Därför kan Reinfeldt inte ge svar om a-kassan

Den ekonomiska forskningen visar att det finns ett visst samband mellan höga ersättningar och högre arbetslöshet. Men Reinfeldt kan inte förklara detta av rädsla för de osakliga påhopp som då blir möjliga för Persson. Därför fortsätter frågan att hänga i luften.

Jag var på en tur till landet över veckoslutet och missade valduellen mellan Reinfeldt och Persson. Men den avvek tydligen inte i sakfrågorna från TV4:s. När det gäller jobben är Reinfeldt litet mer åt rätt håll än Persson enligt de undersökningar som Åsa Hansson refererar till. Men det är klart svårt för Fredrik Reinfeldt att besvara Göran Perssons fråga "hur kan försämringar för de svaga bidragstagarna leda till fler jobb?" med ungefär följande resonemang:

"Eftersom det finns ett samband mellan höga bidrag och låg sysselsättning måste det åtminstone finnas ett betydande antal personer som inte är mycket angelägna att få ett nytt jobb. De söker vidare för att hitta ett jobb med högre lön, trevligare arbetsuppgifter och som finns på närmare håll än de jobb som faktiskt erbjuds. Under tiden nöjer man sig med a-kassa eller sjukersättning.

Eftersom politikerna inte kan identifiera vilka av de arbetsföra som beter sig på detta sätt återstår bara att försämra ersättningen för alla. Det är den trista konsekvensen av att folk är egoister och tänker på sig själva istället för att oegennyttigt hänge sig åt den "lutherska arbetsmoralen" i första bästa jobb."

Det skulle bli ett ramaskri från socialdemokraterna. Persson skulle med darr på rösten mästra Reinfeldt som en skollärare och säga: "Kom inte och beskyll hederliga svenska arbetare för att vara lata och arbetsskygga! Sådana fördomar förstör det demokratiska meningsutbytet. Du har en skrämmande och cynisk människosyn. Skäms Reinfeldt!"

Man förstår att Reinfeldt drar sig för att hamna i en sådan osaklig debatt. Dessutom har han bara kunnat ge förutsättningen för flera jobb på längre sikt. Hans resonemang innehåller också åtgärder för att det skall bli lönsammare att anställa flera där arbetsgivarna idag tvekar.

Allt annat lika är det lägre lön som kan göra företag inriktade på hemmamarknaden mer intresserade. Det inser LO och gör allt för att stoppa sådana förslag. Därför duckar Reinfeldt när han anklagas av LO för att sänkt a-kassa och sjukersättning också skulle leda till lägre löner. LO företräder dem som redan har jobb. Eftersom de är egoister och tänker på sig själva vill de inte att LO skall godkänna en politik som visserligen leder till fler jobb men som kommer att pressa ned allas löner. Sådant kan kallas solidaritet och det är LO:s medlemmar ganska främmande för.

Ett sätt att undfly denna debatt, som Reinfeldt kommit på under senare tid, är att peka på förslaget att sänka lönekostnderna genom att avskaffa arbetsgivaravgifterna (utom pensionsavg) för den hushållsinriktade privata tjänstesektorn. Alla inser att det kan bidra till flera jobb utan att lönerna nödvändigtvis blir lägre - snarare kan de bli högre. Men de får inte öka så mycket att lönekostnaden blir oförändrad eftersom sysselsättningseffekten då uteblir. Var finns då LO när detta förslag kommer på tal? Det borde ju verkligen vara något som LO förordar.

För det tredje vill Reifeldt också stimulera företagen att expandera genom att göra det lättare att starta och vara företagare. De skatteförändringar som han här föreslår är visserligen inte så långtgående som näringslivet önskat. Men nog skulle denna problematik kunna förtjäna någon liten uppmärksamhet i valrörelsen?

Slutligen återstår den stora frågan. Hur gör man för att snabbt sätta fart på jobbskapandet? Utöver allas hänvisningar till den tillfälliga högkonjunkturen finns det ingen som har något recept. Undantaget är de tre nationalekonomer som föreslog sänkta arbetsgivaravgifter i april i år. Utan denna typ av åtgärder bygger Alliansens och Reinfeldts förslag enbart på att underlätta en naturlig process (som går knackigt i exportindustrin genom investeringarna utomlands).

Men alternativet som Persson och socialdemokraterna föreslår bromsar istället denna process. Högre bidrag till dem som inte jobbar är naturligtvis tacknämligt för dem som aldrig någonsin kommer att få ett jobb. Men ett betydande antal av de övriga får istället möjligheter att vänta längre på "det perfekta jobbet". Allt annat lika ökar detta arbetslösheten.

Andra bloggar om: politik, arbetslöshet, jobb, val2006, Reinfeldt, socialdemokraterna, moderaterna, alliansen på intressant.se