Menlös Persson förlorade debatten för de röda
Slutdebatten i TV vanns rimligtvis av Alliansens företrädare även om Reinfeldt inte framstod som särskilt lysande. Det var förvånansvärt att Göran Persson gjorde en så slät figur. Göran Hägglund och Maud Olofsson var klart mer framträdande. Sakfrågorna var sannolikt inte avgörande. Det var personligheterna som kunde vädja till de osäkra.
Slutdebatten i TV i 2006 års valrörelse handlade om familjepolitiken, miljön, jobben, vården, skolan, biståndet och EU samt om kriminialpolitiken. TV:s val av inledning med familjepolitiken medförde antagligen att många inte orkade lyssna vidare. Det hettade dock till när Alliansens företrädare gång på gång fordrade besked om den gröna skatteväxlingen och vilka skatter som skulle höjas när skatterna skulle höjas med 13 miljarder under kommande mandatperioden. Något besked gavs inte från Göran Persson medan Peter Eriksson ville göra energin litet dyrare för den lätta industrin. Den tidigare skatteväxlingen skulle ha betytt 17 miljarder kronor i skattesänkningar på arbete. Men har någon märkt av några sådana sänkningar?
Avgiftsfri förskola utlovades av Persson. Men är detta verkligen något som ligger i alla väljares intresse? Tjafset om vårdnadsbidrag och förlängd föräldraförsäkring kanske vände sig till de närmast berörda men saknade allmänt intresse. Miljöpolitiken blev atavistisk när avvecklingen av kärnkraften ställdes mot klimatförändringarna orsakade av ökade koldioxidutsläpp. Det är en utmaning mot väljarnas förnuft att samtidigt vilja avveckla kärnkraften och minska koldioxidutsläppen.
Debatten om sysselsättningspolitiken vanns inte av Persson utan av Hägglund som visade att läget idag var sämre än inför valet 2002. Men någon ytterligare information fick tittarna inte. Det stora nederlaget var att Persson inte kunde klargöra att Alliansens jobbprogram skulle innebära sänkta löner. Det är nog det enda argumentet som skulle kunna göra osäkra väljare skeptiska till Alliansens förslag.
Reinfeldts opportunistiska vädjanden att det var låginkomsttagarnas skatter som skulle sänkas kunde inte tillbakavisas av de röda - inte ens dyrare a-kassa och dyrare bilförsäkringar kom upp. Vårddebatten blev inte någon skiljelinje. Skoldebatten gav resultatet att Persson var emot betyg i lägre årskurser. Det kanske inte är något vinnande besked. Däremot var hans skepsis mot religiösa friskolor något som kan ha kompenserat hans otydlighet i övrigt.
Den klassiska moderata synen på kriminalpolitiken skulle ha kunnat bli en vinnande fråga för Alliansen. Men detta område blev inte den skiljelinje som man kunde ha förmodat. Den avslutande debattomgången, som Persson vunnit genom lottning (sista talare), kunde inte utnyttjas av Persson. Han var förvånansvärt menlös i denna avslutning.
På den röda sidan måste man säga att Lars Ohly gjorde bäst ifrån sig. Peter Eriksson framstod som jobbig och tramsig (utifrån en osäker väljares syn) och Persson var halvt frånvarande - helt enkelt menlös.
På den blåa sidan var Göran Hägglund den mest vinnande personligheten medan Reinfeldt var ganska slätstruken. Då var Maud Olofsson klart bättre. Lars Leijonborg kom inte fram särskilt mycket och borde ha förlorat röster på slutdebatten. Han har svårt att hävda sig mot sina yngre konkurrenter (56 år) och har kanske samma åldersmässiga svårigheter som Persson.
Andra bloggar om: politik, val2006, på intressant.se
posted by Danne Nordling @ 22:52
2 comments
2 Comments:
Det är inte så lätt att föra en partiledardebatt, där ett antal på förhand bestämda teman tas upp och där deltagarna maximalt har någon dryg minut att redogöra för partiets eller de båda regeringsalternativens ståndpunkter.
Debattledarna avbröt av och till och Göran Persson var inte bara som vanligt överlägsen och arrogant utan han föll också andra i talet.
Personligen tror jag att lyssnaran fick sig en tankeställare såtillvida att allianspartierna visade upp en enad front också i de ämnen som togs upp.
De visade också vilka skilda ståndpunkter de partier har som ska kunna ingå i en vänsterkartellregering. Enad front ställdes mot en splittrad.
Därutöver måste lyssnarna ha ställt sig frågan hur kan egentligen Göran Persson säga att samarbetet under de senaste två mandatperioderna ha gått så bra, men när de båda partier som bidragit till det också vill bilda regering med socialdemokraterna så markerar Göran Persson tydligt att han inte vill ha med dem i sin regering.
Hans mandat är i stället att få stöd för en socialdemokartisk regering och i en sådan kan mycket väl något alliansparti ingå.
De väljare som tvekat om sitt val kommer knappast mot denna bakgrund att rösta för ett sådant regeringsalternativ.
Publicerade opinionsundersökningar visar också för ett regimskifte och alliansens majoritet kan efter de båda partiledardebatterna mycket väl bli ännu större.
Perssons dåliga insats i partiledardebatten bekräftas idag av Temos undersökning som ger Alliansen ett försprång på 6,9 procentenheter (DN:s hemsida). Socialdemokraterna får 33,6 procent och är på väg mot ett katastrofval. Då är bara en tredjedel av sympatierna registrerade idag lördag efter Perssons nederlag i partiledardebatten.
Jag tror att en god del av förlusten beror på att man inte kan ge besked om skatteväxlingen på 13 miljarer kr från s och mp. Miljöpartiet får bara 4,3 procent och om nedgången skett efter partiledardebatten finns möjligheten att mp hamnar på 3,8 procent och åker ur riksdagen. Alla "kamrat 4 procent" kanske inte nås av budskapet om denna risk under själva valdagen och då är mp räddningslöst förlorat. Det kan bli riktigt intressant på måndag...
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home