Överbudet på 25 (m)iljarder kvarstår

Nu återkommer (m) i en annons idag om överbudet på 25 miljarder från i våras. Men arbetslöshetsbekämpningen får fem rader av två sidors ren text i annonsen. Valrörelsen blir alltmer Kafka-lik.

När Fredrik Reinfeldt (m) höll sitt traditionella tal i Vaxholm 12/8 tolkades hans "in blanco-försäkran" att vad socialdemokraterna och regeringen än kom med för satsningar på offentliga verksamheter (ej bidrag) skulle moderaterna satsa minst lika mycket. Detta kan förefalla vara en destruktiv överbudspolitik. Likafullt tolkade jag Reinfeldts klargörande som en betydande reträtt från det överbud på 25 miljarder som ställdes ut i våras. I slutet av mars 2006 fick nämligen moderaternas vice ordförande Gunilla Carlsson tillfälle att göra ett s k utspel i TV-programmet Agenda. Där gjorde hon klart att moderaterna alltid skulle satsa 25 miljarder kronor mera än regeringen på vård, skola, omsorg och liknande verksamheter.

Men hej vad jag bedrog mig! Idag har moderaterna en annons i SvD som vänder sig till sympatisörer med en redogörelse för den politik som (m) vill bedriva. Där står att (m) inte vill sänka skatterna med 250 miljarder - alltså till europeisk normalnivå (formellt skära ned välfärden). Istället skriver man: "Sanningen är ju att vi satsar 25 miljarder mer än regeringen på skola, vård och brottsbekämpning." Överbudet på 25 miljarder kronor motsvarande 1 procent av BNP är alltså tillbaka. En Kafka-liknande stämning breder ut sig. Det är som om public choice-skolan aldrig hade existerat. Och det har den kanske inte i moderaternas värld. Vi borde pröva hypotesen att Fredrik Reinfeldt är politiskt okunnig.

Alternativet är, som flera läsare har påpekat för mig, att det nu är så viktigt att vinna valet att politikens innehåll inte spelar någon avgörande roll. Det betyder att man som politiker skall lova guld och gröna skogar om det bara hjälper till att vinna valet. Vi skulle då få ett antal opportunister totalt utan ansvarskänsla och utan ideologisk kompass som styrande efter valet. Vill vi det?

En riktigt frustrerande tanke är att det kanske är så illa att den politiska kunskapen är låg samtidigt som beredvilligheten att förfalla till opportunistiska överbud är hög. I moderaternas annons som spänner över två helsidor med enbart text lägger man fem (5) rader på det som de flesta ändå ser som den viktigaste frågan för Sverige idag: arbetslösheten. Man påstår: "Vi har en politik som leder till fler jobb." Detta utvecklas inte mer än att det skall bli billigare att anställa och att företagande och arbete skall löna sig.

Den som är skeptisk till moderaternas förmåga att skapa fler jobb borde rimligtvis få en mera fullödig beskrivning hur detta skulle gå till än de tre rader där ovanstående tre inslag nämns. Hur skall annars de moderata valarbetare, som annonsen formellt vänder sig till, kunna förklara det centrala elementet i politiken? Eller är det så att väljarna och journalisterna nöjer sig med denna korta "förklaring"? Kan det inte istället vara så att den korta framställningen är resultatet av okunnighet - textförfattaren känner inte till hur man skall förklara hur jobbskapandet skall gå till och ersätter det därför med detta korta "mantra"?

Det är mycket som är Kafka-likt i årets valrörelse. Varför hade Göran Persson ingen redogörelse för arbetslöshetsbekämpningen i sitt tal i Björkvik? Varför har arbetsminister Hans Karlsson inte ställts till svars för sin prognos i våras att arbetslösheten före sommaren skulle sjunka under 4 procent? Och hur kan det komma sig att en Sifo-undersökning 7-10 augusti (DI) utvisar att Reinfeldt har större förtroende än Persson (47-39) och att detta stöd är särskilt stort bland de äldre och arbetslösa? De äldre skall inte få några skattesänkningar, men få vara med och betala dem. Detsamma gäller för de arbetslösa om de fortsätter att vara arbetslösa. Det irrationella invaderar väljarkåren med stormsteg.

Vår nya regering blir tydligen under alla omständigheter en Kafka-regering.