Feminismens drömsamhälle i TV2

Utbildningsradion ger bara glimtar av feminismen. Ingemar Gens får säga att han inte kan belägga skillnader mellan könen trots att han i ett TV-program för ett år sedan hållit med om att kvinnor är mindre egoistiska än män. Ordet 'rättigeter' missförstås och allmän förvirring tycks råda.

Det fjärde programmet i Utbidningsradions TV-serie om politisk filosofi handlade om feminism och sändes igår 20/2-06. Vi ser nu ett mönster i programledaren Emil Nikkhahs uppläggning. Han åker till något auktoritativt ställe - en partikongress eller årsmöte - och frågar ett antal personer där om vad deras respektive ideologi går ut på. Det finns uppenbarligen ett antal personer som inte vet det eller inte kan ge svar. Dessutom frågar Nikkhah (oanmäld får man förmoda) de högsta representanterna vad de har att säga och får då undflyende svar som ofta går ut på att det inte finns tid att svara just då. Nikkhah skapar ett känslomässigt intryck hos tittarna att just ingen kan eller vill svara på frågor om den egna ideologin - i varje fall om man är officiell företrädare för den.

När det gäller feminismen var detta särskilt tydligt. På Feministiskt initiativs årsmöte fick han inte ett enda vettigt svar. Han sökte sig då till andra, totalt okända företrädare som gav vaga besked. En kvinnlig punkmusiker från Umeå fick säga att Sverige inte är jämställt på grund av det förtryck mot kvinnorna som ger dem lägre löner, bara 80 procent av männens. Men förtrycket ansåg hon vara omedvetet trots att hon strax därefter hävdade att män och kvinnor inte har samma rättigheter. Man frågar sig var det dekreteras att kvinnor inte har rätt till lika hög lön som män under i övrigt lika förhållanden?

Men det kanske håller på att gå med ordet 'rättigheter' som med ordet 'rättvisa'. "Samma rättigheter" betyder i så fall "lika utfall". En kvinna skulle alltså ha "rätt till" lika hög lön som en genomsnittlig man oavsett vad hon gör - även om hon jobbar deltid. Då skulle löneläget inte längre vara 80 procent av männens. Att många använder ordet rättigheter och rättvisa som något som har att göra med frånvaron av ekonomiska skillnader är illavarslande. Det går inte att föra en meningsfull intellektuell debatt om orden tenderar att få karaktären av 'övertalningadefinitioner'. Ett klassiskt sådant ord (om än något fyrkantigt) var termen "folkdemokrati" som benämningen för något som underförstått var den enda verkliga demokratin.

Professorn i idéhistoria Elisabeth Mansén fick därefter ge en historisk bakgrund som varvades med programledningens egen historiska framställning med hjälp av journalfilmer. Mansén ansåg att feminismen började med Platon som i sitt idealsamhälle gav samma rättigheter åt kvinnorna som männen. [Det gällde sannolikt enbart de styrande och byggde i sin tur på Platons beundran för Sparta där kvinnorna också hade en mer framskjuten ställning än i Athen och andra stadsstater. Sparta var en diktatur...]

Därefter fick könsrollsforskaren Ingemar Gens försöka förklara könsrollerna med utgångspunkt för hur barnen väljer flick- resp pojkleksaker i en leksaksaffär. Anmärkningsvärt var att han nu betonade att det fanns "tonvis med studier" som undersökt skillnaderna mellan män och kvinnor och att dessa kommit fram till att det inte finns några skillnader, förutom att män inte kan föda barn.

Annat var det i TV-programmmet Debatt förra året (22/2-05) där Gens i debatt med neurobiologen Annica Dahlström var överens om att kvinnor är mindre framfusiga och egoistiska än männen. Det är ju en mycket väsentlig kunskap om man vill förklara varför kvinnor har 4 procent lägre lön när korrigeringar gjorts för en mängd bakgrundsfaktorer. Dessutom är det relevant för att förklara varför kvinnor sysslar så mycket mera med det 'obetalda arbetet' som programmet fortsatte med, utan att någon förklaring framkom.

Om det är så som 'särartsfeministerna' betonar att kvinnor är mer konkret altruistiska (och därmed mer "moraliskt högtstående") än de egoistiska männen kommer en sådan teori att kunna förklara skillnaderna moraliskt utan någon luddig 'könsmaktsteori'. Vi skulle alltså se resultatet av en egoistisk exploatering av altruister, som åtminstone några av altruisterna inte är nöjda med på makroplanet. Radikalfeminismen, som betonar att kvinnor borde vara lika egoistiska som män, förhånar då de altruistiska kvinnorna med argumentet att de är förtryckta och inte mera osjälviska. Det leder till frustration hos de altruistiska kvinnorna, som upplever sin altruism som något fint och naturligt - de vill inte inordna sig i en en kollektivistisk kategorisering som dessutom närmast beskrivs i socialistiska termer.

Den avslutande debatten mellan genusforskaren David Tjäder och ledarskribenten Maria Abrahamsson, SvD, gav prov på en del av denna motsättning som grundar sig på att många kvinnor inte känner igen sig i feministernas samhällsbeskrivning. Men någon bild av ett feministiskt drömsamhälle fick vi inte på långa vägar av programmet.

Förra programmet om konservatismen 14/2. Nästa program om kommunismen 28/2 (bloggen)