Reinfeldt är nu en politiker som vill framstå som vanlig

Skattefrågorna behandlades nästan inte alls och hur de nya jobben skulle komma fram med Alliansens politik fick vi inte veta. Det farliga för Reinfeldt blev hur mycket försämringar som föreslås - inte bara för dem som är arbetslösa.

Partiledarutfrågningen med Fredrik Reinfeldt (m) blev en relativt lättsam föreställning. Hans framtoning räckte säkert för att behålla väljarnas sympatier. Men det gäller även i betydande grad för övriga hittills intervjuade. Reinfeldt gjorde inte bort sig. Men är hans och Alliansens politik egentligen tilltalande för stora väljargrupper?

Huvudargumentet för moderaterna (och för Alliansen?) är att alla löntagare skall få 1000 kr mer i månaden efter skatt. Detta skall finansieras på olika allmänna sätt. I Rapport tidigare på kvällen gjorde man en kort genomgång av vad detta skulle bli i kronor. Bland annat skulle försämrad a-kassa ge en reduktion med 180 kr och höjd bilförsäkring med 98 kr/m. Nu fick Reinfeldt en rad frågor vid olika tillfällen under utfrågningen utan någon sammanställning så tittarna fick sannolikt en ganska oklar bild av det hela. Men han själv sammanfattade detta med att det skulle bli kvar 1000 kr för en LO-familj - dvs 500 kr av 1000.

Det är påtagligt hur frågorna i valrörelsen blivit kortsiktiga och oprincipiella. Den fråga som hängde kvar i luften var hur en försämring av a-kassan och förtidspensionerna skulle ge fler jobb. För ett år sedan handlade diskussionen om hur ett jobbavdrag i kombination med bidragsreduceringar skulle ge jobb och andra fördelar (t ex mindre bidragsfusk). Reinfeldt gjorde några lama försök att framhålla kombinationen av åtgärder. Men han valde inte att säga något mera substantiellt.

För ett år sedan diskuterades ändå sänkta skatter och bidrag i termer av att det inte lönade sig att arbeta. Moderaterna påstod då att 2/3 av de sjukskrivna och hälften av de arbetslösa skulle vinna mindre än 10 procent på att gå från bidrag till arbete. Implicit ligger i detta att den regering som kan ordna fler jobb inte skulle få se fler jobb besättas eftersom många skulle fortsätta med bidrag tills det verkligt välbetalda drömjobbet dök upp.

Försämrade bidrag syftar till att sänka lönerna, antydde utfrågarna. Det lyckades Reinfeldt att få att låta som om han ville ha generella lönesänkningar i den stundande avtalsrörelsen, vilket framtod som absurt. Men vitsen med sänkta bidrag och jobbavdrag är ändå att det skall uppstå fler lägre betalda nya jobb som idag är olönsamma att bjuda ut till de löner som de arbetslösa väntar sig. Denna effekt är som starkast allra längst ned där det inte finns några jobb alls till de lägre lönerna.

Att detta sedan bidrar till ökad tillväxt, bättre skatteintäkter och högre genomsnittlig levnadsstandard, som m gärna framhåller, motsäger inte att en hel del av de nya jobben kommer att ha lägre löner än liknande idag. Reinfeldt tillstod dock att det alltid var bättre att ha ett jobb (med avtalsenlig lön) än att gå på bidrag.

Även frågorna om pensionärerna klarade Reinfeldt hyggligt. Men här finns sannolikt en tickande bomb begraven. Att skatten på pensionärerna inte skall bli högre, som Mats Knutsson fick det att låta som, är naturligtvis självklart. Men tanken med ett jobbavdrag är ju att det endast går till löntagarna. De får en skattesänkning som även pensionärerna måste finansiera (t ex med den högre bilförsäkringen). Det blir ett mindre plus för löntagarna men ett absolut minus för pensionärerna. Det tror jag inte att väljarna har upptäckt.

Några verkligt grundlägande frågor kring hur Reinfeldt tänker sig att kunna skapa hundratusentals nya jobb med den politik Alliansen förseslagit kom inte. Längre tillbaka i tiden hade journalisterna kunnat förklara förutsättningarna för en sådan frågeställning. Men idag betraktas detta väl som nationalekonomisk överkurs. Då är det bättre att samspråka om Reinfeldts städfokusering och fotbollsintresse. Och det är något som får Reinfeldt att framstå som en vanlig politiker bland alla andra.

intressant.se