Tjänstekonsumtionen har stagnerat
Minst 60 000 av de uteblivna jobben i Sverige beror på en gåtfull stagnation av hushållens inköp av tjänster. Det fattas minst 20 miljarder kronor konsumtion av tjänster. Var det ett misstag att införa tjänstemoms men inte skattelättnader för hushålltjänster?
När hushållssparandet ökade i början av 2000-talet slog detta främst mot tjänstekonsumtionen. Varukonsumtionen minskade obetydligt sin ökningstakt. Finansdepartementet menar (bp, pdf) att en orsak kan ha varit de sjunkande priserna på en del av varusortimentet. Men förändringen är så drastisk att andra förklaringar borde undersökas.
Under alla omständigheter kan man beräkna att stagnationen sedan år 2000 inneburit att 60 000 nya jobb uteblivit. Vi ser av diagrammet att privat tjänstekonsumtion på ca 5 mdr kr per kvartal uteblivit om denna konsumtion hållit samma takt som varukonsumtionen. Med en månadslön på 20 000 kronor skulle drygt 60 000 jobb ha kunnat klaras på de 20 mdr kr som uteblivit.
Detta talar för att den privata tjänstekonsumtionen särskilt behöver stimuleras för att fler nya jobb skall skapas. Potentialen är på sikt dessutom oerhört mycket större eftersom det rimligtvis finns 900 000 personer som egentligen är arbetslösa.
Att införa tjänstemoms vid skattereformen 1991 verkar ha varit ett misstag. Att inte införa stimulans för hushållstjänster är att låta klasskampsdogmerna gå före all sans och förnuft.
(Sänk tjänstemomsen 17/6-05)
posted by Danne Nordling @ 11:47
6 comments
6 Comments:
Jag är inte så hemma på detta men kan en del av förklaringen vara att en del av tjänsteproduktionen förts över till den svarta marknaden?
Bengt O.
När jag ändå har ordet
Privat tjänstekonsumtion
En del av den privata tjänstekonsumtionen kan ha förts över till den svarta marknaden. När det gäller Byggnadsarbetarförbundets kampanj mot arbetskraft från öststaterna, så är det så att klagomålen kommer från den svenska arbetskraft som arbetar svart. De "stackars" svartarbetarna blir helt enkelt utkonkurrerade av polacker och estländare.
Om man jämför med USA så är den privata tjänstesektorn extremt liten. Detta kan i grunden endast bero på att tjänsterna är för dyra att efterfråga här i Sverige. Det som håller efterfrågan uppe är troligtvis endast att man är "tvungna" att gå till en extremt dyr bilverkstad, därför att man inte själv kan laga bilen.
Vad kan då ligga bakom en minskad efterfrågan sedan år 2000? En möjlighet är att IT-boomen och aktie-boomen kraschade år 2000. Människor lånade kanske under 90-talet till aktieköp och var kanske tvungna till att amortera (spara) för att de var överbelånade. Dock så har lånandet ökat igen. Men detta har istället ökat efterfrågan på villor och bostadsrätter (ökad efterfrågan ger högre priser).
Jag vill dock säga att det är skadligt att låta politiker och ekonomer styra (bestämma) över människors mix av konsumtion och sparande. Det är helt OK om exempelvis tjänstemomsen tas bort och att man sänker de offentliga utgifterna. Däremot så kan politiker och ekonomer inte veta vad som är bäst för den enskilda individen - "ska jag konsumera nu eller senare".
Det är också viktigt att poängtera att den keynesianska slutsatsen att ett högt sparande kan orsaka ekonomiska kriser är felaktig. Närmare bestämt så går denna teori ut på att om sparandet inte motsvaras av lika höga investeringar så minskar produktionen och sysselsättningen.
Denna teori tar inte hänsyn till att färre pengar kommer att användas i samhällsekonomen. Färre pengar innebär en lägre monetär efterfrågan men innebär inte att den reala efterfrågan minskar. Detta beror på att priserna sjunker och att människor kommer att köpa samma antal varor och tjänster som tidigare. Det uppkommer alltså ingen kris.
Däremot kan svåra ekonomiska kriser skapas om stat och riksbank får för sig att man måste öka penningmängden och sänka räntan för att undvika en framtida kris. Detta är samma sak som att skjuta sig själv i båda fötterna och sedan försöka bota sig själv genom att skjuta sig i huvudet.
Att det inte uppkommer investeringar i ett land beror endast på att det inte är lönsamt att investera i landet. Denna situation uppkom i USA, 1930-42, Keynes trodde på en diffus "likviditetsfälla". Det som hände var att skatterna ökade kraftigt både för företag och privatpersoner. Fackföreningarna fick en stark ställning pga lagstiftning och prisade ut arbetskraften trots en hög arbetslöshet. Tullarna ökade importpriserna med i genomsnitt 59 %. Världshandeln kraschade och idag står det i läroböcker "att det var marknadsekonomin som skapade krisen". Här kan man tala om politisk indoktrinering.
