Riksdagdebatten blev sifferexercis om hur det går för andra länder
En stor del av den första timmen av budgetdebatten i Riksdagen blev en munhuggning om vilka länder som klarat sig bättre än Sverige när det gäller arbetslöshet, sysselsättning, ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet för ungdomar.
Det var omöjligt för en åhörare att hålla reda på vilka storheter som debatterades i enskilda fall och uppräkningarna av länder som låg sämre till än Sverige, vilket finansminister Anders Borg körde med ett par gånger, kan ingen åhörare hålla i minnet. Striden om hur Sverige klarat sig blev oavgjord.
De stora dragen var desto mer tydliga. Sverige är inte ett av Europas, eller Nordeuropas, värsta krisländer. Det verkar uppenbart att Sverige klarat sig bättre än de allra flesta andra EU-länderna. Inte ens Tyskland har gått bättre. Det som är fördelaktigt för Tyskland är att lärlingssystemet bidragit till en mycket lägre ungdomsarbetslöshet än i Sverige. Att ta detta som utgångspunkt för att "svartmåla" Sverige, som Borg påpekade, verkar obefogat. Det var en känga som riktades mot Per Bolund, MP. (Se äv debartiklar i DN och SvD idag.)
Carl B Hamilton (FP) försökte rätta till dessa försök att beskriva Sverige som ett "dåligt land". Han påtalade också att Fredrik Olofsson (S) har helt fel i att argumentera för en mera restriktiv ekonomisk politik för att "klara överskottsmålet". Men denna klassiska diskussion om stabiliseringspolitiken kunde inte Olofsson inte hantera. Magdalena Andersson (S) har ju nyligen förordat stimulanspolitik (SvD 22/4, DN idag).
Diskussionen om arbetslösheten hade vunnit på att man åtminstone hade gjort skillnad mellan konjunkturarbetslöshet och strukturarbetslöshet. Menar oppositionen att stabiliseringspolitiken i tider med finanskris,eurokris och fallande export hade kunnat bedrivas annorlunda med högre tillväxt och lägre arbetslöshet som resultat?
När det gäller strukturarbetslösheten är det oklart varför den ökar. Det borde regeringen ha en förklaring till. Dessutom borde man förklara varför man efter nästan sju år inte har gjort någon kraftfull satsning på ett lärlingssystem eller något liknande. Är det så att LO och facket motsatt sig effektiva åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten av dogmatiska skäl?
Oppositionen är dock kraftlös genom sin bristande ekonomiska kompetens. Det är litet lustigt eftersom regeringens politik också är kraftlös. Orsaken till detta är dock till avsevärd del att det är utlandets inflytande, räntepolitiken, rädslan för bostadsbubbla, rädslan för LO och en viss fantasilöshet som styr.
Den viktiga frågan blev istället Borgs envetna försök att få fram vad oppositionen ville bedriva för politik istället. S hänvisade till sin motion om två veckor och budgetmotionen i höst. Och hur MP skulle ställa sig till att ingå i en regering som inte höjde bilskatterna med 15 mdr kr fick vi inte veta. Skulle man sitta med och administrera en fördubbling av arbetsgivaravgifterna för unga? Det verkade vara ett försök att klara ut förutsättningarna för regeringsfrågan efter 2014, som jag skrev om igår.
Vårprop i DN SvD Läs även andra bloggares åsikter om vårpropositionen, Anders Borg, budgetdebatt, socialdemokraterna, miljöpartiet, stabiliseringspolitik, arbetslöshet, ekonomisk debatt, politik på intressant.se
Etiketter: metakommentarer
8 Comments:
Varken Borg eller Magdalena har upplevt den stora depressionen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_depressionen
Dannes blogg
http://danne-nordling.blogspot.se/2009/03/finanskrisen-gjorde-1930-ars-nedgang.html
Dom upprepar samma misstag, ingen stimulanspolitik.
I depressioner med deflation kan riksbanken antingen låna ut nya pengar 0,1-1% ränta till staten eller så kan riksbanken bara ge staten pengarna.
På 30 talet hadde vi guldknutna valutor som förhindrade stimulanspolitiken nu har vi Merkel som vägrar att stimulera Europas ekonomi.
Historien upprepas, utan QE så är upprepningen oundviklig.
Politikerna är handlingsförlamade, räntan måste ner bostadspriserna kan hållas nere med slopat ränteavdrag och eller en temporär fastighetsskatt.
e
Arbetslösheten ses som en av de svåraste frågorna att tackla.
Arbetskraftsinvandringen var INTE uppe på dagordningen. Varför?
Är det för att de tillför oss kompetens som saknas här i landet?
