till Stefan Löfven som statsminister även om Alliansen blir mindre. Då uppstår frågan huruvida hon kan, och i så fall hur, hon ska bilda regering. Eneroth vill nu tvinga fram ett besked att AKB inte kan bilda regering med stöd från SD eftersom det fordras att detta stöd blir "aktivt" - SD måste rösta för AKB som statsminister när talmannen ställer frågan. Det skulle betyda ett stöd från ett rasistiskt parti vars företrädare slåss med järnrör, enligt Eneroth. 

Som jag ser det kommer Alliansen och SD att rösta emot Löfven 2018 varvid budet går till AKB. Hon kan då antingen försöka presentera en koalitionsregering med S eller en alliansregering där SD kan rösta för AKB eller lägga ner rösterna. SD kan försöka kräva utfästelser från Alliansen med hotet att lägga ner rösterna i annat fall. Skulle SD göra så går budet tillbaka till Löfven. Inför den tredje omröstningen måste Löfven söka stöd över blockgränsen - annars blir det en upprepning av den första. Han kan då bilda en koalitionsregering med M och ev några ytterligare borgerliga partier.

Det förefaller sannolikt att SD föredrar en Alliansregering i minoritet framför en S-M-regering med majoritet. Med vetskap om detta kan en stursk AKB vara kallsinnig till uppgörelser med SD. Hon kan krydda sin inställning med kritiska uttalanden om SD:s bakgrund för att täppa till munnen på Eneroth och andra med samma ärende. SD blir då motsvarigheten till VPK under sossetiden. AKB blir då statsminister i en alliansregering som teoretiskt kan fällas av SD och S i förening.

Men AKB kanske inte är tillräckligt tuff för att lägga kapson på Eneroth och hans anhang. Det kan uppstå tvivel om hennes avståndstagande mot "samarbete" med SD. I så fall måste vi börja se hennes utspel som ett närmande till Socialdemokraterna. Eneroth förstår det kanske inte, men hans artikel medför att en svag AKB måste samarbeta med Löfven i det fall han skriver om. Då är det lätt hänt att AKB blir statsminister i en koalitionsregering med borgerliga partier tillsammans med Socialdemokraterna. Kan det vara Eneroths målsättning?

2. Slutna talmansöverläggningar

 Blir resultatet annorlunda om man enbart för slutna diskussioner med talmannen (TM)? Jag utgår från att AKB menade allvar med att hon ska rösta nej till Löfven. TM utgår från att Stefan Löfven ska bilda regering och frågar då SD om de kan lägga ner rösterna om Löfven. Svaret blir sannolikt nej. Det tar litet extra tid om SD ställer villkor som Löfven ska avvisa, men resultatet blir att han inte kan bli statsminister i en rödgrön regering.

TM sonderar då med Anna Kinberg Batra. Hon vill bilda en alliansregering. TM frågar Löfven om ev stöd och får svaret att hans block röstar emot AKB. TM frågar SD som ställer krav för att rösta för AKB. Dessa avvisas av AKB. TM konstaterar att en alliansregering är omöjlig.

TM sonderar ånyo med Löfven, nu med en blocköverskridande lösning som mål. En svag AKB går med på en koalition S-M. Det slår ner som en bomb i debatten och AKB anklagas sannolikt för svek - hon skulle ju rösta nej till Löfven. Nu ska hon överta Isabella Lövins roll som vice statsminister. Om AKB kan föreställa sig detta säger hon nej till TM. (Om alliansvännerna sviker måste hon dock säga ja, se nedan.) Det blir extraval.

En tuff AKB kräver istället att själv bli statsminister i en M-S-regering. Kan Löfven acceptera detta? Om inte kan TM försöka med L, C och KD i koalition med S. Sannolikt säger de nej för att inte ätas upp av M. Och C är av fundamentalistiska skäl emot en koalition med S. Resultatet kan bli extraval om inte Löfven accepterar AKB som statsminister.

TM har dock en liten chans kvar. Om M+SD inte har majoritet i riksdagen kan han föreslå en S-MP-regering som har passivt stöd från C, L, KD och V vid omröstningen om Löfven som statsminister (de röstar inte nej utan lägger ned). Ska C, L, och KD tvingas visa var de står utan att AKB blir informerad? Om AKB räknar med detta alternativ kan hon förekomma "sveket" genom att bli vice statsminister i en S-M-regering om Löfven går med på detta. Men Löfven vill nog hellre regera vidare i minoritet där C, L och KD tvingas lägga ner sina röster både i omröstningen om statsminister och den kommande budgeten. Det förutsätter att han vet att de tre restallianspartierna kan förmås att lägga ned sina röster om honom som statsminister.

AKB måste alltså se till att C, L och KD inte sviker Alliansen så att den bryts sönder. Hon kan ta med några av partierna i koalitionen med S om de vill (C vill nog inte). Om hon kan lita på sina alliansvänner kan hon bli statsminister trots att Alliansen inte vinner valet och blir större än de rödgröna. Priset är en koalition med S där kompromisser måste göras.

Som framgår av fall 2 ovan medför en sluten förhandling att det knappast föreslås en Alliansregering i minoritet med aktivt stöd av SD. Eneroth (S) behöver i fall 2 inte vara orolig. Det blir inget "samarbete" med SD. I fall 1 är det dock sannolikt att SD kan få VPK:s roll som den var tidigare under sossetiden. Det finns dock en liten teoretisk möjlighet att SD i fall 1 istället föredrar en S-M-regering med majoritet än en Alliansregering i minoritet för att framstå som det "enda oppositionspartiet". Då blir Löfven och inte AKB statsminister.

Läs även andra bloggares åsikter om regeringsbildning, val 2018, moderaterna, Anna Kinberg Batra, Alliansen, politik på intressant.se