Husbygget leder till fler förtidspensionerade?

Kan Perssons husbygge ha lett till att han blivit mindre intresserad av en jobbskapande politik till förmån för svenska folket? Om detta kan bevisas var Janne Josefssons program relevant. Men något sådant antyddes inte ens i Uppdrag granskning.

Efter Janne Josefssons angrepp på Göran Persson för att han bygger en herrgård blir man litet konfunderad över vad detta har för politisk relevans som förtjänar en hel timme i "Uppdrag granskning"? Ett svar på frågan är att Perssons officiella moral strider mot hans personliga beteende. Men för att detta skall vara relevant måste det vara sant i någon mening. Och är det det?

Persson hävdar att oförtjänta inkomstskillnader är orättvisa. Enligt hans mening är företagsledarnas höga ersättningar åtminstone till viss del oförtjänta. Men en hårt strävande partifunktionär som arbetar sig upp från att vara en flasksamlare i ungdomen till Sveriges statsminister kan väl inte egentligen sägas vara oförtjänt av sin inkomst som statsminister. Problemet är i så fall att han använder sin inkomst på ett olämpligt sätt. Här finns två underproblem: 1) Hur får man använda sin inkomst på ett politiskt korrekt sätt? 2) Leder en husinvestering till negativa konsekvenser för svenska folket genom utvecklandet av "okänslighet" o likn?

1. Det är klart att om Göran Persson hade skänkt en stor del av sin (och Anitras) lön till Amnesty hade ingen kunnat kritisera honom. Är det vad som krävs? Knappast, ingen annan av Sveriges socialdemokratiska statsministrar har betett sig så. Å andra sidan har flera av dem kommit från överklassen och har förmodligen aldrig fått känna på vad det innebär att vara fattig. Min hypotes är att en strävsam person från små förhållanden ofta kräver en mera handfast belöning för sina instser än den som fått det mesta serverat på en bricka. Han vill förverkliga en personlig dröm.

De som tycker att Persson inte betett sig på ett politiskt korrekt sätt säger egentligen att de hellre ser en överklassperson som Palme som partiledare eftersom en sådan kan kosta på sig att "byta ner sig" socialt genom att skaffa ett radhus i Vällingby. Alternativt ser de hellre en intellektuell akademiker som Erlander som partiledare eftersom han har icke-materiella intressen redan från början.

Det kanske är så att arbetarklassen inte vill ha en av sina egna som partiledare? Av Janne Josefssons program fick man intrycket att de som talade uppriktigt (inte alla de som hade positioner beroende av Persson) faktiskt menade att uppkomlingsfasoner var en dödssynd. Men när ser vi en person sprungen ur arbetarklassen som kommit upp sig fortsätta att uppträda som en arbetare? De som verkligen ser ut som arbetare idag kommer från de övre klasserna och har aldrig haft några riktiga arbetaryrken.

Kanske Perssons fel är att han inte skött husbygget tillräckligt diskret? Det blir lätt "fasoner" när det kommer ut i massmedia. Han kanske skulle ha låtit en bulvan bygga ut gården Torp?

Den politiska relevansen avgörs slutligen av hur man förändrar sitt röstningsbeteende efter "granskningen". Får Ohly eller Reinfeldt fler röster? Nej, det verkade mest som om de riktiga "moralist-sossarna" skulle stanna hemma när de besviket noterade Perssons husbygge. Det var väl inte meningen?

2. Den andra underfrågan är mera intrikat. Kan det vara så att Persson genom att skaffa sig en så stor och pampig bostad, som forna tiders överhet och storbönder hade, kommer att fjärma sig från vanligt folk? Persson skulle alltså komma att mera identifiera sig med patronerna än med arbetarna, som han egentligen skall företräda.

Själv försäkrar Persson att det inte är så - han träffar minsann helt vanliga människor hela dagarna. Men även gamla tiders patroner kunde resonera så. Vad är då det mera konkreta som skulle kunna inträffa om Persson fjärmade sig från gemene man? Det som i dagarna ligger närmast är de ökande klyftorna som i viss mening kan statistiskt påvisas som en ökning av ojämnhetskoefficienten i inkomstfördelningen (den s k Gini-koefficienten). Men som jag påvisade i min förra bloggartikel är denna statistiska effekt huvudsakligen en följd av att antalet förtidspensionerade och studerande blivit större under Perssons statsministerperiod.

Kan det vara så att Perssons manifesterade uppkomlingsfasoner genom husbygget har bidragit till den dåliga sysselsättningsutvecklingen genom en obenägenhet att satsa på en jobbskapande politik? Intresse för husbyggen skulle alltså leda till att regeringen kastar ut litet mera bidrag till de arbetslösa och förtidspensionerade och därmed får folket nöja sig? Det är inte en helt galen hypotes. Men ligger inte andra förklaringar närmare till hands för att kasta ljus över regeringens avsaknad av en aktiv jobbpolitik?

I varje fall tyckte jag inte att Janne Josefsson var i närheten av denna andra hypotes att husbygget leder till fler förtidspensionerade mm i stt TV-program igår.

Andra bloggar om: politik, göran persson, torp, klyftor, socialdemokraterna, arbetare på intressant.se