Producera inte för profit, sa Nina Björk

Har vi moralisk rätt att tvinga alla att bete sig som om de handlade moraliskt när det t ex gäller att producera för u-länderna? Får vi göra revolution för att pröva kommunismens utopi i ny tappning? Nina Björk antyder frågorna men ger inga svar. Är hon medveten om problemet?

I söndagskolumnen i DN igår 19/2-06 (u l) skriver författaren Nina Björk om relationerna mellan u-länder och västländer. Människor dör av umbäranden i u-länderna. Det borde vi kunna göra något åt. Vi kan inte falla tillbaka på att det nuvarande systemet fungerar, menar Björk. Det bevisas av henne av att Tanzania hade en ganska låg levnadsstandard 1990. Då var amerikanen 38 gånger rikare. Idag är amerikanen däremot 61 gånger rikare.

Min invändning: Tanzania satsade redan på 1960-talet på socialism och inte på marknadsekonomi för att snabbt bli rikt. Det lyckades inte utan krisen blev allt värre på 1980-talet. När liberaliseringen började på 1990-talet var den levande kraften i socialismen betydande. Försämringen fortsatte och förvärrades av aids-epidemin. Det är knappast nuvarande system som borde lastas för Tanzanias dåliga välståndsutveckling. Vietnam är ett parallellexempel som visar att det nya systemet fungerar.

Men i princip ställer Nina Björk upp ett moraliskt problem som borde vara synnerligen intressant. Sålunda: Det krävs en revolution för att nå dithän att u-länderna har "tillräckligt att äta, friskt vatten att dricka, rätt till frihet och ett värdigt liv". Vi kan alltså varken hoppas att mer globaliserad handel eller frivilliga hjälpinsatser räcker för att garantera detta värdiga liv.

Nina Björk ser framför sig en stor utopi som följd av revolutionen - den kommunistiska. Men, erkänner hon, den kommunistiska utopin "har provats i en tappning som visade sig vara förödande, fruktansvärd". Därför ställer hon frågan: "Är utopins alltför höga pris verkligen den lärdom vi skall dra av Sovjet?" Vi måste komma till insikt och dra slutsatsen att "det nuvarande systemet är sinnessjukt orättvist". Hon vill uppenbarligen pröva kommunismen i en ny och snällare tappning. "Vi måste börja producera för behov, inte för profit" skriver Nina Björk.

Därmed ställs vi inför ett universellt moraliskt problem av följande slag: Vi tror oss övertygade om vad som är moraliskt rätt handlande i hela samhället. Men vi inser att folk i allmänhet inte beter sig på det "moraliskt rätta sättet". Är vi då förpliktade att till stora uppoffringar upplysa dem om detta med kanske ringa framgång? Eller är det vår moraliska skyldighet att hitta en genväg som effektivare leder till målet genom att vi får makt att tvinga alla att bete sig som om de vore moraliska?

Socialismen på 1800-talet ställdes inför detta problem så länge som den byggde på löst grundade moraliska intentioner för det utopiska samhället. Men när socialismen blev marxistisk blev detta en icke-fråga. Samhället slulle enligt de objektiva förändringslagar, som Marx och Engels upptäckt, komma att övergå till socialism. Om detta var det moraliskt rätta eller inte blev oväsentligt. Historiens gång befinner sig bortom gott och ont.

För utilitarismen var det ovan nämnda moraliska problemet länge en fråga utanför lärans domäner. Men en av de sista stora utilitariterna, Henry Sidgwick (1838-1900), var inne på hur frågan skulle lösas genom sin s k kanslihusutilitarism. Han menade att den bästa utilitaristiska styrningen av samhället var att besluten i hemlighet utarbetades av de styrande inom kanslihuset enligt "de rätta" principerna och därefter omsattes i samhället utan att man nödvändigtvis skulle behöva hänvisa till utilitaristiska nyttokalkyler för att motivera sin politik.

Den moderna utilitarismen är inte lika oförblommerad vad beträffar frågan hur den politiska styrningen skall gå till. Men dess starka intresse för hur en tredje part skall offra någras lycka för att öka andras pekar onekligen på att staten är denna tredje delatagare. I annat fall skulle ju uppmärksamheten mera kunna läggas vid den enskildes "plikt" att offra sig själv för att gynna andra. Men detta behandlar dagens utilitarister inte särskilt utförligt. Om alla blev utilitarister skulle däremot "offrandet av andra" bli ett begränsat problem.

För Lenin var moraliska problem bara borgerligt nonsens. Han stod i förbund med historien. För utilitaristerna upphörde det etiska resonerandet i början av 1900-talet när värdenihilismen bredde ut sig. Frågan fick då ingen lösning. När sovjetkommunismen brutit ihop och den politiska filosofin övervunnit nihilismen kan frågan ställas igen: har vi moralisk rätt att begränsa andra människors frihet att själva handla enligt sina egna moraliska principer, som vi dock anser vara fel? Det är en stor fråga som handlar om möjligheterna till objektiva moraliska avgöranden. Har Nina Björk tänkt en tanke åt det hållet?