Frihetens fiende Nina Björk

Inga löneskillnader, sänkt levnadsstandard och förbud mot heltidsarbete för småbarnspappor. Det är några av de frihetsinskränkningar som Nina Björk förespråkar. Med vilken rätt har socialism ett försteg framför frihet?

Idag 2/11 skriver kolumnisten i DN Nina Björk en avslöjande artikel om friheten i form av ett svar till vice ordföranden i kd, Maria Larsson, som skrivit i Expressen. Formellt handlar det om barnomsorgen. Nina Björk hade i DN 30/10 menat att små barn inte mår bra att vara på dagis eller hos dagmamma så många timmar som nu är vanligt på många håll. Hon är nu angelägen att inte bli ihopbuntad med kd, som är ett "sexualitetskonservativt, köns- och klasskonservativt parti."

Hon frågar nu om Maria Larsson är med på följande:

"Kvoterad föräldraledighet, ingen dagisstart före två års ålder, sex timmars arbetsdag, lika lön för alla sorters arbeten, sänkt materiell standard och förbud mot småbarnspappor att arbeta heltid."

Detta visar att Nina Björk vill tillgripa omfattande frihetsinskränkningar för att uppnå en samhällsvision som hon har bestämt åt oss andra. Det är inte vanligt att någon så oförblommerat manifesterar sin fientlighet mot friheten på ett så tydligt sätt.

Först har vi barnomsorgsfrågan. Den kan till nöds anses omfatta en kollektiv nyttighet för oss alla: det gäller att ge sådana villkor till barnfamiljerna att befolkningen inte minskar. Vi som obligatoriskt måste betala för detta vill få så mycket resultat som möjligt för pengarna. Men vi har inte någon rätt att föreskriva hur kvinnor och män skall fördela sin ledighet om det inte påverkar kostnaderna. Allraminst har vi rätt att förbjuda småbarnspappor (men inte småbarnsmammor) att arbeta heltid.

De föräldrar som vill arbeta innan barnet fyllt två år måste vara fria att göra detta. Staten har ingen rätt att förbjuda detta. Samma bör gälla arbetstidens längd. Det finns ingen rätt att förbjuda mer än sex timmars arbetsdag för att barnfamiljer skall få det lättare. Det är en fråga för dem själva och deras arbetsgivare.

Den större frågan är löneskillnaderna och levnadsstandarden. Med vilken rätt skulle Nina Björk kunna förbjuda alla löneskillnader? Hon vill ha lika lön för alla arbeten. Måste hon inte samtidigt införa ett olidligt kontrollsamhälle för att övervaka att ingen får en extra lön i något företag? Kan vi ha kvar några småföretag? Det kanske inte ens går att ha privata företag? En naturlig följd skulle bli sänkt levnadsstandard.

Slutligen vill Nina Björk också explicit sänka den materiella standarden. (Hon kanske inte är säker på att ett Sovjet-system skulle göra oss fattigare.) Men om folk vill ha dagens levnadsstandard, skall de inte få det utan kunna tvingas genom ett politiskt beslut på exempelvis SAP-kongressen att sänka sina löner efter skatt?

Om Nina Björk kan visa att vi inte har någon rätt till frihet skulle hon kunna hänvisa till detta bevis för att hennes frihetsinskränkande förslag är legitima. Hon tycks tro att det är fritt fram att föreslå frihetskränkande förslag. Det kan bero på att debatten om friheten inte förs så intensivt som debatten om feminism, barnomsorg och skattehöjningar. Men det fritar inte henne från rollen som en av frihetens verkliga fiender.

Bevisbördan borde ligga på dem som vill kränka rätten till frihet, för att uppnå mera utilistiska fördelar, hur detta kan motiveras. Varför skulle Nina Björks socialistiska utopi ha något försteg framför ett fritt samhälle?