Nej till tokfinansiering av fastighetsskatten
Pär Nuder ville att Alliansen skulle hitta på ett politiskt tokigt sätt att finansiera ett avskaffande av fastighetsskatten. Fredrik Reinfeldt gick i fällan med sitt utspel om försämrde ränteavdrag. Men det kan finnas utvägar med hjälp av politisk ingenjörskonst.
Pär Nuder är en skicklig politisk taktiker. Genom sitt tjatande om att Alliansen lämnar nästan 30 miljarder ofinansierade vid ett avskaffande av fastighetsskatten har han ställt till oreda i det borgerliga lägeret. Min bedömning för en vecka sedan var att Nuder syftade till att skrämma fram en "tokfinansiering" av fastighetsskatten. Den har i och med intervjun med Fredrik Reinfeldt (m) i radions P1 i morse besannats. Han nämnde där att man som en delfinansiering av slopandet av fastighetsskatten eventuellt kunde försämra ränteavdragen. Det är naturligtvis en hederlig och principiellt riktig inställning. Men när gav Reinfeldt senast prov på att han vill resonera på ett sådant plan?
Reinfeldt är en taktiker. Att då gå ut med ett sådant "inspel" måste enligt vissa bedömare vara ett led i ett spel med övriga allianspartier som dessvärre gått snett. Om det inte är så utan en saklig spekulation från Reinfeldts sida om olika finansieringsmöjligheter är det ännu värre. I värsta fall kan det vara ett ödesdigert misstag. Varje kunnig politiker borde veta att drar man fram en försämring av ränteavdragen måste man i samma andetag nämna hur grupper utan egna tillgångar och med höga bostadslån i så fall skall klara sitt boende. I det här fallet rör det sig om en så ömmande kategori som barnfamiljerna. Det hade också varit befogat att nämna något om rika pensionärer med avbetalda huslån.
Nuders fälla har kanske slagit igen. Finns det någon möjlighet att reparera misstaget? Jag skall peka på några utvägar.
Ett sätt att undkomma är att frångå uppfattningen att skattesänkningar måste vara helt finansierade. Men det är nu rimligtvis för sent. Alliansen har sedan länge bundit sig att skattesänkningarna och satsningarna skall vara rätt räknade och fullständigt finansierade. Ett annat sätt är att överge uppfattningen att finansieringen skall ske på samma område. Varför skall småhusägarna egentligen själva betala slopandet av fastighetsskatten om den i sig är orimlig? Finansieringen kan då ske genom att säga nej till regeringens ofinansierade reformförslag. Motargumentet kan då bli den retoriska kopplingen mellan t ex "uteblivna höjningar av bostadsbidrag till pensionärerna bekostar guldregn över villaägarna i Danderyd".
En tredje möjlighet är att göra det bästa möjliga av Reinfeldts ansats. Den politiska ingenjörskonsten i Reinfeldts anda borde kunna lösa problemet med de ömmande grupperna. Ett helt principlöst förslag är följande: Relatera ränteavdragen till taxeringsvärdet och hur många personer som är folkbokförda på fastigheten. En tvåbarnsfamilj får fullt ränteavdrag liksom en ensamstående med två barn. Men två vuxna får bara halvt avdrag osv. Då kommer man att kunna minska statens skattebortfall från ränteavdragen samtidigt som avdragen får en socialpolitisk motivering istället för skattepolitisk.
Vill man ta in ytterligare pengar kan också den kommunala fastighetsavgiften differentieras. Det borde gå att motivera säg 20 procents högre avgift om två vuxna är folkbokförda på fastigheten, när nu ändå detta tas med i systemet på avdragssidan. Med tre vuxna blir avgiften 30 procent högre osv. Barn undantas av socialpolitiska skäl.
Det saknas inte möjligheter att hantera finansieringen på ett skenbart rationellt sätt. Frågan är bara om dessa möjligheter är avbrända i och med att jag, som sysslat med frågan i så många år, har raljerat kring dessa tekniker. Hur mycket bättre hade inte läget varit om man som jag föreslog för länge sedan hade gått över till att beskatta inköpsvärdet istället för marknadsvärdet - den s k Kalifornien-modellen för fastighetsskatt?
SVTs bloggkrönika 21/8
posted by Danne Nordling @ 20:55
3 comments
3 Comments:
Vad gäller fastighetsskatten så visar en opinionsundersökning att 88 procent vill avskaffa den , 3 procent att den ska öka samt 9 procent att den ska växa i takt med taxeringsvärdena, alltså det som är sossarnas linje icke-valår.
Om man nu emellertid tar bort denna rent fiktiva skatt så måste det rimligtvis ske steg för steg;kanske kan det klaras av under en mandatperiod och detta skattebortfall måste självfallet vägas mot de andra skattelättnader som alliansen föreslagit.
Som Reinfeldt sa så krävs det en ansvarsfull finansiering. Den som lyssnade noga och inte vinklade hans uttalande över hövan märkte att han även ville ta sig en titt på ränteavdragen.
Tanken bakom är väl att om fastighetsskatten sänks med låt säga 20 procent år 1 så kanske ränteavdragen kan minska med 5 procent eller något ditåt. Då blir det för villaägarna och andra fastighetsägare totalt en sänkning.
KD har som känt föreslagit införandet av en kommunal avgift i stället, vilket bl a har den svagheten att staten tar in skatteinkomsterna på fastighetsskatten och sedan ska kommunerna leverera in ett belopp som delvis kompenserar för detta.
Beräkningar visar dock att med denna modell så skulle 330 000 villaägare och bostadsrättsinnehavare få HÖJD fastighetsskatt. Mot detta står det reinfeldska uttalandet att INGEN ska behöva vara rädd att det blir fråga om någon höjning, i stället tvärtom.
Båda modellerna har för-och nackdelar och frågan som sådan är ytterligt komplex och det vore olyckligt om finansieringsmodellerna binds upp redan nu. Sannolikt krävs det som vanligt en statlig utredning, remissförfarande,riksdagsbehandling samt propositionsskrivande och därutöver årlig finansiering i budgetarna.
Hur menar du att ränteavdragen mera konkret skulle kunna begränsas med hänsyn till hur många som bor på fastigheten?
Jag kan helt principlöst tänka mig att man först begränsar den allmänna möjligheten till ränteavdrag till att gälla tre fastigheter och maximalt för lån till 120 procent av taxeringsvärdet. Det skulle hålla nere den mest överdrivna prisutvecklingen som Riksbanken är så rädd för. Dessutom skulle vi bli av med den helt omotiverade avdragsrätten (mot arbetsinkomster) för konsumtionslån. För permanentbostäder skulle avdragsrätten kunna begränsas till 10 procent för ensamstående, 15 procent för två vuxna, 20 procent för två vuxna med ett barn, 25 procent för två vuxna och två barn och slutligen 30 procent om man har tre eller fler barn.
Vitsen med detta är att vi inte längre behöver se avdragsrätten som en logisk följd av en konsekvent skattepolitik utan som en tämligen godtycklig socialpolitisk lättnad som vuxit fram pga historiska förhållanden. Då är det möjligt att avskaffa fastighetsskatten som ju historiskt är en inkomstbeskattning av det i fastigheten nedlagda egna kapitalets avkastning (det syntes tydligt före 1991).
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home