Bättre förklaringar behövs!
Varför skulle svartarbetet exploderat just i början av 2000-talet? Och varför skulle eventuell högbelåning under IT-boomen i slutet av 90-talet ha slagit mot tjänstekonsumtionen men nästan inte mot varukonsumtionen när belåningsgraden skulle reduceras?
Jag tycker att det är en svaghet (skall vi säga skandal?) att inte någon gör en grundlig analys av varför utvecklingen gått så som finansdepartementet redovisar. Kan det vara en långsiktig effekt av att tjänsterna blivit relativt mycket dyrare både på grund av tjänstemomsen från 1991 och på grund av den importerade varumängden som minskat i pris pga globalisering med kinesiska varor som ett dominerande inslag?
/DNg
Utvecklingen i USA sedan 2000
Om man jämför med utvecklingen i USA sedan år 2000, så har efterfrågan ökat på både billiga kinesiska produkter och på inhemska tjänster. Det ska dock sägas att efterfrågan i USA hållits upp på en artificiellt hög nivå. Det statliga budgetunderskottet ligger på cirka 6 % av BNP. Det påstås att staten tappat kontrollen över budgeten.
Även den privata konsumtionen är hög och sparandet är negativt. Amerikanerna har dock skapat en fastighetsbubbla och lånat ytterliggare till konsumtion när fastighetspriserna stigit. Nu klagas det på att de inhemska tjänsterna har ökat kraftigt i pris. Det rör sig främst om sådant som skolavgifter och sjukvårdsavgifter.
Tjänster producerade i Sverige är för dyra och inte värda det pris som sätts på dem. Själv har jag sålt min bil för att främst bilreparationerna är extremt dyra. Igår var jag hos tandläkaren och en vanlig undersökning kostar 665 kr. Vanliga människor är antagligen inte intresserade av att betala för tjänsterna.
Alla skatter (inklusive tjänstemomsen) fördyrar tjänsterna. Enklare tjänster fördyras av kollektivavtalen. Troligtvis så går det inte att bygga upp en privat tjänstesektor i Sverige. Däremot så går det att bygga upp en stor svart tjänstesektor. Marknadsekonomin knäcker med tiden den ineffektiva politikerekonomin
Några frågeställningar:
1. Ska ett land överkonsumera med lånade pengar för att senare hamna i en svår ekonomisk kris. USA kommer så småningom hamna i en sådan kris.
2. Ska man låta det hela bero och låta arbetslösheten bli som den blir.
3. Motsatsen till punkt 1 är att införa marknadsränta och låsa penningmängden. Man låter sedan produktiviteten sänka konsumentpriserna. Lägre priser tillåter konsumenterna att efterfråga fler produkter för samma mängd pengar. Sysselsättningen ökar samtidigt som inga lånebubblor kan sänka ekonomin ner i en depression, vilket hände efter 1980-talets lånefest.
Problemet är bara att hushållens tjänstekonsumtion började minska för fyra år sedan. Då ökade sparandet vilket utan närmare granskning skulle kunna beskrivas som att ökat sparande går ut över tjänsterna. Det kanske är så att tjänster - eller fler tjänster - är relativt mer umbärliga än fler "prylar" trots att varor kunnat byggas upp som en stock under många år. Man borde analysera vilka undergrupper som orsakade den konstiga utvecklingen.
För att råda bot på en "för liten" konsumtion är det knappast prissänkningar enbart som skulle lösa problemet automatiskt. Deflation är alltid farligt. Och i slutändan måste något ändå göras åt att Sverige sparar 6 procent av BNP som skickas till utlandet.
/DNg
Bostadsbubbla och spekulation
Disen tar upp en viktig sak, att bankernas utlåningsexpansion skapar bubblor och spekulation. Det hävdas att det är marknadsekonomin som skapat denna situation. Men i verkligheten så är det centralbanker och politiker som har godkänt att sådant här får ske.
Nackdelen är att det blir lönsamt att spekulera i "döda ting". Detta missgynnar investeringar i företagen. Utdelningar, bonusar och företagsskandaler, ökar i takt med att bankernas kreditexpansion skapar för mycket pengar.
Att bankerna kan tillverka sina egna pengar är inte känt bland vanliga människor. Göran Persson påstår att bankernas vinster beror på för liten konkurrens. Samtidigt vill statsministern utnyttja banksystemet för att vi ska få en tillfällig högkonjunktur lagom till valet.
Det är också svårt, som Disen skriver, att använda sig av siffror inom nationalekonomin. Detta beror på att ekonomiskt skeende är människor som agerar. Människor kan ändra sitt agerande när ny information blir tillgänglig.
