Socialismens rötter i "Utopia"

Tryggheten är total i Mores idealsamhälle. Gratis utbildning, äldreomsorg, sjukvård och barnomsorg. Men staten äger allt, pengarna är avskaffade. Det finns inga nöjen. Sex utanför äktenskapet straffas andra gången med döden. Man får inte resa utan tillstånd. Alla går likadant klädda. Arbetsplikt råder.

Thomas More (1478-1535) skrev Utopia 1516 och kompletterade den med en kritisk betraktelse av sin samtid något senare. Han var en högt uppsatt ämbetsman och rådgivare till Henrik VIII. Genom kontakter med humanisten Erasmus av Rotterdam kom han att intressera sig för samhällsfilosofi.

More beskriver ett idealsamhälle kallat Utopia men har mer att säga om sin tids missförhållanden och teoretiserar kring orsakerna till dessa. Dels beror missförhållandena på befolkningsökningen, som More tolkar i termer av att arbetskraften på landsbygden blir överflödig, dels beror de på människans egenskaper och institutioner: högmod, pengar och privategendom.

Målet är själens fria odling

I Utopia har kung Utopus för 1760 år sedan infört en författning som har som främsta syfte att när det allmännas behov blivit tillgodosedda skall så mycket tid som möjligt flyttas över till "själens fria odling". Utbildningen sker dels vid måltiderna genom högläsning med moralisk syftning, dels på morgnarna genom offentliga föreläsningar. För dem som är uttagna till vetenskaplig utbildning är föreläsningarna obligatoriska.

Sjukvården ombesörjs av fyra offentliga sjukhus i varje stad. De är så rymliga att de liknar små städer och är väl utrustade samt har en utomordentligt kvalificerad medicinsk sakkunskap. Dessutom har matförsörjningen till sjukhusen prioritet före stadens övriga befolkning.

Äldreomsorgen klaras genom det kollektiva boendet. I varje kvarter finns ett antal matsalar som betjänar 30 hushåll. De sköts av intendenter som regelbundet samlas på stadens stadens fyra varuhus (marknadstorg) för att rekvirera mat utifrån antalet personer i hushållen. I matsalen sitter moraluppsyningsmannen ("syfogranten") och hans hustru i mitten. Därefter sitter äldre och yngre på varannan plats vid bordet för att befrämja respekt för de äldre. De serveras dessutom först och får de bästa bitarna, som de kan fördela vidare. Barnen passar upp vid borden.

Barnomsorgen är organiserad för barn upp till 5 år. Dessa och deras mödrar har ett särskilt rum med vaggor och för amning samt lek utan blöjor. Om någon inte kan amma sitt eget barn ställer andra mödrar osjälviskt upp och erbjuder sina tjänster med glädje. Barnet betraktar därefter amman som sin egen mor.

I Utopia behöver ingen sakna något trots "jordens karghet". Tryggheten är total. More skriver:

"Där förekommer ingen orättvis fördelning, där finns inga fattiga eller tiggare. Där är alla rika trots att ingen äger något. Vilken rikedom kan vara större än den att med inre glädje och frid leva fri från alla bekymmer? Att inte behöva vara rädd för att maten skall tryta, att inte plågas av hustruns pockande klagovisor, att inte behöva befara att barnen skall leva i umbäranden, att inte bekymra sig över hur man skall kunna skrapa ihop till dotterns hemgift, utan istället säkert veta att man själv och hela ens familj, ens hustru, barn, barnbarn, barnbarnsbarn och deras barn och hela den långa rad av ättlingar...kommer att ha mat och kläder och vara lyckliga." (s 184-85)

Hur uppnås då detta? Inte genom mycket arbete. I Utopia har sextimmarsdagen införts. Lunchrasten är två timmar. Men kvinnorna måste arbeta till skillnad från Mores samtid. Dessutom måste präster, godsägare, rika och deras uppvaktningar samt tiggarna arbeta. Härigenom skulle arbetet långt mer än fördubblas, vilket skulle lösa knapphetsproblemet, trodde More.

Ingen frihet och marknadsekonomi

Men naturligtvis är det samhällsorganisationen som är Mores skötebarn. Pengar och privategendom skall avskaffas. Den enda vägen till allmän välfärd är "att man inför obligatorisk jämställdhet i allt". För att "det över huvud skall bli någon lycklig vändning i människans situation (krävs att) egendomen helt och hållet avskaffas". Dessutom vet alla att "när man avskaffar pengarna, då försvinner också bedrägeri, stöld, överfall, gräl, upplopp, oenighet, uppror, dråp, förräderi, giftmord" och allt annat som nu beivras. "Tar man bort alla pengar, då minskar genast fattigdomen."

Istället inför More statssocialism och planhushållning. Allting ägs av staten. På landsbygden kan man gratis rekvirera utrustning från städernas myndigheter. Städernas invånare sänds ut på landsbygden under två år. Vid skördetiden rekvirerar jordbrukarna arbetskraft från städerna. Alla måste arbeta. Det ser moraluppsyningsmännen till (syfogranterna) som är en på 30 hushåll. (Jfr en lärare på 30 elever.) Någon materiell belöning ges inte. Den som försöker smita bestraffas första gången strängt och skymfligt, andra gången med slaveri. Man får begå självmord med dödshjälp efter prövning av skälen.

Lättjan har ingen ursäkt. På kvällarna har man en timmes organiserad fritid. Då spelar man ett spel som handlar om striden mellan dygder och laster. I övrigt är lasterna avskaffade. Sex utanför äktenskapet är förbjudet och bestraffas första gången med slaveri och andra gången med döden. Det finns inga nöjen, ingen vinkrog, ingen ölstuga, inget horhus, inget hemligt tissel och tassel. Alla är klädda i enhetliga kläder. Jakt är förbjuden. Men det finns kvinnliga präster.

Forts Feodalismens nedgång skapade socialismen jan 2006. (FN:s rättighetsförklaring, 24/10-05)
Tidigare utopier under antiken, feb-06. Bellamys amerikanska utopi 1888, jun-08

Andra bloggar om: Utopia, utopisk socialism, socialism, kommunism på intressant.se