Det går utför med Sveriges löner
Sedan 1975 har de svenska lönerna sjunkit i jämförelse med Europas med omkring 45 procent. För 30 år sedan hade vi drygt 40 procent högre löner och nu är de nästan 5 procent lägre än i EU15.
I en nyligen publicerad uppföljning till en skrift som kom ut för 20 år sedan (Arbetslöshetsfällan) som har titeln Vägen ur arbetslöshetsfällan (pdf) skisserar professor Ulf Jakobsson ett program för att få ner arbetslösheten i Sverige. Det går ut på att minska skattekilarna och möjliggöra en expansion av den privata tjänstesektorn (inberäknat välfärdstjänster). Om hans recept är realistiska finns det anledning att återkomma till.
Just nu tycker jag att ett diagram i hans skrift förtjänar att spridas i debatten om den svenska tillväxten. Det visar de svenska industriarbetarnas löneläge i förhållande till genomsnittet för de första 15 länderna i den europeiska unionen. Jämförelsen är gjord i enhetlig valuta.
Vi ser här att i mitten av 1970-talet var de svenska lönerna 40 procent högre än i EU15. År 1976 skedde visserligen en ökning till ännu högre nivåer, men det var mera till följd av "katastrofavtalet" med LO som inledde den manifesta kris som Sverige sedan dess länge led av och vars sviter vi fortfarande kan känna av. LO gapade över för mycket och vi fick som resultat den följande utförslöpan som sedan början av 1990-talet förhoppningsvis planat ut på en nivå något under genomsnittet för Europa. En minskning med ca 45 procentenheter!
Att återta dessa förluster kommer inte att bli lätt. En möjlighet är naturligtvis att sänka skatten på de blygsamma löner som betalas ut. Det skulle kunna ske om en ansenlig del av de nästan en miljon egentligen arbetslösa kunde få jobb. Men inte heller detta är någonting enkelt. Utan en ny regering som tar detta problem på allvar finns det inte ens någon politisk vilja att åstadkomma en förbättring.
Andra bloggar om: politik, ekonomi, tillväxt, löner, LO, val2006 på intressant.se.
posted by Danne Nordling @ 19:42
2 comments
2 Comments:
Den löneutveckling som Danne här redovisar vill vare sig nationalekonomer eller politiker helst låtsas om.
Beskedet nu inför valet är i stället att ekonomin aldrig har gått så bra, att den finanskris som inleddes i slutet av 1980-talet och som sossarna bar det politiska ansvaret för nu har klarats upp, vilket Persson ska ha beröm för.
Staten får också nu in skatteinkomster som ger utrymme för mer resurser på en rad områden, vilket inte minst då gäller kvinnolönerna.
Politikerna hävdar här att en nästintill total jämlikhet ska kunna uppnås utan att hur detta ska kunna finansieras.
Hur kan t ex facket ha gått med på det? Hur skulle skatterna påverkas om låt säga den totala utjämningen verkligen skulle bli av inom loppet av ett par år?
Men de allt lägre disponibla inkomsterna beror självfallet också på de kraftigt ökade kostnaderna för hela socialförsäkringssektorn kräver sin finansiering samt att de besparingar inom välfärdsstaten Sverige som är fullt möjliga att uppnå inte har genomförts..
I stället ropar man ständigt efter mer av resurser så snart något problem dyker upp.
Hur agearar då vanligt folk för att kompensera sig för de minskade inkomsterna?
Ja, metoderna är otroligt omfattade och det skulle krävas enorma kontrollåtgärder för att ens förhindra en del av allt som här pågår.
Marknaden för svartabörsaffärer beräknas t ex omfatta 100 miljarder. Oavsett politisk uppfattning samt yrkesgrupp accepterar man sånt och skaffar sig extra inkomster här.
Nu har det kommit en bok Fifflarnas paradis, som visar att det är vanligt att dels jobba, dels också få a-kassa utan att skattemyndigheten och AMS kontrollerar sånt, vilket i sig borde vara lätt. Vilka sanktioner är här rimliga?
För någon dag sedan "avslöjades" också vad som varit allmänt bekant att man både jobbar och uppbär föräldrapenning. Det skulle menade man gälla en sjättedel av alla som gentemot försäkringskassan gav besked om att de var hemma för att ta hand om sjukt barn, men i stället var på sitt jobb.
Men det finns också grupper där politikerna fattar berslut om att de ska ha minskade årliga inkomster. Det gäller våra pensionärer som har garantipension, som höjs med i takt med prisökningarna till skillnad från inkomst-och tilläggspensionerna som styrs av löneutvecklingen, vilken alltså även den kan vara negativ.
Och de med KBT kan ibland inte alls få ut något även vid låg inkomst, då de kanske har ett kapital som inte medger det.
Här blir det då nödvändigt att minska på det synliga kapitalet, vilket kan ske på en rad olika sätt, att som det heter "gömma pengarna i madrassen".
Vilket visar på att det varit någon form av ekonomisk utjämning inom EU-området vilket är bra. Nu väntar och hoppas vi bara på att svenska löner "sjunker" i förhållande till den östeuropeiska ländernas löner också.
Skicka en kommentar
<< Home