- Satsningen på jobben misslyckas 2006
Regeringens mål för den reguljära sysselsättningen är 80 procent. Men siffran blir bara 77,1 procent nästa år enligt KI. Det är en liten försämring(!) jämfört med i år. Inte ens 2007 med 77,5 kommer i närheten av målet.
Diagrammet visar att regeringen tagit ganska lätt på utvecklingen av riktiga jobb - till skillnad från jobb i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är bortrensade från diagrammet. Dessa ökar från 2,4 procent förra året till 3,4 procent nästa år.
Den reguljära sysselsättningen kommer däremot att sjunka från 77,6 procent förra året till 77,1 procent nästa år (se äv tab nedan). Denna försämring har pågått ända sedan 2002. Regeringens mål på 80 procent skulle ha uppnåtts redan 2004. En liten förbättring syns först 2007, viken beror på att konjunkturen blir bättre.
Regeringens taktik är tydlig. Man vill inte satsa på en förbättring av den privata sektorns ekonomiska kraft. Istället ökar man de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för att det skall se ut som om arbetslösheten sjunker. Men Konjunkturinstitutets prognos visar att den totala arbetslösheten blir 8,5 procent 2006 jämfört med 8,4 procent 2004 - en liten försämring!
Det behövs strukturella åtgärder mot sjukskrivningar som leder till förtidspensioneringar samt mot onödig studieverksamhet för att sysselsättningen skall kunna öka. Men det behövs också åtgärder för att skapa behov av fler i arbete.
(Målet för den öppna arbetslösheten uppnås inte heller, 22/10)
posted by Danne Nordling @ 14:09
3 comments
3 Comments:
Rätten till sin egen arbetskraft
Ett annat problem är att människor idag inte har rätten till sin egen arbetskraft. En individ kan inte erbjuda sin egen arbetskraft till det pris som ger individen ett arbete.
Enligt ekonomisk teori kan fackföreningar endast skapa högre reallöner om en del individer blir arbetslösa och om en del individer slåss ut från arbetsmarknaden för alltid. Detta gör att landets produktion blir lägre samtidigt som fackföreningarna för över kostnaden på skattebetalarna.
Detta skapar ett samhälle med stora sociala problem. En del måste leva på socialbidrag och en del måste leva på brottslighet. Svartarbetet ökar också men detta är inget ekonomiskt problem eftersom välståndet skapas ur produktionen och inte från skatteintäkterna.
Att hålla arbetskraften sysselsatt i den offentliga sektorn är förstås ett medvetet regeringspolitiskt mål, som utgår från rent ideologiska värderingar.
Detta betyder att nu etablerade företag samt organisationer av skilda slag får läggas ned och ersättas med en alternativ samhällelig drift, som regel kommunal. Företag som har växtkraft, som har förmåga att effektivisera sin verksamhet och som kan ger kunderna bättre valfrihet och högre kvalitet stöts bort. Ingen marknad och kapitalbildning här inte, heter det.
Denna skiljelinje måste bli en av de viktigare inför valet 2006.
Men socialdemokraterna har självfallet också gruvligen misslyckats inom de områden där de deklarerat att de skulle halvera den kraftiga ökningstakt som inträffat.
Det gäller arbetslösheten samt antalet sjuka och förtidpensionerade.
I båda dessa fall söker de nu maskera vad som hänt och vad som ännu pågår.
De använder sig också av helt felaktiga åtgärder för att söka rätta till nuvarande läge.
På arbetsmarknadsområdet är det den klassiska AMS-politiken som är huvudredskapet i kombination med de temporära och långsiktigt verkningslösa PLUS-jobben.
Och inom socialförsäkringsområden heter det att nuvarande bidragstagare kan lita på regeringspartiet: de kommer även fortsättningsvis att få sina bidrag och andra lösningar som skulle kunna reducera antalet bidragstagare och erbjuda lösningar som möjliggör för dem att komma ut på arbetsmarknaden igen förkastas utan nån som helst reflektion.
Att hålla arbetskraften sysselsatt i den offentliga sektorn är förstås ett medvetet regeringspolitiskt mål, som utgår från rent ideologiska värderingar.
Detta betyder att nu etablerade företag samt organisationer av skilda slag får läggas ned och ersättas med en alternativ samhällelig drift, som regel kommunal. Företag som har växtkraft, som har förmåga att effektivisera sin verksamhet och som kan ger kunderna bättre valfrihet och högre kvalitet stöts bort. Ingen marknad och kapitalbildning här inte, heter det.
Denna skiljelinje måste bli en av de viktigare inför valet 2006.
Men socialdemokraterna har självfallet också gruvligen misslyckats inom de områden där de deklarerat att de skulle halvera den kraftiga ökningstakt som inträffat.
Det gäller arbetslösheten samt antalet sjuka och förtidpensionerade.
I båda dessa fall söker de nu maskera vad som hänt och vad som ännu pågår.
De använder sig också av helt felaktiga åtgärder för att söka rätta till nuvarande läge.
På arbetsmarknadsområdet är det den klassiska AMS-politiken som är huvudredskapet i kombination med de temporära och långsiktigt verkningslösa PLUS-jobben.
Och inom socialförsäkringsområden heter det att nuvarande bidragstagare kan lita på regeringspartiet: de kommer även fortsättningsvis att få sina bidrag och andra lösningar som skulle kunna reducera antalet bidragstagare och erbjuda lösningar som möjliggör för dem att komma ut på arbetsmarknaden igen förkastas utan nån som helst reflektion.
Skicka en kommentar
<< Home