Borgarna har redan vunnit?

En lång litania om hur arbetarrörelsen övergett den radikala socialismen publicerades i en kvällstidning i söndags. Men några konstruktiva förslag antyddes inte. Kan vänstern genom att kvirra över Perssons förborgerligande hindra tveksamma att rösta på Alliansen?

Jag råkade läsa Aftonbladet i söndags. Där fanns en kulturartikel utlagd över ett helt uppslag (s 4-5) som gjorde gällande att de borgerliga har vunnit kampen om folks sinnen. Den var författad av Johan Ehrenberg, vänsterdebattör som driver ETC. Artikeln kom igår även i form av ett inslag i ETC:s nyhetsbrev. Den är intressant eftersom den vänder på hela perspektivet och frustrerat ser alla politiska tendenser idag som ett förborgerligande. Varför publicerar Aftonbladet någon som påstår att Göran Persson, Pär Nuder, Peter Eriksson och Lars Ohly "alla har stött och accepterat en borgerlig ideologi för ekonomin"?

Ehrenberg avfärdar frågan om subventioneringar i tandvården som ointressant, liksom borgerliga skattesänkningar och s-sänkta maxtaxor. Det är mycket värre att borgarna har åstadkommit ett systemskifte som framförallt berör arbetarröelsen. Hans första exempel: manliga studenter klär sig i kostym och kvinnliga i vita klänningar. Hans andra: socialarbetare som säger att individen måste satsa på sig själv. Hans tredje: hur skall man placera sitt pensionskapital när det nu visar sig att pensionerna inte blir så höga? Hans fjärde: homosexuella som kämpar för att "få gifta sig och leva i egen borgerlig kärnfamilj".

Ja, det är hårt att vara en övervintrad vänsterradikal när man t o m befarar att ungdomarnas uppror "mot den borgerliga äganderätten kan sluta som en kamp för den egna konsumtionen". Vill man skapa något ihop med andra "så är du TVUNGEN att bli företagare" och lösningen på världens problem, lamenterar Ehrenberg, medför att man själv kan bli rik. Hu så hemskt!

Det hela startade enligt Ehrenberg när borgarna införde allemanssparande 1979. Jo jag tackar. Äntligen har någon upptäckt hur revolutionerande det var att göra medborgarna till småkapitalister. "Investeringslön" var min benämning på en avtalsmässig sådan variant. Men den segrande varianten var att utsträcka det gamla lönsparandet (vinstsparandet), som var ett sorts lotterisystem, till placeringar i aktier. Och i slutändan infördes också ett nytt pensionssystem med ett premiereservinslag. Det lönar sig att vara envis.

Men trots att utrerade vänstermänniskor kan känna sig frustrerade över utvecklingen när de jämför med vad som verkade vara möjligt ännu 1980, är det inte någon genomgripande förändring som inträffat sedan 1970. Den offentliga sektorn är större, skattetrycket är högre och antalet regleringar ohanterligt. Vad som skett är en återgång till att den politiska vänsterns företrädare nu är "stolta över den egna 'ansvarstagande' anpassningen" som Ehrenberg uttrycker det.

Vi har egentligen bara slagit tillbaka vänsterextremisternas verklighetsfrämmande idéer om löntagarfonder och planerad ekonomi. Men Ehrenberg beklagar sig över att vi återfick "en arbetarrörelse i kavaj, men utan ideologi om ett annat sätt att leva". Hur skulle det ha sett ut? Varför har Ehrenberg inte själv bidragit med något till den socialistiska politiska teorin? Utan försök till konstruktiva idéer blir hans artikel en enda lång kverulantisk litania.

Vänsterkvirr är väl inget argument för att rösta på de röda?

Andra bloggar om: politik, val2006, vänstern, högern, liberalism, socialism, aktieägande på intressant.se