165 000 personer har överbeskattats i 14 år

Genom att i 8 fall av 14 åsidosätta skattereformens regler har nästan 165 000 personer tvingats att betala för mycket skatt sedan 1991. De har ålagts att betala 20 procent extra skatt på en del av sin inkomst. Dessutom har 360 000 personer tvingats betala 5 procent extra sedan 1999, enligt en rapport från SACO.

Kampen mot den orättvisa och kontraproduktiva statsskatten förs nu i små steg. Nyligen kom SACO med en rapport skriven av Mikael Halápi betitlad "Brant skatt - skatten på arbete" som tar upp den progressiva beskattningen på ett mycket grundligt sätt. SACO har låtit SCB räkna på vad som hänt under den tid som 'den stora skattereformen' varit i kraft 1991-2004.

Statsskatten på 20 procent börjar utgå vid en inkomst på 26 000 kr/mån (313 000 kr/år). Vid 38 700 kr/m (465 300 kr/å) stiger statsskatten till 25 procent. Dessa extra 5 procent kallas "värnskatt" eftersom det är en kvarvarande del av den "värnskatt" som infördes 1995 och som skulle avskaffas 1999 men som blev ett extra steg i skatteskalan.

Värnskatten i dess två former utgör naturligtvis den stora avvikelsen från skattereformens huvudprinciper. Men en rad mindre avvikelser har också vidtagits, främst i form av att skatteskalorna inte har justerats på det sätt som bestämdes när skattereformen förhandlades fram mellan folkpartiet och socialdemokraterna.

I utredningen om reformerad inkomstbeskattning (RINK) var intentionen att högst 10 procent av de skattskyldiga och högst 20 procent av de förvärvsarbetande skulle betala statsskatt med 20 procent extra över "brytpunkten". Detta mål deformerades genom ett ingripande från LO som bestämde att brytpunkten skulle flyttas ned och ett särskilt, variabelt grundavdrag skulle införas ("LO-puckeln"). LO ville dessutom ha en högre marginalskatt på 55 eller 60 procent högre upp. Detta höll på att stjälpa hela skattereformen.

Nu blev resultatet att maximalt 15 procent av inkomsttagarna skulle betala 20 procents statsskatt, vilket godtogs av fp. Skiktgränsen för beskattningsbar inkomst bestämdes till 170 000 kronor (idag är den 298 600 kr). Det gav en andel på 21 procent som betalade statsskatt. Ambitionen var att denna andel skulle sjunka rejält genom det "reallöneskydd" på 2 procent som byggdes in i reformen genom folkpartiets försorg.

SACO har nu analyserat hur detta 15-procentsmål har uppnåtts sedan 1991. Det visar sig att det bara under ett enda år (1995) var 15 procent som betalade statsskatt. Både före och efter detta årtal har andelen varit högre. I genomsnitt var andelen 1991-2005 faktiskt 18 procent. Det visar enligt min mening att det hade varit bättre om folkpartiet hade insisterat på att låta brytpunkten ligga 20 000 kronor högre upp och istället gått med på en litet större LO-puckel. Nu kunde socialdemokraterna lätt frångå principerna för brytpunktens uppräkning när opinionen glömt att brytpunkten sänkts med 20 000 kr i utgångsläget.

Genom den för lågt bestämda brytpunkten har under perioden 1991-2004 i genomsnitt nästan 165 000 personer betalat för mycket skatt. Överbeskttningen har utgjorts av en 20-procentig extra skatt på en del av inkomsten som varit i strid med vad som bestämdes vid uppgörelsen om skattereformen. Det beror främst på att i 8 fall av 14 har justeringen av skatteskalorna blivit för liten genom olika manipulationer från regeringen.

Till detta kommer den extra värnsakatten, som infördes 1995 med en motivering grundad på en felaktig tolkning av en utvärdering av utfallet av skattereformen. Den skulle avskaffas 1999 men bibehölls vid inkomster över 360 000 kr i beskattningsbar inkomst. Denna senare variant har i genomsnitt drabbat 4 procent av alla inkomsttagare under åren 1999-2005 (det motsvarar 360 000 personer).

Det finns alltså anledning att kompensera dessa grupper genom att sänka den 20-procentiga statsskatten omgående. Naturligtvis måste värnskatten slopas fortast möjligt. SACO framför dessutom andra argument för dessa två åtgärder, som jag återkommer till.