Elpriset - monopolvinst bättre än elskatt?

Elpriserna har på sex år i onödan stigit minst lika mycket som hela elskatten inklusive moms. Men Persson vill ha ett högt elpris så att vi sparar på elen. Var prishöjningarna planerade som ett led i sparpolitiken? Monopolvinsterna leder till utslagning av jobb. Är det bättre än elskatt?

Elektriciteten har blivit dyr. Det beror i princip på effekter från sex olika prisdrivande faktorer uppdelade på två områden: produktionen av el samt distributionen av elen i ledningsnätet. På vartdera området påverkar framställningskostnaden, vinstpåslaget och skatterna det slutliga priset.

När det gäller distributionen finns det en reglering som håller nere vinstpåslaget och skatterna begränsas till momsen. Prisuppgången för elen sedan avregleringen 1996 är i allt väsentligt lokaliserad till produktionen - inte distributionen.

Efter avregleringen av elmarknaden då en uppdelning av debiteringen i de två delarna produktion och distribution skedde (1/9 1996) ökade elpriset (produktion) först obetydligt för att därefter sjunka märkbart. Den ökade konkurrensen utlöste uppenbarligen vissa effektivitetsvinster. Elen kostade för en vanlig villaägare 16 öre per kWh i början av år 2000. Därefter vidtog en prisuppgång utan motstycke. Med fast pris (1 år) betalar en villaägare 54 öre/kWh i augusti 2006 (plus 1,3 öre/kWh i fast avgift om förbrukningen är 20 000 kWh/år). Med rörligt prisavtal är priset 48 öre/kWh. Den fasta avgiften är dock densamma för olika stora konsumenter, vilket betyder att en lägenhetsinnehavare som förbrukar 2 000 kWh/år betalar ytterligare 13 öre per KWh (Vattenfalls tariffer).

Själva elpriset utan skatter har alltså mer än tredubblats eller ökat med omkring 250 procent på bara sex år (2000-2006). Därtill kommer skatteökningen. Skatten var 16,2 öre/kWh år 2000 och hade stigit till 26,1 öre 2006. Därtill kommer de s k elcertifikaten (2,64 öre) som är obligatoriska och här kan jämställas med skatten. Idag är skatten alltså 28,7 öre/kWh. Den har perioden 2000 - 2006 ökat med 77 procent.

Skattens andel av produktionspriset avgörs också av momsen. Om man bortser från den fasta avgiften och utgår från 48 öre/kWh för elen blir priset inklusive energiskatt (28,7 öre) 76,7 öre. På detta kommer 25 procents moms eller 19,2 öre. Priset blir då 95,9 öre/kWh. Härav är 47,9 öre olika skatter. Skatterna utgör alltså 49,9 procent av det rörliga elpriset.

Nätavgiften för distributionen tillkommer emellertid. Den är också rörlig även om det kan förekomma fasta avgiftsdelar på olika håll. Ett (lågt) räkneexempel är 12 öre/kWh i distribution plus 3 öre i moms. Då skulle en kilowattimme el kosta 110,9 öre. Skatterna skulle utgöra 50,7 öre eller 46 procent av totalpriset.

Avregleringen syftade till sänkta elpriser

Tanken med avregleringen av elmarknaden 1996 var att en marknad utan konkurrens lätt utvecklar ineffektivitet som leder till ett onödigt högt elpris. Syftet var att öka konkurrenstrycket så att kostnaderna för produktion och distribution skulle sjunka. En viss sådan effekt kunde också registreras fram till år 2000. Men därefter gick avregleringen snett och en monopolistisk oligopolmarknad utvecklades. Den prisuppgång på 250 procent före skatt som sedan har registrerats är rimligtvis inte avsedd och borde ses som något oönskat. Men statsminister Göran Persson förklarade i TV:s utfrågning 27/8 att det var önskvärt att elektriciteten skulle vara dyr (se Rapport igår 28/8).

Vi skall inte "sända den signalen att vi skall pressa elpriserna". Motiveringen som Persson gav var att vi då inte sparar så mycket el som "vi skall spara". Det höga priset skall alltså minska elanvändningen. (Litet motsägelsefullt var att Mona Sahlin (s) intervjuades omedelbart därefter och menade att priset skulle sänkas genom bättre konkurrens.) Bättre konkurrens är tydligen enligt Persson lika förkastligt som sänkta elskatter eftersom elanvändningen då ökar.

En nackdel med dagens höga elpris är att även de användare som inte betalar energiskatt (industrin) också får svårigheter. Att det svenska elpriset före skatt är högt i internationell jämförelse förnekades dock av Persson. Men i Aktuellt igår 28/8 framträdde energiexperten Roger Fredriksson och hävdade att priset i Sverige nu sannolikt var högst i Europa. Av inslaget framgick att spotmarknadspriset hittills i genomsnitt i år uppgått till 41 öre/kWh och att det under gårdagen slogs rekord i högt elpris för en enda dag med 76,5 öre. Fredriksson menade också att argumenten från elbolagen att stängd kärnkraft och dålig fyllnad av vattenmagasinen är orskaen till den senaste tidens höjning med 25 öre är fel. Dessa faktorer fördyrar produktionen med högst 3-4 öre/kWh.

Hur skall regeringen ha det? Är det bra med höga elpriser för att vi skall dra ner på konsumtionen? Var det i så fall helt enligt planen att elpriserna steg några år efter avregleringen? Och varför var i så fall denna väg, som slår ut jobb i svensk industri, bättre än att behålla avregleringen och istället höja elskatterna? Eller pratar Persson i nattmössan när han försvarar höga elpriser?

Om avregleringen hade gått rätt hade ju elpriset kanske fortfarande varit 16 öre. Inklusive moms hade elpriset då varit 40 öre lägre än idag. Det är 23 procent mera än energiskatten och momsen på denna (s:a 32,6 öre). En försiktig bedömning är alltså att elpriserna har stigit i onödan lika mycket som hela elskatten och momsen ovanpå denna (2000 - 2006). Om inte detta hade inträffat skulle Göran Persson då ryckt ut med förslag om höjda elskatter?