Med jämna (men långa) mellanrum kritiseras arbetslöshetsstatistiken, nu senast:
http://www.svt.se/nyheter/studenters-jobbsug-okar-arbetsloshetssiffror
Men politikerna vill inte lyssna. Är det för att hög arbetslöshet (verklig eller fejkad) håller löner och räntor nere? Eller är det för att de politiker som inte förstår sambanden ändå tycker att "abslöshetn", och framförallt "ngdnsabslöshetn" är ett bra slagträ i debatten?
Med dubbla räntan skulle räntorna på statsskulden vara lika stora som försvarsbudgeten
Idag får vi reda på om riksbanken lämnar räntan oförändrad.
Arbetsmarknadens parter är ute och önskar en lägre ränta.
Med över 2 % löneökningar och en inflation på under 2% så tar parterna jobben från de arbetslösa.
En rejäl inflation skulle motverka detta, nu när avtalen är klara!
"En rejäl inflation skulle motverka detta, nu när avtalen är klara!"
- Detta är sant om politikerna höjer Riksbankens inflationsmål till exempelvis 10 %. Men detta förutsätter också att fackföreningarna accepterar att reallönerna sjunker.
Det är detta som Keynes teorier bygger på. Men om Keynes teorier är felaktiga så kan det i stället uppkomma hög inflation och hög arbetslöshet samtidigt.
Per-olof
Man kan få en kris med meses teorier.
Vi har merkel och credit crunch som begränsar penningmängden.
Men facken fick igenom löneavtal som är orimliga.
Om man fryser penningmängden och ökar lönerna, då kommer man att få hög arbetslöshet, många företagskonkurser, en ekonomi i fritt fall.
Den matematiska omöjligheten dödar ekonomin.
Du måste visa hur Meses har tänkt stoppa dom orealistiska löneökningarna.
Varför har du inte kunnat räkna ut vad som skulle hända om vi stoppade dom orealistiska löneökningarna och ökade penningmängden?
Svaret är att QE och lönestopp skulle lösa krisen.
ekvis
Den fria lönebildningen är en omöjlighet.
Hypotetiskt fördubbla penningmängden så fördubblas lönerna, så blir det med en fri lönebildning,det är oundvikligt.
Arbetslösheten blir kroniskt hög med fri lönebildning.
Reglerad lönebildning då kan man öka penningmängden utan att lönerna stiger, då kommer mer pengar att efterfråga fler varor och fler får ett jobb.
Hypotetisk vi fryser lönerna och delar ut 30 000kr till alla då skulle det efterfrågas fler varor utan att priserna ökar för konkurrensen begränsar priserna, arbetslösheten är borta.
Den fria lönebildningen kan inte fungera i en ekonomi för lönerna blir för höga i förhållande till penningmängden.
Dom nationalekonomiska teorierna är skrivna av två särintressen, dom med kapitalet som inte vill se mer pengar på marknaden och löntagarna som vill öka lönerna.
Kompromissen blev fri lönebildning vilket är en katastrof.
Löneökningar urholkar värdet i penningmängden, en miljon är mycket pengar med en månadslön på 40000kr, ökar vi lönen med 5% per år i 70år så är lönen större än en miljon och pengarnas värde är borta.
Det glömde man bort i dom nationalekonomiska teorierna.
ekvis
Anonym 16/4 8:35, arbetskraftsinvandringen är ett komplicerat problem. Det har visat sig att en betydande del består i en sorts mutor för att få arbetstillstånd för okvalificerade personer som sedan ganska omgående hamnar i arbetslöshetskörerna.
Den andra frågan borde ha gällt hur invandringen av okvalificerade påverkar arbetslöshetstalen. Detta anser många vara en irrelevant fråga. Dessutom är statistiken på området svår att få tag i.
Per-Olof, enligt Keynes' teorier var väl generella lönesänkningar i nominella tal ytterst svåra att få till stånd. Om man tror att problemet är för höga löner över hela fältet blir den näst bästa lösningen att öka inflationen. Det förutsätter dock att man inte har en fast växelkurs. Krisländerna i södra Europa förstod inte detta under 00-talet. Det orsakade mycket av dagens kris.
För Sveriges del är problemet inte för höga löner generellt utan möjligen för de lågproduktiva. Eftersom låglönesatningarna pågått i åtminstone 40 år har de lågproduktiva jobben ersatts med maskiner. En sänkning idag av de lågproduktivas löner skulle alltså inte kunna reversera denna process mer än marginellt.
Riksbanken lämnade räntan oförändrad på 1 procent. Har någon sett att man förklarat hur mycket högre arbetslösheten är på grund av den "för höga" räntan? Detta erkänns ju även av direktionsmedlemmar inom majoriteten.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home