Sex metoder att härleda rättigheter

Människornas oberoende rättigheter har motiverats på sex olika sätt. Genom att transcendenta motiveringar ibland anförts har de mer seriösa rättighetsteorierna stigmatiserats av en air av mysticism. Men en härledning av rättigheterna från grunden eller ett samhällskontrakt bygger inte på vidskepelse.

Vilka är de specifika kriterierna på innehav av moraliska rättigheter och hur kan man veta att människor har sådana rättigheter? Hur kan existensen av dessa rättigheter fastställas eller rättfärdigas? Chicagofilosofen Alan Gewirth (1912-2004) har listat fem metoder som försöker ge svar på dessa frågor och han presenterar dessutom en egen metod:

1) Intuition (ex: franska rättighetsförklaringen, Grotius, Nozick)

2) Institutionalism (rättigheter genereras från transaktioner, t ex löftesgivande)

3) Intresseprincipen (primära intressen eller behov genererar rättigheter)

4) Intrinsikalt värde (personer med rättigheter har värdighet eller är mål i sig själva)

5) Opartisk överenskommelse (Rawls)

6) Logisk härledning på dialektisk grund (Gewirth)

Jag skall ge några kritiska kommentarer till dessa metoder som delvis baseras på Gewirths korta genomgång i boken Human Rights (1982). Utgångspunkten är att härleda rättigheter som är universella och genomförbara utan att behöva åberopa någon politisk församling eller annan suverän.

1. Genom intuition slås fast att människan har vissa rättigheter. Metoden är naturligtvis i viss grad maktlös om den skulle ifrågasättas med motstridiga intuitioner. Men som redan visades av Grotius' första försök att fastställa rättigheter är dessa inte intuitivt gripna ur luften. Det finns en kognitiv grund som dock inte brukar redovisas. Därför är det inte så enkelt att ifrågasätta t ex Grotius' fyra rättigheter (självförsvar, självförsörjning, inte skada andra och inte stjäla) med hjälp av en annan intuition för realistiska rätttigheter.

2. Institutioners formella eller informella regler (t ex löftesgivande, kontrakt, dekret) genererar rättigheter men träffas av svårigheten att vissa institutioner kan vara moraliskt felaktiga. Då behövs likväl en oberoende norm för ett rättfärdigande.

3. Personer har intressen och därför anspråk på rättigheter. Men rimligen måste dessa intressen åtminstone begränsas till att vara grundläggande och primära eller ha karaktären av objektiva behov. (FN:s åtta sociala rättigheter förefaller motiverade på detta sätt.) Denna syn träffas dock av svårigheten att det inte nödvändigtvis är egenskaper som är gemensamma för alla människor som genererar moraliska rättigheter. Varför skulle inte "viljan till makt" eller expertkunskaper etc kunna generera rättigheter?

4. Att människor har ett värde i sig och därför har rättigheter utgår från en normativ premiss som implicerar slutsatsen. Liknande gäller för direkt transcententa hänvisningar för rättigheternas grund. Bevisbördan flyttas enbart bakåt i kedjan. Tidigare slutade denna kedja med Gud eller "naturen".

5. En grupp personer skall välja sitt samhälles konstitutionella struktur genom att upprätta ett samhällskontrakt. För att detta skall ske opartiskt behövs någon form av mekanism som extraherar vissa personliga egenskaper som kan snedvrida kontraktet eller omöjliggöra en överenskommelse. Rawls inför tankeexperimentet "en slöja av okunnighet". Enligt Rawls kommer de då överens om att varje person måste ha vissa grundläggande rättigheter. Metoden har ifrågasatts för att den skulle vara "cirkulär". Genom den egalitarism som representeras av allas lika okunnighet genereras den egalitära slutsatsen.

6. En logisk härledning kan antingen utgå från en premiss som alla i praktiken erkänner (Grotius, Rothbard) eller från ett resonemang som presumerar att visst handlande implicerar en sådan premiss (Gewirth). Det är enkelt uttryckt antingen människans natur eller människans anspråk på nödvändiga handlingsbetingelser som genererar rättigheterna. I Gewirths teori är dessa betingelser "frihet och välbefinnande". Detta synes innebära en glidning mot "positv frihet" i meningen materiell frihet.

Jag skall återkomma till några av de sex metoderna i separata artiklar. Det är främst nr 1, 5 och 6 som förtjänar att uvecklas. Eftersom rättigheter är preskriptiva och inga faktaomdömen blir analysen självfallet inte empirisk i trivial mening. Men diskussionen om rättigheter består inte i ”utbrott av ordflöden” som rättspositivister skulle kunna hävda.

Anspråken på rättigheter är ofta underbyggda med mer eller mindre goda skäl. De försök som gjorts utan att redovisa dessa skäl, eftersom rättigheterna sagts vara givna av Gud eller "naturen" etc, har ställt till med en hel del skada för mera seriösa rättighetsteorier. Dessa har också fått en air av vidskepelse och mysticism omkring sig. Det är dags att ändra på den saken.

Den iniutiva rätten till självförsvar 23/7-06