Glöm inte artikel 3 i FN:s rättighetsförklaring

"Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet." Resten av de 21 första artiklarna innebär en utveckling och konkretisering av innehållet i den 3:e artikeln. Men de 8 sista artiklarna innehåller plikter - som att förse folk med välbefinnande och betald semester.

Idag är det den s k FN-dagen som är extra högtidlig eftersom det i år är 60 år sedan FN-stdgan trädde i kraft den 24 oktober 1945. Det är alltså inte FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som firas. Den antogs först den 10 december 1948. Men jag tycker att det finns anledning att erinra oss om den tredje artikeln och de första 21 artiklarna i övrigt en dag som denna.

Artikel 3
Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Om denna artikel hade iakttagits strikt skulle vi ha haft frihet istället för statssocialistisk välfärd i industriländerna. För den skull hade vi inte varit utan välfärdstjänster. De skulle ha organiserats frivilligt istället för med tvång - tvång som nu strider mot FN:s deklaration.

En kort översikt över de 21 första artiklarna visar att de inte innehåller något som inte redan finns implicit i artkel 3. De två första konstaterar att människorna är födda fria och lika i värde samt att man inte får göra någon åtskillnad i rättighetstillämpningen. Nr 4 förbjuder slaveri och nr 5 tortyr. Nr 6-12 innehåller juridiska teknikaliteter.

Nr 13-15 handlar om rätten att förflytta sig. Nr 16 om rätten att bilda familj. Nr 17 slår ytterligare fast friheten att få äga:

Artikel 17
Var och en har rätt att äga egendom såväl ensan som i förening med andra. Ingen får godtyckligt berövas sin egendom.

Nr 18-21 slår fast olika politiska rättigheter som yttrandefriheten och rätten till demokrati.

En planmässig utopi

Artikel 22 och följande har en helt annan karaktär. Där slås fast rätten till social tryggehet, en levnadsstandard för välbefinnande, änkepension, betald semester och liknande. En välvillig tolkning är att detta fortfarande handlar om rättigheter om sådana tjänster finns att få - dvs ingen får med legislativa medel uteslutas från konsumtionen av dessa tjänster. En mindre välvillig tolkning är att här har en statssocialistisk samhällsvision satts på pränt (det är bara att gå tillbaka till Thomars Mores "Utopia" från 1516 för att hitta det mesta av tankegodset i 22-30).

Om man håller sig till den senare tolkningen kan man inte komma fram till något annat än att FN invecklat sig i en logisk labyrint som man inte kan ta sig ur. FN:s rättighetsförklaring har då "havererat teoretiskt". Det går inte att samtidigt slå fast en rättighet för den ene till frihet och egendom och samtidigt införa en plikt att förse en annan samhällsmedlem (dessutom "genom nationella åtgärder") med en "fri utveckling av hans personlighet", välbefinnande, däri inbegripet "föda, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala förmåner"...

Vi ser här ett praktexempel på kollision mellan rättigheter och plikter. Frågan är vilken del som väger moraliskt tyngst?

Om Utopia av Thomas More 25/10-06