Matematik är svår att använda i sociala vetenskaper men fungerar bra inom naturvetenskaperna. En partikel utan hjärna rör sig förutsägbart och då kan en matematisk formel sättas upp. Förra året gick nobelpriset till två personer som satt upp en ekonomisk formel. Ett K i formeln var allt realkapital i ekonomin. Detta är en förenkling av verkligheten ner till dagis-nivå.
Småföretagare anger LAS och annan byråkrati som svåra hinder för att nyanställa. Det handlar dock också om många andra saker.
Det finns två typer av deflation. Svåra depressioner har historiskt sett uppkommit när en lånebubbla brustit och låntagarna inte kunnat betala tillbaka sina lån. Då minskar penningmängden och efterfrågan på produkter faller drastiskt.
Den andra typen av deflation minskar däremot konjunktursvängningarna. Historiskt så har länder med en guldmyntfot och hundra procentiga reserver för bankerna haft en hög tillväxt. Situationen under 1800-talet fram till 1914 visar på detta. När priserna gradvis sjunker pga en högre produktivitet, så är detta inte farligt eftersom kostnaden per producerad enhet också sjunker.
Deflation har vi haft under många år för olika typer av elektronikprodukter. Typexemplet är att priset på datorer gradvis sjunker samtidigt som kvalitén ökar. Samma sak gäller mobiltelefoner. Människor väntar inte ut ett framtida prisfall. De köper nytt istället när produkterna blir billigare.
Skälet till att guldmyntfoten blev impopulär, 1914 och framåt, var att politikerna inte kunde låna till de offentliga utgifterna. Guldmyntfoten var en mycket kraftig restriktion för politikerna. När den avskaffades började de offentliga utgifterna växa explosionsartat. Skatteintäkterna blir också högre om man låter penningmängden höja alla skatter (för människor är detta en dold skattehöjning).
Idag är istället alla pengar uppbackade av en negativ tillgång, skulderna. En ökad utlåning ökar penningmängden. Centralbankernas uppgift är att hela tiden öka penningmängden (utlåningen).
Den procentuella ökningstakten kan dock varieras. Om centralbanken skulle misslyckas med att öka utlåningen i ekonomin så kan en svår depression uppkomma.
En fråga är då om människor över tiden kan öka sin upplåning? Om människor inte kan öka sin upplåning hur mycket som helst i förhållande till sina inkomster, kan inte då världens valutor krascha? Bli helt värdelösa eftersom för mycket pengar har skapats?
Räntan är marknadsekonomins viktigaste pris. När man manipulerar räntan genom ett planekonomiskt organ, Riksbanken, så fördelas (allokeras) inte de knappa resurserna (arbetskraft, realkapital, allt fysiskt material) till sitt mest effektiva användningsområde.
Ett exempel på detta är att en låg ränta leder till upplåning till spekulation. Istället för att investera i riktiga företag så investeras det i "döda ting".
Ett annat exempel är att arbetskraften fördelas till den finansiella sektorn. Där kan arbetskraften tjäna pengar. Men den finansiella sektorn producerar inga riktiga varor och tjänster. Man skyfflar pengar från en tillgång till en annan tillgång.
Ytterliggare ett exempel är att service- och tjänstesektorn växer på bekostnad av tillverkningssektorn. De knappa resurserna rör sig från sektorer med ett stort investerat realkapital till sektorer med ett litet investerat realkapital.
Räntan är priset på tiden. En individ som har en hög tidspreferens vill ha en hög ränta för att spara. Är räntan inte tillräckligt hög så väljer individen att öka sin konsumtion.
Detta gynnar brancher som har ett litet investerat realkapital. Exempel på sådana brancher är krogar, resturanger, reseföretag etc. Nackdelen med en artificiellt låg ränta är att realkapitalstrukturen kortas av. Det blir mindre realkapital per individ i landet.
Individer med en låg tidspreferens kräver en låg ränta för att spara. Detta gynnar de kapitalintensiva brancherna. Människor sparar väldigt ofta till varaktiga varor som exempelvis en ny bil, kylskåp, frysbox etc. Ett högt sparande förlänger realkapitalstrukturen. Den blir också bredare och ny teknik används när investeringarna sker.
Ett viktigt skäl till att konjunktursvängningar uppkommer är att de knappa resurserna inte räcker till för både ökade investeringar och ökad konsumtion. En marknadsränta reglerar detta förhållande automatiskt.
När sparandet är högt och räntan är låg, så kommer inte konsumtionen att konkurrera med ökade investeringar. När sparandet är lågt och räntan är hög, så kommer inte investeringarna att konkurrera med en större konsumtion. I annat fall så får man med tiden en överhettning med stigande konsumentpriser och stigande kostnader för företagen. Mängder av investeringsprojekt blir då olönsamma och nedskärningarna skapar en konjunkturnedgång.
Skicka en kommentar
<< Home