Även Europa kan skapa flera jobb

Det är inte så att hela Europa står stilla vad gäller jobben. Tyskland går dåligt och sätter bilden. Men de fem länder som har störst frihet och lägst skatter har ökat sysselsättningen med 19 procent på åtta år. Kan det vara lösningen?

Nu kommer till slut en del empiriska belägg för att en liberalisering och avreglering av arbetsmarknaden och skatterna kan ge en bättre sysselsättningsutveckling. Det är Johnny Munkhammar på Timbro som i ett 'Briefing paper' #2/06 (pdf) har analyserat 15 västeuropeiska länders sysselsättningsstatistik sammanställd av EU-stat.

Sysselsättningen har faktiskt ökat i Europa (EU-15). Mellan 1995 och 2003 ökade den med nästan 10 procent. De fem bästa länderna ökade den med 18,5 procent och Sverige ökade sin sysselsättning med drygt 5 procent (se diagram 2 nedan).
Sverige kommer fyra från slutet när det gäller att skapa fler jobb. En del av dessa jobb är inte bemannade eftersom de sjukskrivna räknas som sysselsatta. Där ligger Sverige illa till under denna period, men Timbro redovisar ingen statistik. Däremot kan vissa effekter av Sveriges satsningar på förtidspensioneringar och "kunskapslyftet" samt annan studieverksamhet studeras i nedanstående diagram 1. Det visar arbetskraftens utveckling för en längre periopd, 1990 till 2004, och består av sysselsatta plus arbetslösa.


Vi ser att först att Sverige hade den sämsta utvecklingen under 90-talskrisen 1990-95 (den nedersta kurvan). Det gick sämre för Sverige än för Finland som förlorade en stor del av östblockshandeln under denna period. Men även efter krisens övervinnande har det gått dåligt för Sverige. Alla andra länder har kunnat öka arbetskraften 1995-2004, men inte Sverige. Det beror delvis på att Sverige praktiserat en politik att avföra folk ur arbetskraften för att den öppna arbetslösheten inte skall förbli oroväckande stor.

Det som är riktigt intressant i Timbros statistiksammanställning är att de fem länder som ökat sin sysselsättning med i snitt 18,5 procent samtidigt har klart friare arbetsmarknad än de fem länder som haft den sämsta utvecklingen (3,5 procent 95-03). Frihetsgraden mäts då med hjälp av det index (ett av 38) som Fraser Institute årligen beräknar för arbetsmarknaden.

Även den genomsnittliga skatten på arbete (inkomstskatt + löneskatter) skiljer sig åt mellan de två grupperna. Den bästa har ett uttag på 30,5 procent av "hela lönen" och den sämsta med 41 procent (enligt OECD).

Detta indikerar att det kan finnas mekanismer som generar fler jobb som är kopplade till större frihet och lägre skatter. Om detta också är kopplat till en bättre efterfrågeutveckling förtäljer inte historien. Vi vet att de som lyckas bäst inte har åstadkommit detta genom en ökning av lågkvalificerade jobb. Och i andra ändan beror dålig utveckling delvis på en minskning av lågkvalificerade arbeten. Det är förenligt med hypotesen att ökad sysselsättning först kan åstadkommas när både ökad efterfrågan och avreglering/låga skatter föreligger.

Den kritiska korspunkten är huruvida EU-stats siffror kan anföras för att det skulle räcka med att enbart vidta liberaliseringar och smala skattesänkningar för få fart på sysselsättningsökningen? Vilken typ av jobb skulle då kunna tänkas uppkomma? Skulle den redan goda exportutvecklingen kunna bli ännu bättre? Är det små eller stora företag som skulle exportera mera? Eller är det mindre kvalificerade tjänstejobb som kan svara för expansionen? Hur ser mekanismerna ut i teorin?